Sverige är förebild för EU:s nya investeringsunion – men är vi så lyckade?

Statistiken talar sitt tydliga språk: De senaste 10 åren har över 500 företag börsintroducerats i Sverige. Det är fler än vad Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Spanien når upp till – tillsammans.

Ett annat sätt att mäta det är börsföretagens marknadsvärde som procent av BNP. Här ligger Sverige etta med 169 procent, en bra bit före tvåan Frankrike med 128 procent. I Tyskland är motsvarande siffra bara 47 procent.

Ett tredje sätt att mäta det är finansiella tillgångar per capita. Här sticker svenskarna ut med i genomsnitt nästan 173 000 euro i finansiella tillgångar, dubbelt så mycket som människor i Tyskland, Frankrike och Italien. En anledning är att svenskarna placerar sina pengar på börsen. ”Svenskarna är en nation av aktieägare!”, utbrister författarna till en färsk tysk rapport om just Sveriges framgångsfaktorer. Siffrorna ovan kommer från deras rapport.

Investerare och inte minst tillväxtbolag har länge talat sig varma för det livaktiga investeringsklimatet kring instegsbörserna Nasdaq First North, NGM Nordic SME och Spotlight. Så småningom har informationen även spridit sig till EU-kvarteren i Bryssel. För ett par år sedan reste en smärre busslast EU-tjänstemän till Stockholm för att hälsa på hos Nasdaq och lära sig om vad som gjort den svenska aktiemarknaden så framgångsrik.

Historien berättas av Financial Times som i april förra året besvarade frågan i en egen lång artikel. En av nyckelfaktorerna anses vara den svenska investeringskulturen som omfattar hela befolkningen, från mannen på gatan till bank-proffsen kring Stureplan.

Sverige framhålls också som ett ”övertygande exempel” i den mycket omtalade Draghi-rapporten, av den före detta ECB-chefen Mario Draghi. Den 500-sidiga skriften har etablerat sig som ett slags referensverk för den innevarande mandatperioden i EU; den danska EU-kommissionären Dan Jørgensen har skojat om att när man svärs in som kommissionär i EU svär man inte på Bibeln men på Draghi-rapporten.

Mario Draghi pekar på Sverige som ett europeiskt undantag. Medan andra länder kämpar för att få privatpersoner att investera sina pengar i stället för att placera dem på sömniga bankkonton, har Sverige – där var och varannan svensk äger aktier – i dag Europas djupaste kapitalmarknad. Enligt Mario Draghi har den i sin tur bidragit till den höga IPO-aktiviteten i Sverige.

Men för att kapitalvinster ska återinvesteras i företag behövs kunniga investerare, affärsänglar, och skatteincitament. Draghi föreslår, med Sverige som förebild, att kapitalvinster från försäljning av aktier i onoterade företag ska skjutas upp om vinsterna återinvesteras i nya innovativa företag.

Draghi nämner även det svenska premiepensionssystemet och så klart ISK. Sverige har faktiskt fått en egen ruta i Draghirapporten, som även citeras i den tyska studien. Den bygger på intervjuer med ett 30-tal svenska marknadsaktörer.

De tyska börsexperterna bakom studien hade redan kännedom om den svenska pensionssystemet och om den svenska noteringssuccén. Men de blev ändå överraskade av vad de mötte i samtalen med svenskarna.

Norbert Kuhn, chef för tankesmedjan inom Deutsches Aktieninstitut, tycker att Sverige, förutom den fantastiska börsstatistiken, är ett bra exempel att använda i påverkansarbetet i Berlin och Bryssel, eftersom Sverige inte ses som ett typiskt kapitalistiskt land.

– Svenska politiker håller med om att kapitalmarknaden gagnar alla. De är inte skeptiska som många politiker runtom i Europa, säger han till Omni Ekonomi.

