Gråhandeln inte längre en exklusiv klubb – dörrarna öppnas för småsparare

Gråhandel är inte så skumt som det kanske låter. I grund och botten är det bara onoterade aktier som byter händer utanför börsen. Lite som att köpa exotiska frukter och grönsaker på torget som inte finns hos Ica.

Som på den gamla goda tiden innan de elektroniska systemen tog över är det mäklare som matchar köpare och säljare ”över disk”. Framförallt är det de större finansinstituten som sköter affärerna.

Precis som torghandeln är det svårt att uppskatta hur stor den här marknaden är. Monitor Capital Markets har specialiserat sig på att mäkla onoterade aktier, och enligt Fredrik Roos som är grundare och partner har de runt 70–80 bolag där det görs mer frekventa avslut, men det tillkommer nya hela tiden.

Inte sällan är det techbolagen som drar till sig stort intresse. Innan Spotify noterades var det livlig handel i aktien och i ständigt aktuella Klarna görs det relativt många avslut. Efter att ha varit i frysboxen när räntorna satte press på techvärderingarna har noteringsspekulationerna om Klarna tagit fart igen och intresset har ökat.

Enligt Fredrik Roos är det främst förmögna privatpersoner som står för handeln. Den genomsnittliga transaktionen hos Monitor ligger på runt 1 miljon kronor. Att mäkla mindre block är helt enkelt svårt och avgifterna gör det affärsmässigt svårt att motivera mindre köp. Men det finns inget praktiskt hinder för privatsparare att handla.

– De allra flesta har erfarenhet av onoterat tidigare, de är vana spelare. Sedan händer det att personer som vill komma in i onoterat kontaktar oss och då är det upp till oss att säkerställa om personen har rätt erfarenhet och kunskap för den här affären, säger Fredrik Roos.

Merparten av handeln sköts av de större mäklarhusen och specialister som Monitor. Men i takt med att intresset ökat har det börjat poppa upp aktörer och produkter som ska göra det möjligt för mindre investerare att vara med.

När techentreprenören Johan Hägglund kom hem från USA ville han investera i Klarna. Det var inte helt enkelt.

– Det var extremt svårt att få tillgång till onoterat. Dels behöver du rätt kontakter och väldigt mycket pengar. Jag ville investera i Klarna och jag hade kontakterna men inte resurserna, säger han till Omni Ekonomi.

Lösningen blev en gemensam insats där vänner och familj slog sina påsar ihop och investerade tillsammans. Nu har idén utvecklats till en medlemsplattform där medlemmar köper andelar i ett holdingbolag som i sin tur investerar i målbolaget. I dag har plattformen 8 000 medlemmar som tillsammans har investerat närmare 300 miljoner kronor.

Minsta insatsen är 50 000 kronor. Att bli medlem kostar inget men Tioex tar 20 procent av eventuella vinster.

En annan som hoppat in på scenen är friåkningslegenden och influencern Jon Olsson som gått in som medgrundare när den franska plattformen Akka ska lanseras i Norden.

Upplägget är precis som Tioex en medlemsbaserad plattform som ska göra det möjligt för mindre spelare att investera i startups. Men här slutar likheterna.

Investeringscase väljs ut av Akka som sedan presenteras för medlemmarna. Inte helt olikt pitchtävlingen Draknästet i storformat. Det lägsta investeringsbeloppen ligger på 1 000 euro, men det kostar en slant att få vara med i nätverket – 1 000 euro per år för den lägsta medlemsnivån.

Men satsningen har väckt kritik. Bakom Akka står Tomas Rebaud som grundade bildbehandlingsplattformen Meero. Bolaget nådde enhörningsstatus men kollapsade. Hög medlemsavgift och en krashad techentreprenör i bakgrunden fick många att ropa ”lurendrejeri” på sociala medier.

Jon Olsson säger till Breakit att han är förvånad över kritiken och att avgiften inte är så hög om man jämför med en riskkapitalfond.

Även Avanza har hoppat på trenden. I höstas lanserade nischbanken möjligheten att investera i fonder med onoterade innehav. Men inte heller här går det att komma runt kravet på en någorlunda stor plånbok.

Tjänsten är bara öppen för private banking-kunderna och för att bli det krävs ett kapital på 3 miljoner kronor. Även här blir insatsen lite högre där lägsta insats är 100 000 kronor.

– Det gör att det inte blir en produkt som är tillgänglig för alla och det finns bra motiv till det. Ska man investera i onoterat så bör det inte vara hela den långsiktiga portföljen, säger Avanzas sparekonom Philip Scholzé till Omni Ekonomi.

För risker finns det gott om.

Oavsett vilken väg man tar till ägande utanför börsen så är det en investeringsform förenat med hög risk.

Det är inte som att klicka hem en aktie hos Avanza och det kan ta flera veckor innan det blir affär. På den tiden kan det hända mycket runt ett bolag, inte bara positiva saker.

Men om det är svårt att komma in i en aktie kan det vara hart när omöjligt att komma ur. Relativt stora poster ska köpas och säljas av relativt få investerare och tar det stopp så tar det stopp. Det blev tydligt i Northvolt där Monitor inte har gjort ett enda avslut sedan i våras.

– Säljare finns ju. Om man skulle komma med en köpare.

Och det finns fler exempel. När Klarnas värdering rasade i samband med den senaste kapitalrundan följde priset i gråhandeln med, och fraktteknikbolaget Einride föll som en sten när storägaren Ilija Batljan vräkte ut aktier.

En annan faktor att ta hänsyn till är att rapporteringskraven inte är de samma på onoterade bolag. När ett bolag ska in på börsen synas verksamheten i sömmarna och kommunikationen ska se ut och ske på ett visst sätt. På Stockholmsbörsens huvudlista måste till exempel lönsamhet vara inom räckhåll och utsikterna ska noga redogöras för. Många av de populära aktierna i gråhandeln vill in på börsen och har anpassat kommunikationen till regelverket, men långt ifrån alla.