Kan COP28 frälsa hållbarhet som investering?

Även om det går långsamt sett till den totala globala energianvändningen så sker trots allt ett skifte mot grön energi i detta nu. Gång på gång har bolagen i den gröna sektorn pekats ut som de stora framtidsvinnarna. Klimatet är ett jätteproblem och därmed är teknik som gör något åt det en jättemöjlighet, sa techmiljardären Niklas Zennström i en intervju med Di Digital tidigare i år. Sektorn har också dragit till sig stora mängder kapital, men på börsen går det ändå trögt.

Zennström har naturligtvis rätt i sak. För den som kan lösa stora problem väntar riklig belöning. Men det gäller under förutsättning att problemlösningen kan ske lönsamt och här har det inte lossnat helt i den gröna ekonomin. Något som varit extra kännbart när investerarnas intresse för framtida vinster sjönk i samma takt som räntan steg. Börsens lagar har ingen straffrabatt för goda gärningar.

Vanligtvis sker stora skiften genom att ny teknik som är mer lönsam och ökar produktiviteten dyker upp. Pengarna drar sig dit. Den franska ekonomen Jean Pisani-Ferry konstaterar att så inte är fallet med energiomställningen. Här gäller det omvända.

Vinningen ligger i att rädda miljön, och den är det ingen som betalar några reda pengar för i dag. Miljön är, hårddraget, gratis. Även om det förvisso finns stora incitament att rädda den, är det ingen som direkt tjänar på omställningen ekonomiskt i direkt bemärkelse.

Det handlar dessutom om kapitalintensiva verksamheter som inte kommer att sänka priset på nuvarande alternativ – tvärtom ökar produktionskostnaderna, och några garantier för framtida vinster finns inte, menar Jean Pisani-Ferry.

Till syvende och sist är det användarna som ska betala och Pisani-Ferry uppskattar att en investering i en värmepump för en medelklassfamilj kostar 44 procent av en årsinkomst, och en elbil 120 procent. Detsamma gäller företagen som ska göra stora investeringar som inte ökar produktiviteten. Effektiviseringarna torde löna sig på sikt, men de tar tid att räkna hem.

Resultatet: omställningen blir beroende av politik och subventioner på ett sätt som andra stora teknikskiften inte varit. Internetrevolutionen hade skett även utan Hem-PC-reformen och subventionerad bredbandsutbyggnad.

Det är här möten som COP får sin tyngd. De som finns på rätt sida om besluten gynnas, de som faller utanför missgynnas.

Marknaden gillar generellt kapitalet mer än staten och vill helst se att resultaträkningarnas väl och ve ligger i händerna på bolagen, inte hos politiker. Det har bland annat Nibe fått känna på under året.

Värmeteknikbolaget har varit en succéhistoria på börsen, men i år tog kursresan stopp. Bland annat på grund av att investerare har oroats över att beslut om subventioner för värmepumpar i Tyskland dragit ut på tiden.

Beträffande COP28 i sig menar Josefin Johansson, hållbarhetsanalytiker på Handelsbanken, att de omedelbara effekterna på bolagens verksamhet är små. Den skarpa lagstiftningen ligger på nationell nivå, men riktlinjerna som dras upp har betydelse.

– Man ska bland annat diskutera ökade ambitioner när det gäller åtgärder för att rulla ut mer förnybar energi samt att fördubbla takten för energieffektiviseringsförbättringar fram till 2030. Ökade ambitioner på dessa områden är positivt för bolag med lösningar som möjliggör detta, säger hon till Omni Ekonomi.

Men marknaden tycks lyssna intresserat på vad som sägs och ett flertal bolags aktiekurser har rört sig de senaste dagarna.

Minesto, som utvecklat en teknik för havsenergi, rusade ett par hundra procent åren efter notering, men sedan 2020 har det varit en brant utförslöpa. Men nyligen rusade aktien enkom på nyheten att vd Martin Edlund tilldelats talartid på ett antal programpunkter på COP28.

”Som investerare är det viktigt att övervaka konferensen och utfallet av denna, inte bara för att det påverkar hur det ska gå för mänskligheten, utan också för att utfallet av diskussionerna kan påverka olika bolags aktiekurs”, skriver Nordea i en kommentar inför mötet.

Av punkterna på årets COP-agenda är frågan om fossila bränslen ska fasas ut eller minskas den hetaste. För vind- och solenergibolag är frågan av stor betydelse. Men den har även dragit med sig det som för 30 år sedan var själva sinnebilden av en miljöbov – kärnkraft.

Under helgen enades Sverige och 19 andra länder om att energiproduktionen från kärnkraft ska tredubblas fram till 2050. Avtalet är förvisso inte bindande, men marknaden såg möjligheter för Studsvik. Bolaget jobbar bland annat med driftsoptimering inom kärnkraftindustrin och lyfte när börsen öppnade på måndagen.

Givet konjunkturens riktning tror Josefin Johansson att bolag med energieffektiviserande och kostnadsbesparande lösningar ligger bra till. Ett annat generellt tips för att hitta vinnare är att titta längre upp i värdekedjan för olika teknologier, menar hon. Sälj hackor och spadar till de som letar guld helt enkelt.

Andra som brukar nämnas som vinnare på omställningen är teknikkonsulter.

– Givet all lagstiftning som ska implementeras de närmsta åren, gällande alltifrån energiomställning till hållbarhetsrapportering, är även konsultbolag med rådgivning kring hållbarhetsfrågor intressant, säger hon.

Energibolagen har inte gått något vidare den senaste tiden, men Moody’s pekar ändå ut sektorn som en favorit. I en rapport inför COP28 menar kreditvärderingsinstitutet att de är bäst positionerade att gynnas av en snabb omställning från fossilfritt. Men samtidigt varnar man för de höga kostnaderna som kan bli en likviditetsrisk.

Om årets COP blir starten på en vändning i aktiekurserna återstår att se, men i år har aktierna i vart fall inte gjort någon glad. På Stockholmsbörsen har Eolus Vind och OX2 tappat 15 respektive 45 procent, på Köpenhamnsbörsen är Ørsted ner 45.

Även bolag inom elektrifiering har gått knackigt. Konsumenterna har börjat tappa suget efter elbilar och marknaden gör inte längre vågen när traditionella bilföretag presenterar elbilssatsningar. Wall Street Journal konstaterar, precis som Jean Pisani-Ferry, att kostnaderna för omställningen är höga och det är någon som ska betala.

”I år bestämde sig aktieägare och konsumenter för att det inte skulle vara de som betalade”, summerar tidningen.