Ju mer Sverige kan minimera de långsiktiga effekterna av den pågående coronakrisen, desto större möjligheter har vi att gå någorlunda helskinnade ur detta. Det skriver Handelsbankens chefsekonom Christina Nyman i en gästkörnika för Omni Ekonomi.

Går det att göra ekonomiska prognoser i ett så här osäkert läge och vad ska man ha dem till? För att göra prognoser använder man sig av historiska samband men det går inte att hitta något som liknar det som världsekonomin nu går igenom. Men för att beslutsfattare ska kunna fatta rätt beslut om vilka åtgärder som ska vidtas och för att få en känsla för effekterna på ekonomin kan enkla tumregler vara till stor hjälp.

BNP i Sverige var knappt 5 000 miljarder kronor 2019, motsvarande ungefär 100 miljarder i veckan. Det betyder att om vi inte skulle producera något alls en arbetsvecka (vilket inte blir fallet ens vid en total nedstängning eftersom stora delar av den offentliga verksamheten fortgår) så skulle BNP för helåret sjunka med 2 procent. 

Om BNP faller 2 procent så säger en enkel tumregel att arbetslösheten stiger med en procentenhet (0,5 gånger förändringen i BNP). Även statskulden påverkas normalt ungefär enligt samma relation, så 2 procent lägre BNP ökar statsskulden med ungefär 1 procentenhet. Nu är de vidtagna åtgärderna mycket större än normalt så effekten kommer att bli betydligt större.

Vi på Handelsbanken har skissat på olika scenarier. I det mildare antar vi att spridningen av coronaviruset dämpas inom en relativt snar framtid. BNP minskar ändå med cirka 15 procent under mars och april. Aktiviteten i ekonomin börjar sedan återhämta sig under tredje kvartalet. BNP minskar då med totalt cirka 3 procent i år, för att öka snabbt nästa år.

Detta scenario bäddar för att sysselsättningen kan återgå till det normala om restriktionerna lättas på i maj. Trots det ökar arbetslösheten kraftigt under våren, men minskar sedan relativt snabbt när efterfrågan tar fart igen. I genomsnitt över året uppgår arbetslösheten till drygt 9 procent.

I ett riktigt krisscenario antar vi istället att hela Sverige sätts i karantän (som Italien och Spanien) till och med maj och att det får långvariga effekter på ekonomin. I det scenariot halveras BNP de närmaste tre månaderna och arbetslösheten skjuter i höjden. Sen kommer en viss återhämtning, men BNP-nivån blir under många år betydligt lägre än innan coronautbrottet. BNP minskar i detta scenario med cirka 18 procent i år!

Arbetslösheten stiger kraftigt, med närmare 10 procentenheter till 17 procent i år och minskar bara lite nästa år. Den offentliga skuldsättningen stiger i detta scenario med 20 procentenheter till över 55 procent av BNP.

Hur coronakrisen ska hanteras ur ett medicinskt perspektiv överlämnar jag åt andra men en slutsats av de olika räkneexemplen är att ju mer vi kan minimera de långsiktiga effekterna av den pågående coronakrisen ju bättre möjligheter har vi att gå någorlunda helskinnade ur detta.

Sverige har större möjligheter än många andra länder till det, då vi har en låg statsskuld i utgångsläget. Just nu är vår bedömning att vi rör oss från det mildare scenariot men att vi förhoppningsvis ska slippa komma ens i närheten av det riktiga krisscenariot. Men är det något de senaste veckorna visat är det att läget ändras snabbt och det gäller att vara redo för det värsta.

Bakgrund | Christina Nyman
• Chefsekonom Handelsbanken.
• Var tidigare prognoschef, men i december blev hon chefsekonom. Har ett flerårigt förflutet på Riksbanken.
• Skriver brett om makrofrågor varannan tisdag.
Fotnot: Skribenten representerar ett företag som är aktör med egna intressen på marknaden.