Mag 7 och passiv förvaltning – en giftig cocktail?

Passiv betyder inte utan handling i det här fallet. Fonderna skyfflar runt stora pengar – så stora belopp att de håller på att förstöra aktiemarknaden, menar vissa.

Indexfonderna styrs till stor del av algoritmer som följer ett index. När aktiekurser rör sig åt det ena eller andra hållet följer algoritmerna slaviskt efter utan att bry sig om resultaträkningar, balansräkningar eller risk. För de aktiva förvaltarna som letar värde och potential innebär det problem.

Det spelar ingen roll om förvaltaren har ”rätt” i sin bedömning av bolaget när så stor andel av marknaden struntar i vad som är ”rätt”.

David Einhorn, känd för att ha prickat den amerikanska bubblan med sub prime-lån, menar nu att marknaden för värdeinvesteringar har blivit mer eller mindre utplånad. Så långt vill inte Carl Armfelt på Tin Fonder dra det, men nog finns det problem med en för stor andel passiva pengar i systemet.

– Det är inte konstigare än att kommunism inte fungerar. Ger du lika mycket pengar till alla bolag i hela världen så blir det inte bra. Vare sig du är en bank som lånar ut pengar eller en investerare som köper aktier så måste det finnas en grundpremiss att vilja ge pengar till bolag som tjänar pengar och är framgångsrika, säger han till Omni Ekonomi.

Kritiken är inte ny. Från början var det många som till och med menade att passiv förvaltning var en övergående fluga. Så blev det inte.

En annan finanskrisprofil, Michael Burry, varnade 2019 i en intervju med Bloomberg för att passiv förvaltning till och med är nästa stora bubbla. Han menade att inflödet av pengar till indexfonder stör prissättningen på samma sätt som inflödet till de amerikanska sub prime-instrumenten gjorde.

– Spelet med strukturerade tillgångar är samma historia om och om igen, så enkelt att sälja in – sådan enkel självuppfyllande profetia när det tekniska maskineriet kickar in, säger profilen.

Burry pekar bland annat på att det inom många index finns ett stort antal bolag med tunn handel. Men på grund av indexering och robothandel allokeras hundratals miljarder dollar till aktier som i en värld med bara aktiv förvaltning aldrig hade hamnat där.

Börjar det vingla i illikvida aktier kan det med andra ord bli trångt i utgången när algoritmerna börjar skrika sälj.

En annan konsekvens är att eftersom fonderna köper det som redan gått upp och säljer det som redan gått ner, uppstår en hävstångseffekt. Volatiliteten blir högre med mycket robotar i systemet. Något vi nog kommer att få leva med, tror Carl Armfelt.

– Vi har sett de sista åren att varje gång det blir en ”flash crash” så drabbas ETF-tunga bolag mycket mer. Vi har haft flera där svenska småbolag klarat sig bättre än OMXS30.

Det är inte bara småbolag med liten omsättning som utgör en risk just nu. Den så kallade ”magnifika sjuan” står efter det senaste årets rusning för runt 25 procent av S&P 500:s värde. Fondsparare med USA-fonder får med andra ord en stor del av exponeringen mot sju bolag. En brist på riskspridning som går på tvärs med alla investeringsteorier. Norr om tio aktier är ett tips som återkommer inom forskning, men då bygger det på spridning bland branscher och segment.

En USA-fond är inte att lägga ett vad på den amerikanska börsen, utan en techsatsning i stort och en AI-satsning i synnerhet. Robotarna gillar tekniken som driver dem helt enkelt.

Än så länge har det gått bra. Enligt Bloombergs Magnificent 7 Total Return Index avancerade gruppen 107 procent förra året jämfört med hela S&P 500 som hade en totalavkastning på 24 procent.

Många varnar nu för att det är en bubbla, andra inte. Carl Armfelt ser argument som talar för båda sidorna av myntet. Till skillnad från tidigare krascher i tillväxtaktier är det här trots allt bolag som växer och tjänar pengar, det finns fundamentala värden som ger stöd till uppgången.

