”Jag tror 40 miljarder kan vara ett bra utrymme för nya reformer, även om vi trodde att det skulle bli lägre och att finansministern skulle lägga fram en ännu mer försiktig budget.”
”Asketisk budget – liten risk för inflationen”
”Ett bra utrymme för nya reformer” och ett ”rimligt belopp”. Så lyder kommentarer från storbankernas chefsekonomer efter att regeringen preciserat storleken på satsningarna i höstbudgeten till 40 miljarder kronor.
– Det är en fortsatt asketisk och försiktig budget som knappast adderar inflationsrisker, säger SEB-ekonomen Robert Bergqvist, till Omni Ekonomi.
Ekonomiprofessorn Lars Calmfors är den enda i expertpanelen som ser ”viss risk för att reformutrymmet överskattas och att finanspolitiken blir för expansiv”.
– Problemet är att det är väldigt svårt att uppskatta skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i ett läge med negativa utbudsstörningar, förklarar han.
Höstbudgeten kommer med nya reformer för 40 miljarder kronor. Vad tycker du om det?
”Det är ett rimligt belopp och i linje med det som Nordea räknar med för 2024.”
”Siffran är något lägre än det budgetutrymme KI beräknade. Siffran ska motsvara skillnaden mellan det strukturella finansiella sparandet i frånvaro av aktiva beslut om finanspolitiken och överskottsmålet. Regeringens siffra är svår att bedöma eftersom finansministern inte redovisade någon beräkning av det strukturella finansiella sparandet. Där har Finansdepartementets beräkningar tidigare legat mycket lägre än KI:s. Mer tydlighet på den här punkten hade varit önskvärt. Det var också något som Finanspolitiska rådet efterlyste i sin årsrapport i våras.”
”Det är en fortsatt asketisk och försiktig budget som knappast adderar inflationsrisker. Sverige behöver ökade satsningar på bland annat digital och fysisk infrastruktur, gröna satsningar samt en politik som möjliggör för svensk arbetskraft att hänga med i en snabb transformation, till exempel genom AI.”
”Det finns finanspolitiskt utrymme för detta belopp. För det första, de svenska statsfinanserna är internationellt sett starka. Och för det andra, ökade offentliga utgifter eller sänkta skatter under en förväntad lågkonjunktur är att föredra framför liknande så kallade ’satsningar’ under högkonjunktur.”
”Fokus ligger på att få ner inflationen”, betonar finansministern. Hur väl stämmer budskapet överens med reformsiffran?
”Inflationsbekämpningen gick som en röd tråd i finansministerns presentation och min bedömning är att 40 miljarder inte behöver vara ett problem i det sammanhanget. Snarare tvärtom.
Men det beror på hur sammansättningen ser ut och det vet vi inte förrän budgeten presenteras. Fokus kommer troligen att ligga på välfärden - mer pengar till kommuner och regioner vilket vore bra - sedan betonades även trygghetsfrågor och min bedömning är att det inte borde elda på inflationen i någon större utsträckning.”
”Fördelningen av stimulanserna avgör om det får inflationseffekter eller inte. Jag ser en mycket liten risk för att finanspolitiken ska driva på inflationen i någon större bemärkelse.”
”Problemet är att det är väldigt svårt att uppskatta BNP-gapet, alltså skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP, i ett läge med negativa utbudsstörningar. Bedömningar av det strukturella finansiella bygger på uppskattningar av BNP-gapet. Det är lätt att tro på ett alltför stort negativt BNP-gap om man - som både regeringen och KI gör - jämför med tidigare trend för BNP. Men potentiell BNP kan mycket väl böja av nedåt i förhållande till tidigare BNP-trend om el- och bränslepriser blir kvar på en högre nivå. Så det finns en viss risk att reformutrymmet överskattas och att finanspolitiken därför blir för expansiv.”
”Beloppet är i sig knappast inflationsdrivande och det är förståeligt att regeringen vill få bekräftat att inflationen sätter greppet om svensk ekonomi. Men det finns ju också förslag som inte behöver adderar inflation.”
”Det är Riksbankens främsta uppgift att få ner inflationen. Finanspolitikens uppgift är att ge stöd åt en stram penningpolitik. Skattesänkningar kan i viss utsträckning underlätta för Riksbanken att höja räntan och behålla den på en hög nivå. Men en finanspolitik som bygger på utbudspolitik, det vill säga på tillväxtfrämjande åtgärder, är det viktigaste komplementet till en stram penningpolitik. De reformer som bör komma från reformutrymmet bör således vara strukturreformer i första hand, inte reformer som söker styra efterfrågan. Denna distinktion mellan efterfråge- och utbudspolitik har tyvärr försvunnit i den svenska debatten.”
Vilka reformer ska man absolut undvika i detta läge med tanke på inflationskrisen?
”Givet alla de risker och den inflationsbekämpning som finansministern återkom till så kan det vara riskabelt med skattesänkningar i detta läge. Men det är verkligen en balansgång. Min tolkning är att finansministern försökte spela ned förväntningarna om skattesänkningar i den kommande budgeten men att det kommer att komma skattesänkningar längre fram. Frågan är hur man kommer hjälpa utsatta hushåll, och om det kommer något mer utöver högre transfereringar till hushållen via höjt prisbasbelopp.”
”Reformer som vänder sig till de breda massorna. Riksbanken höjer räntan för att dämpa efterfrågan. Breda stimulanser till allmänheten kan då tvinga Riksbanken att höja mer. Stimulanser till de sämst ställda, till kommuner och regioner kan däremot vara på sin plats. Det gäller även långsiktiga investeringar som görs för att förbättra svensk konkurrenskraft.”
”Det vore olyckligt om pengar förslösas på sänkta drivmedels- och elskatter. Resurser behöver satsas på försvar och rättsväsende. Kommuner och regioner behöver också resurstillskott för att inte tvingas till onödiga verksamhetsneddragningar.
Ett ytterligare jobbskatteavdrag – främst riktat till låginkomsttagare – kan motiveras både som ’försäkringsstöd’ för att hålla uppe realinkomsterna och som strukturell sysselsättningspolitisk åtgärd.”
”Reformer som ökar efterfrågan i ekonomin kan ge Sverige långsiktiga problem. Men en politik som hjälper kommuner och regioner att återställa en del av sin köpkraft, och som motverkar skattehöjningar, är rimligt i detta konjunkturläge. Men finans- och finanspolitiken sitter i samma roddbåt. ’Årtagen’ behöver samordnas.”
”Finansministern bör undvika att ge stöd åt bostadsbyggandet i syfte att öka bostadsbyggandet. En av regeringens bästa åtgärder var att ta bort subventionerna till investeringar i hyreslägenheter. Nu är det dags att använda krisen inom byggbranschen till att raskt avskaffa hyresregleringen under socialt acceptabla former. Detta bör göras inom ramen för reformutrymmet på 40 miljarder kronor. Det vore ett historiskt genombrott i svensk ekonomisk politik. En brytning med den misslyckade och kostsamma bostadspolitiken byggd på hyresreglering bör komma under den nya regeringen.”
Läs mer:
Omni är politiskt obundna och oberoende. Vi strävar efter att ge fler perspektiv på nyheterna. Har du frågor eller synpunkter kring vår rapportering? Kontakta redaktionen