Efter en vintersvacka är det snart dags för konjunkturen att återigen accelerera kraftigt, en andra fas av återhämtningen inleds.
Under den här fasen kommer marknader, precis som i början av året, tidvis slitas mellan två motstridiga krafter.

Jag får ofta frågan hur jag hjälper mina tre barn till en bostad. Frågan är alltså ställd med ett hur och inte ett om. Den kommer naturligt i min yrkesroll, och jag får även frågan privat. Nej, jag ifrågasätter inte föräldrars välvilja, att hjälpa sina barn är helt naturligt. Men det kräver lite eftertanke.

Det är stort fokus på en tredje våg och beslutsfattarna tycks vara mycket bekymrad då den ena nya restriktionen efter den andra läggs till. Det är inte utan att jag får en känsla av att det man missade under inledningen av pandemin tar regeringen och Folkhälsomyndigheten igen med desto hårdare tag nu. För ekonomin är jag inte lika oroad.
Det är klart att muterade virus och långsam vaccinering i Europa inklusive Sverige inte är bra och det är lätt att dra ut pilen i tangentens riktning. Men enligt min bedömning handlar det snarare om att återhämtningen förskjuts någon månad eller två än att det ska få ödesdigra ekonomiska konsekvenser.

Vad får du om du adderar ekonomi sent i en konjunktur, låga räntor, penningpolitiska stimulanser och hägrande inflation runt hörnet? Jo, det perfekta klimatet för alternativa tillgångar. Det senaste decenniet har vi efter finanskrisen byggt upp bästa möjliga miljö för att bana väg för alternativa tillgångar. Råvaror, framförallt jordbruksråvaror, har lämnat sina bottennivåer och har klättrat 50, 60 och 70 procent de senaste månaderna men ligger fortfarande kvar på relativt låga priser till stretchade aktier.

Det senaste året har vi blivit vana vid att marknaden sätter epitet eller namnger olika händelser, fenomen eller rörelser i marknaden. I förra veckan var det dags igen när ”Cathie Wood–selloffen” drabbade teknologi- och tillväxtorienterade segmentet i marknaden.