– Men jag tror att det är osunt med en sådan koncentration till ett fåtal bolag. I kombination med passiv förvaltning är det inte sunt i sin natur, säger förvaltaren.

Bubbla eller inte så är det en stor sfär de sju har skapat. Tillsammans skulle de utgöra den näst största börsen i världen sett till börsvärde, räknade Deutsche Bank nyligen ut. Enligt bankens analytiker närmar sig bolagskoncentrationen på New York-börsen nivåerna vid it-kraschen 2000 och kraschen 1929.

Hur det går vet ingen, men om risk definieras som sannolikhet multiplicerat med konsekvens så kommer det att smälla rejält om det smäller.

Allt är inte nattsvart. Passiva pengar har skapat nya möjligheter också. En återkommande kritik är att fonderna snyltar på förvaltare och investerare av kött och blod som gjort sin läxa och hittat något som är för billigt. När tillräcklig många kommit till samma slutsats stiger aktien och då hoppar de passiva fonderna på tåget. Men samtidigt ger det en hävstång.

Forbes krönikör Jim Osman menar att det därför kan vara läge att ägna extra fokus åt så kallad ”special situation investing”. Förenklat går det ut på att hitta bolag som råkat ut för extraordinära händelser som kan vara svåra för marknaden att värdera och som driver kursen mer än själva värdet på bolaget.

Det kan röra sig om rekonstruktioner, avknoppning, uppköp eller rakt av dåliga nyheter. När marknaden kommer på att det inte var så farlig bär det av uppåt och algoritmerna kommer att förstärka effekten. Åtminstone i teorin och ett varningens finger är på sin plats: händelserna är svåra för marknaden att förstå av en anledning.

En annan strategi som seglat upp är att spela på att bolag kommer att komma in i ett större index. Exemplen på bolag som lyft när indexleverantörerna öppnat dörren är många. När fastighetsbolaget NP3 kom in i EPRAS europeiska fastighetsindex lyfte aktien 15 procent de efterföljande sju handelsdagarna.

– Är du en duktig fundamental investerare så kan du faktiskt rida före alla passiva produkter, säger Armfelt.

Men här gäller det att vara långsiktig och hitta guldklimparna tidigt.

Svenskarna är bäst i världen på fondsparande, sju av tio har pengar i fonder. Tack vare pensionssystemet så är alla födda efter 1938 dessutom fondsparare på ett eller annat sätt. Exponeringen mot rena USA-fonder är dock lågt. Enligt statistik från Fondbolagens förening var cirka 5 procent av den totala fondförmögenheten placerad i Nordamerikafonder vid utgången av 2023.

Men globalfonder har ofta stora delar av kapitalet i USA, och tas dessa med i beräkningarna är över 50 procent av fondförmögenheten exponerad mot USA i någon omfattning. Något som många inte tänker på, konstaterade Fondbolagens förenings tidigare sparekonom Philip Scholtzé i en intervju mer EFN.

Strategierna ovan kanske lämpar sig mer för de som har investeringar som yrke. För privatsparare finns sällan möjligheterna att vare sig gräva fram speciella situationer eller identifiera bolag som kan komma in i stora index. Det finns inget hemligt recept och det allmänna rådet från experterna det vanliga: se över din riskspridning.

Fondförvaltaren Max Matthiessen lyfte nyss problemtiken i ett marknadsbrev och menar att det kan vara bra att investera delar av portföljen i fonder som inte sitter med alla ägg i magnifika sjuan. De fonderna har förvisso inte haft samma goda utveckling, men då finns det å andra sidan potential att de har framtiden för sig.

Men skulle passiv förvaltning vara den nästa stora bubblan, som Michael Burry tror, finns det inte så mycket att göra om inte pengarna ligger i madrassen eller på ett bankkonto.