Del 3: Dags för utdelningsregn – så bygger du din egen pengamaskin

Pengamaskinen låter som en uppföljare till Max Lundgrens ”Pojken med guldbyxorna”. Och grundtanken är densamma – ett stabilt flöde av kontanter utan att behöva jobba för dem.

Att leva på utdelningar är en dröm för många, men då krävs det en välfylld portfölj. Ett mer realistiskt mål är att ge lite guldkant på tillvaron. Till exempel räcker ett kapital på 1 miljon kronor i en portfölj med 4 procents direktavkastning till en Thailandsresa för en familj med två barn.

Maskinen kan också ses som ett självsparande piano där utdelningarna återinvesteras och ger ränta på ränta. Räkneexemplet ovan ger ett sparande motsvarande 3 333 kronor per månad. På fem år har pengarna växt till nästan 1,5 miljoner och på 20 år är portföljen värd 3,5 miljoner. Då dimper det in nästan 130 000 kronor i depån varje år. Under förutsättning att bolagen fortsätter dela ut pengar på samma eller högre nivå, vill säga.

Därtill finns så klart möjligheten att värdet på portföljen växer.

Många menar att utdelningsaktier tenderar att gå bättre än index över tid. Ett argument är att utdelningar är ett tecken på god finansiell hälsa. Andra menar å andra sidan att det är bättre för bolag att investera pengarna i tillväxt.

Vem som har rätt är inte helt enkelt att reda ut. Forskningen på området ger blandade resultat beroende på vilken tidsperiod som undersöks och vilken metod som används.

Den kanske vanligast citerade forskningen kommer från Eugene Fama och Kenneth French som visade att så kallade värdeaktier går bättre över tid. I de bolagen tenderar utdelningen också att vara hög. Men det är svårt att säga vad som är höna och ägg i den ekvationen.

Börja med att titta på riktigt stora bolag, tycker DNB:s aktiemäklare Anders Rudolfsson.

– De har ju över tid nästan alltid lämnat någon form av utdelning. Det viktigaste är att man försöker hitta bolag som kan öka utdelningen lite grand varje år.

Ledordet är långsiktighet. Att köpa aktier inför vårens stämmor och hoppas på snabba klipp är ingen bra idé. Aktierna brukar falla ungefär som utdelningen dagen den skiljs av och det kan ta en stund innan kursen kommer tillbaka, om den ens gör det. Förra året tog det ett halvår innan flera av högutdelarna var tillbaka efter att utdelningarna betalats ut.

Ett tips som brukar komma upp är att titta på utdelningshistoriken. Har bolaget en stabil utdelningshistorik med gradvis ökande utdelning är det ett positivt tecken. Men man bör också kombinera historiken med några andra parametrar, säger Spiltans vd Per H Börjesson till Omni Ekonomi. Bland annat tillväxtpotential och låg utdelningsandel.

– Det ger en bra säkerhetsmarginal, säger han.

När de här variablerna vägts in brukar listan på kandidater till utdelningsportföljen ha krympt betydligt och domineras av större bolag.

– Man behöver inte nödvändigtvis välja de aktier som ger den allra högsta direktavkastningen. Det är viktigare att bolagen förväntas ge en stabil och växande utbetalningsström över lång tid, säger Peter Engstedt, placeringsstrateg på Handelsbanken till Omni Ekonomi.

Att bygga en pengamaskin är ett långlopp och då är det viktigare att kugghjulen håller än att de snurrar snabbt. Det gäller alltså att sätta rimliga förväntningar. Anders Rudolfsson tycker att en direktavkastning på hela portföljen om 4–5 procent är en bra ambitionsnivå.

Så här års tävlar affärsmedier om att presentera listor på bolag som delar ut mest pengar. Men att stirra sig blind på procentsatserna högst upp i listorna är farligt.

När direktavkastningarna börjar röra sig runt 10 procent är det lätt att göra räkneexemplet ovan och låta sig suktas. 10 procent på 1 miljon över 20 år är närmare 9 miljoner kronor och utdelning på 600 000 per år.

Men om något verkar för bra för att vara sant, så är det ofta det.

Just nu har det varit några bra år för börsbolagen och vårens utdelningar ser ut att bli rekordhöga. Men det är viktigt att titta på vad det är för utdelning. När avkastningen börjar bli riktigt hög gömmer det sig ofta en extrautdelning i utbetalningen. Anledningen är att bolagen inte vill höja den ordinarie utdelningen för mycket och skapa förväntningar på framtida utdelningar.

– Det är viktigt att ha klart för sig att direktavkastningen i procent då antagligen inte är hållbar på lång sikt, så man kan inte räkna med det, säger Anders Rudolfsson.

En annan varningsflagga är utdelningsandelen, det vill säga hur stor andel av vinsten som delas ut. Det kan tyckas generöst om ett bolag delar ut 80 procent av vinsten, men att inte återföra resultat till balansräkningen kan skapa problem längre fram om det blir tuffare tider.

Anders Rudolfsson på DNB gillar stora bolag i utdelningsportföljen. De senaste åren har det inte varit särskilt svårt att sätta ihop en portfölj med tio large cap-bolag som genererat 4–5 procent i direktavkastning.

Bland årets högutdelare finns som seden bjuder de fyra storbankerna. Med undantag för pandemiåret 2020 har de dessutom varit stabila utdelare. Men i bankernas höga direktavkastning ligger det ofta en extrautdelning och den kan komma och gå.

Handelsbanken som toppar listan ligger i skrivande stund på en direktavkastning på 11 procent, men då delar banken också ut mer än hela fjolårets vinst. Det kan inte pågå i all evighet. Sett till ordinarie utdelning ligger direktavkastningen på 5,6 procent, vilket i och för sig inte heller är fy skam.

Men även om man tar med extrautdelningar i beräkningarna så har årets tio högutdelare en stabil historik. Alla tio har en genomsnittlig direktavkastning på mellan 5,5 och 8,7 procent de senaste fem åren.

Bolagen har dessutom haft en bra kursutveckling. I genomsnitt har kurserna stigit med 51 procent de senaste fem åren. Det kan jämföras med börsens breda index som är upp 43 procent under samma period.