Wörmann: Jag blir ledsen av att se ungas jakt på egen bostad

Ibland smyger det sig in något fult i diskussionen om de unga på bostadsmarknaden – de anses emellanåt vara curlade och ha för höga krav och förväntningar, skriver boendeekonomen Claudia Wörmann i en gästkrönika.

Tillsammans med en ung person i sin närhet gav hon sig ut på jakt efter en etta.

Trots att den bostadsletande ungdomen förtjänar en guldstjärna för sitt sparande framstår uppdraget som omöjligt.

Jag kollar på bostäder tillsammans med en ung person i desperat behov av en första bostad, gör en sökning på hela Stockholms län, bostadsrätter. Visar hur man gör. Marknaden funkar så här. Lånelöfte gör du så här, med mera.

Mycket riktigt är det billigast allra längst ut. Den unga har prioriterat att spara till kontantinsats och därför inte hunnit spara till körkort också. Har inte möjlighet att låna av varken släkt eller vänner. Inte fått napp på någon förstahandslya vilket egentligen är drömmen just nu.

Dessutom är det svårt att få ett förstahandskontrakt ens med kötid, och lika svårt på andrahandsmarknaden, ingen tillsvidareanställning. Målmedvetet sparat, unnat sig noll. Vilket föredöme som sitter här bredvid mig tänker jag. Verkar fortfarande optimistisk, men jag tycker mig märka en liten underton av uppgivenhet. Frustration kanske.

Går igenom hela ekonomin 6 månader tillbaka. Inkomst, utgift, sparkvot. Den unga personen har koll på precis allt. Och jag baxnar när jag ser vad som sparats. På den lönen? Guldstjärna.

Vi googlar bostäder. Ratar de allra längst ut. Räknar. Räknar igen. Det kan gå. Restiden är ett bekymmer, oklara arbetstider och ibland skift. Kollar SL. Nej, en efter en går bort.

Hittar en bostad som kan funka. En etta på 21 kvadratmeter, utgångspriset är 1 miljon. Optimalt planlöst! Jag delar nu den unga personens uppgivenhet och frustration fast på ett annorlunda vis. På vilket sätt är ovanstående bostad optimalt planlöst? För att så fort man kommer in så tar den slut, eller för att köket ligger så himla tätt inpå badrummet? Eller är det kanske för att kyl och frys ligger precis intill en garderob. Måste vara för att det bara är ett enda fönster.

Nu ser inte den unga vad jag ser. Det finns inte utrymme för att kritiskt granska, desperationen och viljan att ha något alldeles eget som ju varit målet och som kostat många försakelser grusar det kritiska. Det kan gå.

Vilken annan målgrupp skulle ens titta på en 21 kvadratmeter avlång skrubb som marknadsförs som optimalt planlöst? Jag blir både ledsen och beklämd.

Det känns som att det ibland smyger sig in något fult i diskussionen om de unga på bostadsmarknaden. De är curlade, dricker för mycket latte, har för höga krav och förväntningar.

Här sitter jag med en person som gjort det omöjliga. På liten och ojämn inkomst sparat och gnetat så vilken privatekonom som helst skulle jubla. Vi får se hur det går. Än så länge ingen första bostad. Alla ettor har skjutit iväg i pris. Men kanske kan det finnas hopp på visningen av den etta som inte är helt optimalt planlöst? Dubbelsuck.

Bakgrund | Claudia Wörmann
• Boendeekonom SBAB.
• Har arbetat på SBAB sedan 2015, men har haft fokus på bostadsmarknaden sedan 2001. Har tidigare jobbat på Mäklarsamfundet och Svensk Nyproduktion.
• Skriver om privatekonomi med fokus på boendefrågor varannan fredag.

Fotnot: Skribenten representerar ett företag som är aktör med egna intressen på marknaden.