Centralbankirer och politiker har satt i gång den största överföringen av förmögenhet i världshistorien. Detta ger enorma möjligheter för investerare samtidigt som “marknadsturister” kan tvingas lära sig vad risk innebär.

Det skriver investeraren Karl-Mikael Syding i en gästkrönika i Omni Ekonomi.

När skuldberget inte längre kan skjutas på framtiden finns räddningen i guldet, skriver han.

Möjligheterna är enorma nu för dig som investerare när vi står inför den största förmögenhetsöverföringen genom tiderna. Moderna monetära magiker som Ingves och Powell jobbar för högtryck med sina penningillusioner för att locka fram vilseledande ekonomiska spurter och bedrägliga och skadliga värdeförflyttningar. Det skapar fantastiska lägen för vakna investerare och blir en dyr läxa för resten.

Men först måste vi reda ut skillnaden mellan att skapa respektive flytta värde. En person eller ett företag skapar värde genom att låta människor och maskiner lägga tid och kraft på en efterfrågad produkt eller aktivitet. Ju mer tid och ju mer kompetenta personer och effektiva verktyg som används desto mer värde kan skapas.

I ett företag delar de anställda, långivarna och aktieägarna på det skapade värdet. Därefter träder “flyttgubbarna” fram, det vill säga staten och marknaderna, för att fördela bytet.

På de finansiella marknaderna sker fördelningen genom att valuta byts mot aktieägande och vice versa. Företagen som aktierna innebär delägande i kommer förstås ge samma avkastning i framtiden oavsett om det är du eller jag som äger aktierna. Om summan av de framtida vinsterna skiljer sig från köpbeloppet så har mellanskillnaden i värde således förts över mellan köpare och säljare av aktierna – samt en liten del till mäklaren.

Samma sak gäller vid till exempel fastighetsaffärer och guldhandel. Transaktionerna är så kallade nollsummespel, där ena parten får en värdeöverföring av den andra. Återigen, minus vad mäklaren tar, så undvik att försöka lura dina motparter på pengar alltför ofta om du inte verkligen har en edge.

Tack vare att företagen över tid skapar ungefär 6 procent mer i realt värde per år så gör det inte så mycket om mellanhänderna tar någon procentenhet och proffsen får en lite större del av kakan än “marknadsturisterna”.
Just nu pågår emellertid överföringar av en helt annan storleksordning, och då är det läge att hänga med extra noga. I stort sett i hela världen har det nämligen byggts upp skuldberg som det inte finns någon rimlig möjlighet att betala tillbaka. Skulderna har alltför länge vuxit snabbare än värdeskapandet och nu är det för sent att vända processen.

Skulderna har lagt en våt filt på tillväxten efter en initial, kortsiktigt positiv, impuls. Det senare beror på att allt mer pengar går åt till att betala räntor på lånen, samt på att de billiga pengarna har tömt ut de bästa projekten så det är svårare att hitta investeringar som ger bra avkastning och hög tillväxt.
Politikerna har svarat med lägre räntor och nytryckta pengar, vilket ger incitament att låna till allt sämre investeringar och onödig konsumtion eftersom finansieringen är nästan gratis. För varje nytt varv med större lånebörda men i grunden samma ekonomiska potential (antal personer, deras tid och verktyg som sagt) blir tillväxtpotentialen och återbetalningsmöjligheterna allt sämre, samtidigt som riskerna med lägre tillväxt eller fallande intäkter blir allt högre.

Och ovanpå alltihop har tillgångspriserna blåsts upp så den förväntade avkastningen på dessa är mycket låg eller negativ över överskådlig tid. Politikerna vill därför till varje pris skapa inflation utan att skuldägarna hinner justera upp sina räntor i samma takt. Då kan alla intäkter, skatter och vinster bli högre nominellt och räcka till för att betala skulderna.

Realt värde flyttas då i biljonbelopp från långivare till låntagare, från sparande och pensionärer till ägare av realtillgångar. Det sämsta man kan äga i den här processen är kontanter eller långa skulder med fast ränta. Aktier kan däremot mycket väl stiga i nominella priser under processen, men som vanligt gäller ändå att index då och då faller med 50 procent realt under lågkonjunkturer.
Den här gången blir det sannolikt ännu värre på grund av de mer extrema värderingarna samt oväntade realekonomiska konsekvenser av långivarnas förluster. Politiker i hela världen vill, eller snarare är tvungna att, genomföra historiens största förmögenhetsöverföring från sparare till slösare genom att inflatera penningmängden.

Räddningen finns i guld som förr eller senare omprisas när mängden nytryckt valuta är stor nog och andra tillgångsklasser som aktier tappar tempo och marknadsturisterna får lära sig vad risk faktiskt betyder.

Bakgrund | Karl-Mikael Syding

• Pensionerad hedgefondförvaltare. Investerare på egen hand i dag. Driver flera poddar.
• Var vd och förvaltare för den framgångsrika hedgefonden Futuris inom Brummer & Partners. Efter 20 år som analytiker och förvaltare lämnade han sitt jobb.
• Skriver om olika bolag och börs och marknad varannan tisdag.
Fotnot: Skribenten är aktör med egna intressen på marknaden.