Finansministern Magdalena Andersson (S) förespråkar att statens nuvarande överskottsmål på 0,33 procent ska ersättas med ett balansmål. Det är en klok idé, menar Nordeas chefekonom Annika Winsth.

”Ett balanskrav är inom rim och reson och rent krasst är de dryga 15 miljarder kronor det handlar om felräkningspengar i sammanhanget”, skriver hon i en gästkrönika.

Penningpolitiken har spelat ut sin roll och andra aktörer behöver ta vid. Det blir allt tydligare att riskerna med minusränta är påtagliga och möjligheten att påverka ekonomierna för centralbankerna allt mindre.

Trots vikande konjunktur och svagare arbetsmarknad signalerar Riksbanken att den ämnar höja räntan i december. Det är svårt att tolka på något annat sätt än att banken vill komma bort från minusränta, men det betyder också att Riksbanken till viss del gett upp inflationsmålspolitiken.

Från den europeiska centralbanken, ECB, har såväl nyligen avgångna chefen Mario Draghi som nytillträdda chefen Christine Lagarde signalerat att den penningpolitiska verktygslådan börjar ta slut och att andra nu bör ta vid.

Svenska finansministern Magdalena Andersson (S) är inte sen på bollen och argumenterar återigen för balansmål i stället för ett överskottsmål på 0,33 procent. Målet justerades ned relativt nyligen, men 0,33 procent är en kompromiss och det finns skäl att gå längre.

Staten kan i dag låna mycket fördelaktigt, svenska statsskulden är låg i ett historiskt perspektiv, men också jämfört med många andra liknande länder. Behoven – inte minst i kommunerna, men också vad gäller infrastruktur, rättsväsende, polis, med flera – är stora.

Det betyder inte att vi kan fläska på med stora underskott, det är alltid centralt att värna alternativkostnaden i form av skattebetalarnas pengar. Men ett balanskrav är inom rim och reson och rent krasst är de dryga 15 miljarder kronor det handlar om felräkningspengar i sammanhanget.

Det är bara att hoppas att politiska låsningar läggs åt sidan och att de partier som är emot ett balansmål tar sitt förnuft till fånga. Väljarna är tydliga med att de är bekymrade över hur grundläggande institutioner i Sverige inte fungerar som förväntat.

Det bör man ta på allvar om inte förtroendet för politiker och viktiga samhällsinstitutioner ska sargas mer bestående.

Bakgrund | Annika Winsth
• Chefekonom Nordea.
• Har varit storbankens chefekonom sedan 2008 och deltar aktivt i den ekonomisk-politiska debatten.
• Skriver brett om makrofrågor varannan torsdag.

Fotnot: Skribenten representerar ett företag som är aktör med egna intressen på marknaden.