Attacken mot festivalen varade i timmar: ”Vi har kod röd”

Det var runt halvsjutiden på lördagsmorgonen, när solen steg över de dansande festivalbesökarna i Negevöknen, som terrorn började. Till en början var det många som inte reagerade på ljudet av sirener och explosioner – raketbeskjutning är inte ovanligt i områden nära Gazaremsan.

Sedan stoppades trancemusiken och ur högtalarna kom i stället en varning: ”Hörrni, vi har ett kod röd-larm. Kod röd.”

På filmklipp publicerade i sociala medier ses hur människor börjar röra sig från området, förvirrade och oroliga.

Då började beskjutningen.

– Vi började springa, vi visste inte vart vi skulle ta vägen, säger 27-åriga Millet Ben Haim till Washington Post.

Flera tusen personer, de flesta i 20- och 30-årsåldern, deltog i festivalen Supernova nära kibbutzen Reim, omkring en halvmil öster om gränsen till Gaza.

Ravefestivalen hade marknadsförts som en hyllning till ”vänner, kärlek och oändlig frihet” och sammanföll med sukkot, eller lövhyddohögtiden – den judiska högtiden till minne av ökenvandringen ut ur Egypten.

Överlevare berättar hur de plötsligt blev beskjutna från alla håll. Trötta efter en natts festande och utan möjlighet att försvara sig – festivalarrangörerna hade uppmanat besökarna att inte ta med sig vapen eller vassa föremål – utbröt panik.

Enligt uppgift till BBC anlände minst 50 Hamasanhängare i pickuper och sköt besinningslöst.

Vakter försökte hjälpa till, men de öppna omgivningarna erbjöd inte många möjligheter att söka skydd.

En av festivalbesökarna, Ortel, berättar för israeliska Kanal 12 hur hon tog sikte på ett citrusplantage.

– Jag satte telefonen på ljudlös, sedan började jag krypa genom en apelsinlund. Kulor ven över mig.

Andra försökte köra från platsen.

Esther Borochov berättar för nyhetsbyrån Reuters hur hennes bil blev rammad av ett annat fordon. En ung man i en annan bil sa åt henne att hoppa in. Kort därefter blev han skjuten på nära håll.

Esther spelade död och blev till slut räddad av israelisk militär.

– Jag kunde inte röra mina ben. Soldater kom och förde iväg oss till ett buskage.

Många hade inte samma tur.

Under söndagen tog räddningsarbetare hand om minst 260 kroppar från festivalområdet.

När nyheten om raketbeskjutning nådde Ricarda Louk på lördagsmorgonen blev hon direkt orolig för sin dotter Shani. Panikslagen svarade den 30-åriga tatueraren i mobilen och berättade att hon skulle försöka ta sig till en bil och köra bort från festivalområdet.

När Ricarda försökte ringa sin dotter igen var det inte längre någon som svarade.

Det dröjde ett par timmar innan en video började cirkulera i sociala medier: En avklädd och till synes medvetslös kvinna körs runt på flaket till en pickup i Gaza. Hon är omgiven av flera män.

Shanis karaktäristiska dreadlocks och tatueringar gjorde att mamman direkt kände igen sin dotter. Någon ska vid flera tillfällen försökt använda Shanis kreditkort inne i Gaza.

– Det ser dåligt ut på videon, men jag har fortfarande hopp. Jag hoppas att hon är vid liv, säger Ricarda till CNN.

Flera andra personer blev också kidnappade från festivalområdet.

Noa Argamani och hennes pojkvän Avinatan Or är två av dem. När paret gömde sig delade Avinatan sin position med en vän och vädjade om hjälp från militären.

”Noa och jag gömmer oss här. Säg till dem att det är ett gäng på 20 män som letar upp de som gömmer sig och lynchar dem”, skrev han till sin vän. Vid tiotiden på lördagsförmiddagen upphörde meddelandena att komma.

I en video som lagts ut på Telegram ses hur Noa vädjande körs iväg på en motorcykel, medan Avinatan förs bort till fots.

Vid lunchtid på lördagen lyckades Noas familj spåra hennes telefon till en plats inne i Gaza. Men de har ännu inte hört något från kidnapparna.

”Det är inte för sent att rädda min bror och Noa. Israel måste agera! Snabbt!”, vädjar hans bror Moshe på Instagram.

Exakt hur många festivalbesökare som hålls som gisslan är oklart.

Millet Ben Haim och hennes vänner, som först försökt undkomma genom att springa och krypa över de intilliggande fälten, bestämde sig efter två timmar för att stanna upp. De lade sig ned i ett buskage, täckte sig med löv och ringde till polisen för att be om hjälp.

– De sa att de inte kunde hjälpa oss eftersom det var så många som blivit kidnappade, säger hon till Washington Post.

Under flykten och från gömstället filmade Millet händelseförloppet och lade sedan upp sin berättelse på Instagram.

Sju timmar efter att attacken inleddes blev Millet och hennes vänner till sist undsatta av en boende i området som på eget bevåg körde runt för att plocka upp festivalbesökare.

Då hade hon två procents batteri kvar på mobilen.