De senaste åren har bankaktierna rasat på börsen, vilket brukar utgöra startskottet på en recession, skriver investeraren Karl-Mikael Syding i en gästkrönika.

Han anser att Nordea fortsatt är sämst i klassen, ”men det också är det som gör att Nordea är den enda bankaktie jag skulle våga köpa inför de kommande åren”, skriver han.

För 55 år sedan släpptes Lennart Nilssons fotobok “Ett barn blir till”. Den skymtade för övrigt i det näst senaste avsnittet av SVT:s fenomenala historiedramatisering “Vår tid är nu”. I dag skulle svenska bankinvesterare ha nytta av motsvarande pedagogiska illustration av konjunkturcykler. De står nämligen i centrum för ekonomins överdrivna svängningar, eftersom de lättar på utlåningskraven i uppgång och stramar åt i nedgång.

Det är flera mekanismer som samverkar i en uppgång, dels att både långivare och låntagare ser mer optimistiskt på sina möjligheter och bedömer risken att förlora pengar som mindre, dels att kreditförlusterna minskar i högkonjunktur och ökar i konjunkturnedgång. Det senare medför förutom förlusterna i sig också att ännu mer kapital måste avsättas som säkerhetsbuffert, vilket minskar låneutrymmet och därmed förutsättningarna för kundernas expansion. I högkonjunktur gäller motsatsen. Uppgång föder alltså uppgång och nedgång föder nedgång. Detta fenomen kallas att banksektorn är procyklisk. 

Ovanpå alltihop tenderar myndigheter ligga ett steg efter och förvärra situationen ytterligare genom att lätta på bankkraven i uppgång och ställa högre krav i nedgång. Förra veckan till exempel föreslog Finansinspektionen höjda riskvikter för fastighetsföretag, det vill säga att vissa lån ska anses mer riskabla än tidigare. Enbart detta förslag kan innebära att storbankerna behöver 5 miljarder vardera extra i eget kapital, vilket i sin tur minskar utrymmet för bankernas utdelningar. Det är nästan som om FI vill accentuera cykeln, så de kan agera hjältar när recessionen de själva varit med om att skapa slår till på allvar.

De senaste tre åren har alla nordiska storbanker, utom DNB och relativt sett i viss mån SEB, rasat på börsen. Det brukar utgöra startskottet på en recession, men än så länge har penningtryckande och negativa räntor hållit resten av ekonomin bakom ryggen.
Penningstvättshärvorna har satt extra press på Swedbank och Danske, medan Nordea helt enkelt bara har varit en allmänt ineffektiv härva av förvärv som aldrig verkar integreras till en hel bank. Ändå blev Nordea i torsdags för tredje året i rad utsedd till bästa företagsbank i Norden.

Jag vill hävda att Nordea är fortsatt sämst, men att det också är det som gör att det är den enda bankaktie jag skulle våga köpa inför de kommande åren. Nordea har helt enkelt internt kontrollerad förbättringspotential, och Prosperas undersökning signalerar att banken är på rätt väg. 

Bakgrund | Karl-Mikael Syding

• Pensionerad hedgefondförvaltare. Investerare på egen hand i dag. Driver flera poddar.
• Var vd och förvaltare för den framgångsrika hedgefonden Futuris inom Brummer & Partners. Efter 20 år som analytiker och förvaltare lämnade han sitt jobb.
• Skriver om olika bolag och börs och marknad varannan tisdag.
Fotnot: Skribenten representerar ett företag som är aktör med egna intressen på marknaden.