I stora delar av EU finns en utbredd misstro mot börsen. De franska protesterna mot pensionssystemet handlade främst om att höja pensionsåldern, men också om förslaget att sätta en del av pensionspengarna på börsen. I Tyskland finns samma motstånd. Att ”gambla” med vanligt folks pengar är fortfarande kontroversiellt.

Det som överraskade Norbert Kuhn och hans kollega Zelda Bank, policyrådgivare, mest med besöket i Sverige var att alla de träffade tyckte det var så naturligt med aktier och att vanligt folk verkade vara så coola med att investera i aktier trots den uppenbara risken för nedgångar.

Som en del i EU:s satsning på att väcka liv i den europeiska kapitalmarknaden vill EU-kommissionen genomföra en stor utbildningsinsats för att råda bot på den finansiella alfabetismen i EU.

– Vi frågade svenskarna om de får lära sig om aktier i skolan, men de tittade bara på oss och sa: Varför skulle vi ha det? Det här är ingenting du behöver lära dig, det här är någonting du behöver känna till, berättar Zelda Bank.

Svenskarnas speciella relation till aktieinvesteringar är betydligt äldre än ISK som infördes 2012. Redan på 1970-talet infördes Allemansfonderna som lagt grunden för dagens goda investeringsklimat. Ett annat kulturellt fenomen, som Financial Times tar upp i sin artikel, är föreningen Aktiespararna. Att det finns en folkrörelse av privatpersoner som intresserar sig för aktier kan vara unikt.

Sist men inte minst har det svenska premiepensionssystemet gjort alla svenskar till investerare på börsen. Alltihop sammantaget gör att Sverige sticker ut mer än vi själva förstår.

Ulf Kristerssons utspel i Financial Times kan ses främst som ett meddelande till hans europeiska kollegor att de borde göra mer. Kristersson är väl medveten om att han talar utifrån en styrkeposition. Sverige slår alla europeiska rekord när det kommer till börsintroduktioner och kapitaltillgångar per capita.

Europa har få världsledande företag, men av de få som finns kommer flera från Sverige, såsom Spotify och Klarna. När det är dags för börsintroduktion väljer de emellertid fortfarande New York – det finns helt enkelt ingen europeisk börs som matchar USA:s investerare och företagsvärderingar.

Kristersson säger att EU har en rejäl hemläxa att göra och uppmanar EU:s medlemsstater att verkställa kommissionens plan för en Spar- och investeringsunion (SIU).

Syftet med SIU:n är att förverkliga en gemensam marknad för kapital, vilket helt enkelt handlar om att skala upp marknaden. EU-kommissionär Maria Albuquerque (Portugal, EPP) är ansvarig för planen. I en intervju med Financial Times sammanfattar hon problemet i ett ord: fragmentering.

Det är en bra fråga, som det brukar heta (när man inte har ett bra svar). En första skiss till förslag lades fram i mars. Det är mer en önskelista än ett skarpt förslag, men det är tydligt att EU-kommissionen försöker få medlemsländerna att inse allvaret nu när EU behöver investera mer än någonsin, inte minst i försvaret.

Bland de konkreta förslag som väntas senare i år märks ett europeiskt ISK, ett ”modell-ISK” baserat på goda exempel från bland annat Sverige. En viktig aspekt av ISK är den fördelaktiga beskattningen, och här ska EU-kommissionen komma med rekommendationer till EU:s medlemsstater, eftersom skatter är ett område där varje stat har monopol.

Förhoppningen är dock att spar- och investeringsunionen ska kunna rida på den känsla av brådska som råder i EU när så mycket behöver göras på så kort tid. Mario Draghi skriver i sin rapport att EU:s finansmarknad kan bli större än summan av delarna. Nu är frågan om EU-kommissionen kommer lyckas att övertyga politiker och väljare i medlemsländerna om att frigöra potentialen i över 10 000 miljarder euro som i dagsläget ligger och latar sig på bankkonton runtom i EU.