Nilsson: ”Pausar Fed erkänner de att något är trasigt”

Den senaste veckans turbulens har satt världens centralbanker i en knivig sits och på onsdag är det Federal Reserves tur att bekänna färg. Ska man fortsätta höja och på så sätt riskera följdeffekter eller ska man pausa och med det erkänna att något är trasigt i ekonomin? Omni Ekonomis nya gästkrönikör Martin Nilsson konstaterar att Fed sitter i en obekväm ställning och slår också fast att Credit Suisse borde försatts i konkurs varje dag de senaste tio åren.

Bara av namnet förstår man att lokalen huserade män i funktionspolo, rena sneakers och kostymbyxor med generös stretch. Ryktet spred sig torsdagen den 9 mars om en insolvent nischbank i silikondalen som var förvånansvärt stor i förhållande till hur lite jag visste om den.

Silicon Valley Bank var under storhetstiden för ett drygt år sedan värd så mycket som 44 miljarder dollar, samma summa Elon Musk betalade för Twitter. För en månad sedan stals hedervärda rubriker i Forbes lista över bästa bankerna i USA och så sent som innevarande månad gav kreditvärderingsinstitutet Moody’s betyget A1 med motiveringen konservativ portfölj av hög kvalitet.

Varken storleken, Forbes lovord eller den påstådda portföljkvaliteten var till någon hjälp när ryktet väl nådde bankkunderna som i sin tur använde flinka techfingrar för att på minuter flytta sina pengar till andra banker i den omfattning att det som var kvar av Silicon Valley Bank kort därpå blev statens bekymmer.

Ledningen i Silicon Valley Bank klarade sig med nöd och näppe. Utöver att man timmar innan kollapsen av en slump betalade ut de årliga bonusarna hade vd Greg Becker, också av en slump, sålt aktier till ett värde av 30 miljoner dollar. Även finans- och marknadsföringscheferna hade samma goda magkänsla och gjorde sig ekonomiskt oberoende i rättan tid. Andra ägare, till exempel svenska pensionsjätten Alecta, fick tyvärr se sitt innehav gå upp i rök och på finansmarknaderna gav händelsen efterskalv av den magnitud att de kommer refereras till i läroböcker framöver.

Samma torsdag befann jag mig i motsatsen till Silicon Valley, ett klassrum i nästan centrala Halmstad där jag föreläste för Aktiespararnas lokalförening. Assisterad av en pappmugg märkeslöst bubbelvatten med smak av citron redogjorde jag för vilka som skulle bli de viktigaste punkterna inför Federal Reserves räntebesked den 22 mars. Jag presenterade bestämda uppfattningar om KPI-korgar, inverterade räntekurvor och marknadens förväntningar på den amerikanska centralbankens räntehöjningstakt som snart visade sig lika väl grundade som bubblorna i pappmuggen.

Det finns en uppfattning om att Federal Reserve höjer räntan tills ekonomin går sönder och att krisen i amerikanska banker var startskottet för just det. På några dagar gick marknaden från att prisa in räntehöjningar till norr om 5,5 procent, en nivå som var tänkt att förbli resten av 2023, till en bild av att ekonomin störtar mot avgrunden som endast kan räddas genom att återgå till den expansiva penningpolitiska missbruksregim som med all sannolikhet skapat det nyss dräpta bankmonstret i Silicon Valley.

Utan att ha någon närmre koppling till mellanstora banker i Silicon Valley letade sig oron i banksektorn sedan hela vägen över Atlanten och fann ett nytt offer i världens, kanske, sämsta bank. Credit Suisse borde ha försatts i konkurs varje dag i ett decennium baserat på deras huvudlösa investeringsbeslut. Banken har dock klarat sig genom att försörja böter och kreditförluster med intäkter genererade som växlingskontor åt bulgariska kokainhärvor, tonfiskobligationsbedrägerier i Mozambique och tack vare finansiellt stöd för människorättsförbrytande regimer. Den sagan är förvisso inte över än, men banken verkar landa på fötterna även denna gång, efter att Schweiz centralbank i veckan såg till att fylla på jättens kassavalv för ytterligare några år i samhällets tjänst.

Nu är vi några dagar närmre Federal Reserves räntebesked och det är med en volatilitetsskadad framtoning som jag kan meddela att det verkar som att marknaden har hunnit sansa sig. Räntekurvan enligt terminerna säger att vi får 25 punkters höjning på onsdag, följt av ytterligare 25 punkter i maj. Där toppar räntan i spannet 5,00-5,25, för att sedan bjuda på sänkningar följande möte och sakteligen ner mot 3 procent till sommaren 2024. Till onsdagens möte, sitter centralbanken dock i en obekväm ställning: En 50-punktshöjning riskerar ytterligare sidoeffekter från den aggressiva åtstramningstakten, medan en paus i räntehöjandet indikerar att marknadens farhågor var sanna – att något är trasigt i ekonomin och att Federal Reserve är precis lika rädda som alla andra.

Bakgrund | Martin Nilsson

• Marknadsanalytiker på IG Markets
• Driver podcasten ”Follow The Money”
• Tidigare ekonomijournalist och studiochef på Nyhetsbyrån Direkt

Fotnot: Skribenten representerar ett företag som är aktör med egna intressen på marknaden.