USA har fem alternativ för att öppna Hormuzsundet – och alla är riskfyllda

Ön Kharg ligger långt in i Persiska viken. Runt 90 procent av Irans oljeexport kommer från någon av öns terminaler.

Logiken för USA med att ockupera Kharg skulle vara att på så sätt kunna sätta press på Iran att lätta på blockaden av Hormuzsundet.

På senare tid har det kommit medieuppgifter om att Pentagon planerar att skicka tusentals soldater från 82nd Airborne Division till regionen.

Men soldaterna skulle inte kunna inta ön förrän tidigast om en månad, säger en källa till Axios. Detta för att Iran skulle behöva försvagas genom ytterligare attacker innan operationen är säker nog.

En annan utmaning har USA själv orsakat när landet bombade ön den 13 mars. Enligt The New York Times ska landningsbanan då ha skadats, och denna skulle behöva repareras igen.

Ett annat alternativ som lyfts fram av tankesmedjan The Washington Institute är att minera vattnet runt Kharg och på så vis stoppa landets oljeexport.

Även detta resonemang bygger på en typ av utpressning: USA skulle erbjuda att avlägsna minorna om Iran gör detsamma i Hormuzsundet.

Men The Washington Institute varnar för risken att Iran inte svarar som tänkt – i stället är det tänkbart att regimen svarar med att ytterligare minera sundet.

Den iranska oljeexporten till Kina sker med en skuggflotta vars rutt går genom Malackasundet mellan Indonesien och Malaysia. USA skulle kunna stoppa fartygen där och beslagta och sälja lasten, så som man har gjort med venezuelanska oljetankrar, skriver The Washington Institute.

Skuggflottan som helhet fungerar som en sorts flytande oljelager. Totalt beräknas det handla om 140 miljoner fat.

Fördelen med att slå mot skuggflottan är att det skulle vara ett alternativ som inte innefattar någon militär operation.

Men det finns andra problem, skriver The Washington Institute. Det handlar om juridiska, logistiska och finansiella aspekter. Dessutom kan Iran hitta andra vägar att exportera sin olja, vilket skulle göra insatsen relativt tandlös.

Även här är det oklart hur Iran skulle reagera. Med angrepp på energiinfrastruktur? Kanske hamnar USA oavsett i en militär våldsspiral.

Det här är en idé som Trump luftade drygt två veckor in i kriget. Tanken är att eskortera fartyg genom sundet och skydda dem från iransk beskjutning.

Förslaget bemöttes snabbt av stor skepticism. Revolutionsgardet har militära anläggningar på flera öar i sundet. Den största av dem, Qeshm, har gått från att vara en turistdestination med historiska attraktioner – till en militärfästning med otaliga robotramper under jorden.

Att slå ut irans robotförmåga är på pappret inte omöjligt. De amerikanska jagarnas luftvärn kan skjuta ner sjömålsrobotar. Amerikanska jättebomber, så kallade bunkerknäckare, skulle kunna förstöra de underjordiska ramperna på öarna i sundet.

Men det räcker troligen inte att slå ut Irans förmåga nära kusten. Landets sjömålsrobotar har en räckvidd på över 100 mil, alltså en bra bit in på fastlandet.

Förutom robotar finns en annan utmaning för en eventuell eskort: Drönare. Dels flygande drönare som Shahed-drönarna och dels marina drönare – alltså obemannade småbåtar. De sistnämnda har bevisat sig fungera när Ukraina sprängt oljefartyg från den ryska skuggflottan.

– Robotar kräver mer infrastruktur och är lättare att skjuta ner, men drönare är väldigt rörliga och Iran har väldigt många, säger Peter Mansoor, tidigare amerikansk officer, till The Telegraph.

Alla militära alternativ sammantagna framträder bilden av en kostsam och komplicerad operation, utan att något scenario helt kan garantera skydd från iranska attacker.

Vilken plan som har tagits fram i Pentagon är svårt att veta. Men Trump verkar vilja hålla flera dörrar öppna. Å ena sidan har USA beställt en truppförflyttning till Persiska viken, å andra sidan kommer signaler om förhandlingar.

Vita huset ska ha skickat en 15-punktsplan till Iran enligt medieuppgifter. Vad denna innehåller är inte känt för utomstående, men Trump har i samma veva sagt att han kräver ”villkorslös kapitulation” – att öppna Hormuzsundet kan antas vara inbakt i kravet.

Iran avvisade planen och skickade tillbaka lika maximalistiska krav. Parterna har alltså inte närmat sig på många punkter, om ens några.