I runt 200 år var tullarna USA:s främsta sätt att få in pengar till staten. Under det senaste århundradet har tullar varit på dekis – fram till Trump. Vissa jämför nuvarande handelskrig med det som bröt ut på 1930-talet, men håller den liknelsen verkligen? Och vad finns det för likheter och skillnader mellan då och nu? Omni Ekonomi förklarar.
I runt 200 år efter att USA grundades 1776 var importtullar den federala statens främsta inkomstkälla. 1913 ändrades det i ett slag när inkomstskatten introducerades. Förutom ett uppsving före andra världskrigets utbrott har tullarna under större delen av de senaste decennierna gradvis minskat eftersom frihandel premierats, skriver tankesmedjan Brookings.
Undantaget är under 1930-talet, direkt efter börskraschen 1929 och i den efterföljande depressionen.
En tisdag i juni 1930 skrev den amerikanska presidenten Herbert Hoover under vad som kallas Smoot-Hawley-lagen som höjde tullsatserna på över 20 000 amerikanska importvaror.
Syftet med höjningen var att skydda landets industrier från utländsk konkurrens efter att konjunkturen kraftigt vänt ner några månader tidigare.
Genom tullsatser på mellan 40–60 procent förvärrades krisen i den amerikanska ekonomin, något som sedan spred sig vidare ut i världen. En anledning var att USA:s handelspartners svarade med egna tullar vilket ledde till ett handelskrig.
Redan en månad före att Hoover satte sin kråka på tullagen hade över 1 000 ekonomer skrivit på en namninsamling för att presidenten skulle lägga in ett veto och stoppa tullhöjningen. Men trots att varningarna duggade tätt blev lagen verklighet.
Handelskriget fick enorm påverkan på världshandeln. Bland annat minskade både USA:s import och export med över 60 procent fram till 1933. Och fram till 1934, då andra tullagar trädde i kraft, minskade den globala världshandeln med ungefär två tredjedelar, enligt encyklopedin Britannica.
Vad Donald Trump nu gör har fått en del att dra liknelser vid 30-talet. Bland annat har Simon Johnson, som tilldelades Ekonomipriset i Alfred Nobels minne förra året, jämfört nutidens tullkaos med handelskriget för nära 100 år sedan.
Men liknelsen med 30-talet haltar. Det anser Viktor Persarvet, forskare i ekonomisk historia vid Uppsala universitet. Detta eftersom det finns vissa likheter, men kanske ännu fler skillnader, mellan då och nu.
Exempelvis är världshandeln betydligt större i dag och leveranskedjorna långa, ofta är tillverkningen spridd i många länder.
– Vi ska också komma ihåg att förutsättningarna för ekonomin är helt annorlunda nu. Vi har ingen depression och ingen börskrasch, säger Persarvet.
När Donald Trump svors in i Vita huset var omständigheterna långt ifrån 30-talets krissituation. De senaste åren har tillväxten i USA varit en av världens bästa och veckorna kring Trumps installation handlades samtliga av Wall Streets tre huvudindex kring rekordnivåer.
Ungefär så mycket rasade Wall Street mellan toppen i september 1929 och juli 1932.
När Smoot-Hawley-tullarna infördes hade Wall Street en enorm krasch i ryggen, något som brukar beskrivas som startskottet för den efterföljande depressionen.
En annan viktig skillnad är svårigheten att förstå vad Trump vill uppnå med tullarna. Presidenten har gett uttryck för alla tre klassiska tullsyften: få in skatt, skydda inhemska industrier och att använda dem som verktyg i handelsförhandlingar med andra länder. Men det är svårt att uppnå alla mål samtidigt, eftersom de ställer olika krav på hur tullarna ska utformas, säger Viktor Persarvet.
– Det är det som är det stora mysteriet, vad vill Trump få ut av det här?
Att presidenten dessutom ofta byter fot och både inför och drar tillbaka tullar i rask takt skapar en instabilitet.
– I det här läget är osäkerheten det som skadar ekonomin mest, den dödar all typ av investeringar och gör det omöjligt att bedriva verksamhet, säger Persarvet.
• Lagen är döpt efter två republikanska politiker: Reed Smoot och William Hawley.
• Efter första världskrigets slut hade konkurrensen från Europas bönder ökat – och även efterfrågan på medel för att skydda amerikanska bönder.
• Redan i valrörelsen hade Herbert Hoover lovat att höja importtullar på jordbruksprodukter för att skydda USA:s bönder.
• Redan 1929 försökte Republikanerna att öka importtullarna, vilket misslyckades. Framförallt på grund av motstånd i senaten.
• Efter börskraschen samma år ökade protektionismen och 1930 passerade förslaget både senaten och representanthuset.
• Först 1934 mildrades tullarna av efterföljande president Franklin D Roosevelt som skrev under en lag som tillät presidenten att förhandla om tullsänkningar med andra länder.
Källa: Britannica/Brookings
En annan stor, och viktig skillnad, är att att tullarna på 30-talet hade ett bredare stöd. Framförallt eftersom att förslaget om tullar från början lades fram för att skydda amerikanska bönder. Stegvis utökades tullarna till fler sektorer och växte tillslut till vad som blev Smoot-Hawley.
Dagens tullar har inte ett utbrett stöd bland tongivande industrier som fordonstillverkare eller finanssektorn. Till och med bönderna verkar ha blivit nervösa för vad som ska hända när tullarna mot Kina införts och den viktiga sojaexporten kan påverkas, skriver AP.
En nylig opinionsundersökning från Reuters/Ipsos visar också att förtroendet för Trump backat 2 procentenheter till 43 procent jämfört med slutet av mars. Dessutom visar samma undersökning att omkring hälften av de tillfrågade tror att tullarna kommer att göra mer skada än nytta.
Flera tungviktare har öppet kritiserat Trumps tullplaner och sagt att han riskerar att driva in USA i en lågkonjunktur.
Bland annat har JP Morgan-toppen Jamie Dimon varnat för att tullarna kan utlösa en recession, i en intervju som Trump ska ha tagit intryck av.
Ja, vissa likheter med 1930-talet finns det ändå. Även om Viktor Persarvet anser att man ska vara försiktig med historiska jämförelser.
Exempelvis har de geopolitiska riskerna ökat i dag jämfört med för bara 10–20 år sedan och protektionismen är växande globalt. Dessutom används bland annat argumentet att skydda inhemsk industri både då som nu.
– Men det blir såklart mer likt om situationen i handelspolitiken inte löser sig, säger ekonomihistorikern.
Just nu ser det inte ut som att historien upprepar sig. Världen är för olik jämfört med nära 100 år sedan och både den ekonomiska och politiska bakgrunden skiljer sig åt.
De allra flesta ekonomer är rörande överens om att 30-talets handelskrig inte var bra och ledde till betydligt sämre tillväxt. Men vad som sker framåt beror till stor del på vad Donald Trump vill göra, säger Persarvet.
För att få ett slut på upptrappningen pekar ekonomihistorikern på att det måste finnas en politisk vilja att aktivt dra tillbaka tullarna. Där spelar inrikespolitisk press en viktig roll, tror Persarvet som beskriver dagens läge som ett ”chicken race” mellan framförallt USA och Kina.
Att tullarna pausades i tre månader kan också till viss del bero på marknadspress.
– Det är inte omöjligt att det hade ett finger med i spelet. Men vem vet? Det beror på vad Trump tittar på och vad han prioriterar, säger ekonomihistorikern.