Kull: Alla bolag bör sätta ett internt pris på koldioxid

Alla bolag borde följa Volvo Cars exempel och framtidssäkra sina affärsmodeller genom att redovisa ett internpris på koldioxid. Det skriver Johanna Kull, hållbarhetsansvarig på Avanza, i en gästkrönika.

”När jag inför en eventuell investering läser på om bolag, är detta en fråga som jag vill att de ska approchera”.

Alla bolag borde förbereda sig på framtida tvingande krav på att redovisa ett internpris på koldioxid. Det handlar om att säkerställa att bolaget är lönsamt även om de betalar för den faktiska klimatpåverkan som dess verksamhet har. En framtidssäkring som är viktig för såväl bolag som investerare. Helst ska de interna avsättningarna gå till koldioxidreducerande åtgärder och inte bara vara en skuggprissättning.

Fler och fler bolag väljer att sätta interna pris på koldioxid. Dock från låga nivåer. Än så länge är det frivilligt, men det kan förändras. I Sverige har bland andra Finansinspektionen drivit på svenska bolag att sätta ett internt pris på koldioxid och internationellt föreslår International Financial Reporting Standards, IFRS, att ett internpris på koldioxid blir ett skall-krav på företagen.

Internationellt är det drygt 2 100 bolag som satt ett internpris på koldioxid enligt organisationen CDP. Priset varierar dock mycket kraftigt. Alltifrån 1 dollar per ton (knappast något som påverkar något som helst bolagsbeslut) till 760 dollar. Flera gånger högre än toppnoteringen för EU:s utsläppsrätter. 

I princip lika viktigt som priset, är hur själva prismekanismen fungerar inom bolaget. Allra bäst effekt nås när det implementeras på kontonivå så att alla enheter inom ett bolag ser, budgeterar och faktiskt tar kostnaden. Det är likt tillvägagångssättet som Volvo Cars, den första biltillverkaren som infört ett internt pris på koldioxid, valt.

Deras internpris är satt till 1 000 kronor per ton i hela värdekedjan och syftet är att säkerställa att framtida projekt är lönsamma, även när de beläggs med den interna avgiften. Har en producerad bil ett klimatavtryck på 50 ton, då ska projektet alltså klara 50 000 kronor i avgift per bil och ändå vara lönsamt. 

Utmaningarna med att sätta ett internpris på koldioxid är flera. Den kanske svåraste är hur man mäter det faktiska koldioxidavtrycket i värdekedjan? Vad ska kostnaden vara, för att både spegla vad det faktiskt kostar att reducera samma mängd koldioxid från atmosfären, samtidigt som det är ekonomiskt hållbart för bolaget även i det korta perspektivet?

Utsläppshandelssystemen ger tyvärr inte mycket till vägledning, då priset är mycket volatilt och i för hög grad styrt av politiska beslut. Enligt IPCC krävs det ett koldioxidpris på mellan 100 och 400 dollar per ton, för att vara kompatibelt med Parisavtalets 1,5 gradersmål.

Och vad ska pengarna gå till, om man väljer det mer ambitiösa tillvägagångssättet att låta pengarna faktiskt gå till koldioxidreducerande åtgärder. Svåra frågor helt klart, men det förtar inte det viktiga i att som bolag faktiskt göra ett uppriktigt försök att ta ansvar för sin verksamhet och framtidssäkra affärsmodellen.

När jag inför en eventuell investering läser på om bolag, är detta en fråga som jag vill att de ska approchera. Framför allt producerande bolag, med ett i regel högre koldioxidavtryck. 

Bakgrund | Johanna Kull
• Är hållbarhetsansvarig på nätbanken Avanza.
• Nationalekonom som tidigare jobbat på Fondbolagens förening.

Fotnot: Skribenten representerar ett företag som är aktör med egna intressen på marknaden.