Northvolts kris träffar EU:s ömma punkt

Svenska Northvolt såg ut att vara svaret på flera av de utmaningar som EU just nu brottas med:

• Den gröna omställningen. Elektrifieringen av fordonsflottan anses vara en nyckelfaktor för att EU ska nå sitt mål om utsläppsneutralitet 2050. Ett led på vägen dit är att förbjuda förbränningsmotorer i nya bilar från och med 2035.

• Det strategiska oberoendet. Först pandemin och därefter Rysslands krig mot Ukraina har lett till att EU omvärderat sin syn på outsourcing och globala värdekedjor. Nu betonar allt fler EU-ledare vikten av att vara självförsörjande och att även EU ska kunna ha så kallade globala ledare (global champions).

• Konkurrenskraften. Kina har ett försprång inom grön teknologi: solpaneler, elbilar, batterier. USA ligger före inom digitalisering i allmänhet och AI i synnerhet.

EU är hopplöst efter på alla plan. Däremot har EU:s ledare bestämt sig för att göra någonting åt det. Inför den nya mandatperioden står EU:s konkurrenskraft i fokus för politiken och det finns en politisk vilja i EU att göra mer för att hjälpa och stötta inhemsk industri.

Den så kallade Draghi-rapporten, som presenterades i september, är en referens i sammanhanget. Den beställdes av EU-kommissionen och används som en konkret handbok när EU-kommissionen formar politiska förslag till åtgärder och initiativ som ska uppfylla löftet om att stärka EU:s konkurrenskraft.

Northvolt har varit svaret på flera av EU:s mer akuta utmaningar.

Kanske skulle EU:s nyväckta politiska vilja att stötta den egna industrin också kunna bli svaret på Northvolts problem. Men det återstår att se.

Den svenska batterifabriken har i vart fall redan kunnat dra nytta av EU:s uppmjukade syn på mer interventionistisk industripolitik.

När Northvolt skulle besluta om etableringen av en tredje gigafabrik, efter Sverige och Kanada låg Tyskland näst på tur. Samtidigt lockade USA med feta subventioner, vilket äventyrade löftet om en gigafabrik i Tyskland.

För inte riskera att förlora framtidens batterifabrik till USA använde unionen – för första gången – en specialmekanism som innebär att EU-kommissionen kan bevilja statsstöd för att matcha subventioner som erbjuds av ett tredje land.

– Den här 902-miljoners åtgärden är det första enskilda stödet som beviljats för att förhindra att en investering leds bort från EU, sa EU:s konkurrenskommissionär Margrethe Vestager i början av januari i år.

EU-kommissionen har tidigare beviljat statsstöd, även till utveckling av batterier, men då har kriterierna varit att det handlar om projekt på innovationsstadiet och att flera länder är inblandade. Produktionsstöd från enskilda stater för att hålla nationella företag under armarna har varit tabu i EU (och är det fortfarande för Sverige).

I en gästkolumn i The Economist på försommaren 2023 skriver Peter Carlsson att kinesiska batteriers koldioxidavtryck är ”störande högt” och menar att kinesiska batterier bara är ”ett nytt sätt att skapa samma gamla utsläpp”.

I stället målar Peter Carlsson upp sin vision för hur hans gröna batterier ska tillverkas: genom att använda förnybar energi i tillverkningsprocessen, skapa cirkulära processer och utveckla teknologin för att få ut mer kraft ur varje battericell.

Med denna pitch har Peter Carlsson sedan Northvolt grundades 2017 skaffat finansiering i storleksordningen ett par hundra miljarder kronor till den gröna batterifabriken. Men nu är pengarna slut och företaget på randen till konkurs.

Peter Carlsson själv har gärna velat peka på den inbromsande elbilsmarknaden. Men faktum är att Northvolts orderbok varit full, så företagets problem kan inte skyllas på efterfrågesidan, utan måste sökas på produktionssidan.

En av många faktorer som strulat i produktionen är att Northvolt arbetat med kinesiska maskiner som man inte fått att fungera korrekt. Enligt uppgifter för att de varit inställda på kinesiska, därför att ingen tänkt på att speca ordern så att de levereras med engelsk manual och inställningar.

– Den geopolitiska ironin är att syftet med att ha batterifabriken i Europa var att göra sig lite mer oberoende i den här kedjan […] och samtidigt har man byggt beroende av ett stort kinesiskt företag vars maskiner har haft problem, säger Björn Jeffrey, techanalytiker på SvD i podden Dagens story.

Svenska staten har bidragit med 600 miljoner kronor till Northvolt. Det är sex promille av de 100 miljarder som bolaget uppges ha tagit in, en spottstyver. Regeringen har också sagt blankt nej till att gå in med stödpengar för att få det krisande företaget på fötter.

– Sverige har inte valt vägen med massiva statsstöd, säger energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) till TT.

Politiker är dåliga på att avgöra vilka bolagsinvesteringar som är värda att göra, menar hon och får medhåll av nationalekonomen Lars Calmfors. Han varnar för att ”kasta goda pengar efter dåliga”, det vill säga ge konstgjord andning till industrier som kanske ändå är dömda att gå under. Samtidigt medger Lars Calmfors att man har ett dilemma när andra länder ger statstöd.

Budskapet från den svenska regeringen är tufft: Ni måste klara det här, för Sveriges och EU:s konkurrenskraft.

Energi- och näringsminister Ebba Busch varnar för att lämna ”walk over” till Kina. Men hon vill alltså inte skjuta till några pengar. Regeringens linje är att finansieringen ska lösas av marknaden, men frågan är om någon investerare har tillräckligt mycket att förlora för att vilja ta risken.

Tyska staten har tidigare visat att de är villiga att öppna plånboken för Northvolt och tyska Volkswagen är storägare i batterifabriken. Men fordonstillverkaren har nog med sin egen kris. I slutet av september sa även tyska regeringen nej till att lägga in mer pengar i Northvolt, med hänvisning till att det är den svenska verksamheten som har problem (ej det tyska fabriksbygget).

Om Northvolt tillåts gå i konkurs finns en överhängande risk att bolaget säljs till reapris – till kineser. Det vore ett ironiskt slut på sagan om den gröna batterifabriken som både skulle rädda klimatet och förse EU med en egen batteriförsörjning.