Hur hållbar är den gröna omställningen – egentligen?

Det är en enorm energiomställning som ska göras, konstaterar ekonomiprofessor Frans Prenkert. Och den omställningen kommer att kräva mängder av nya industrier, branscher och nya fabriker.

För svenskt vidkommande kommer mycket förmodligen att handla om den extraktiva delen av industrin, menar han – alltså gruvor och processindustri kopplat till råvaror av olika slag.

Vi råkar nämligen ha rätt stora fyndigheter av diverse kritiska råmaterial som krävs för att tillverka produkter som måste till för att komma vidare i omställningen, som batterier, solpaneler, magneter till vindkraftverk, generatorer och elmotorer.

– Där har jag och en del andra forskare med mig en hel del oro inför det faktum att vi kommer vara så otroligt sugna på de här produkterna. Vi tycker att det finns en risk att man tar genvägar, säger Frans Prenkert, ekonomiprofessor vid Örebro universitet, till Omni.

Att etablera nya gruvor har stor påverkan på den kringliggande miljön, på djur och växter i området. Förutom den rent fysiska åverkan är kemikalieanvändningen en riskfaktor. Även gamla, avställda gruvor kan ha en kemikalierisk.

– Man utsätts för kemikalieexponering och gifter i gasform som man inte riktigt ser eller förstår riskerna med. Det är inte sockerdricka man använder i de här processerna, säger Frans Prenkert.

Just kemikaliefrågan har under våren och sommaren fått extra ljus på sig efter upprepade larm från Northvolt, där utredningar pågår om huruvida kemikalier som använts på fabriken kan ha koppling till de dödsfall bland personalen som rapporterats.

Ett hyfsat färskt exempel är larmet om att anställda uppmanades jobba vidare, trots att det uppmättes halter av den farliga gasen ammoniak som vida översteg Arbetsmiljöverkets riktlinjer.

Northvolt uppgav då att bolagets egen säkerhetsavdelning hade gjort bedömningen att det gick att arbeta trots halterna, eftersom personalens utrustning klarar den nivån.

Enligt Frans Prenkert, vars expertområde är industriell ekonomi, tydliggör larmen från Northvolt att politiker och allmänhet behöver få en bättre medvetenhet om vilka faror omställningsindustrin faktiskt kan föra med sig.

– Det finns enorma risker om vi inte är medvetna och vaktar det här från början. Northvolt är väl egentligen bara ett exempel nu eftersom de har kommit längst. Vi kommer nog att få se många fler exempel.

De omvittnade problemen hos just Northvolt skulle också lika gärna kunna vara oberoende av den gröna omställningen. Det säger Gustav Martinsson, docent i finansiell ekonomi vid Stockholms universitet, som forskar om företagssektorn och klimatomställningen.

– Det är i alla fall min känsla. Det är inte ovanligt med växtvärk när bolag växer sig stora på kort tid. Man har kanske fått anställa på ett sätt som bara fyller leden och inte hunnit se så att allting fungerar på det sätt som det borde, säger Martinsson.

Nyckeln till att slippa fler dystra exempel är att säkerställa att omställningens nya industrier är ”sustainable by design”, säger Prenkert. Samtidigt är utmaningen given: omställningen måste göras snabbt – samhället måste gasa och bromsa samtidigt.

– Vi vill ha bolag som utvecklar teknologier, bygger batterier och utvinner mineraler. Men vi vill att det blir rätt från början. Där tycker jag att svenska myndigheter är väldigt nyvakna, säger Prenkert.

Mycket, säger ekonomiprofessorn Frans Prenkert. Bland annat behövs mer kunskap, från alla håll. Fler myndigheter behöver engagera sig i ett mycket tidigare skede, menar han.

– Vi behöver förstå bättre hur vi kan balansera de här ibland motsägelsefulla, ibland konfliktartade målsättningarna med en klimatneutral energiförsörjning och ett hållbart arbetsliv där ingen skadas.

En utmaning är det faktum att bilden är fragmenterad, menar både Gustav Martinsson och Frans Prenkert. Alla inblandade sitter på sin lilla bit kunskap, men ingen har egentligen en helhetsbild.

Samtidigt behövs myndigheter som ställer tydliga krav och stiftar tydliga lagar, det skriver båda under på. Ur ett nationalekonomiskt perspektiv är hela klimatfrågan ett så kallat marknadsmisslyckande, säger Gustav Martinsson. Den fria marknaden har inte lyckats hitta ett effektivt sätt att stoppa klimatförändringarna.

– Därmed behövs det ingrepp, antingen från stater, eller stöd för att försöka få till de lösningar som behövs.

Så länge marknaden får vara den som sitter i förarsätet kan det gå snabbt åt skogen, menar Frans Prenkert. Det finns risk för att det blir ett ”race to the bottom”, eftersom alla aktörer har ett incitament att hålla nere kostnaderna för att öka vinsterna.

Problemet i dagsläget är enligt Prenkert att hållbarhetsmålet sätts jämte lönsamhetsmålet. I dessa lägen kommer lönsamheten alltid att prioriteras. Då behöver staten kliva in och jämna ut spelplanen. Där har sittande regering jobb att göra, menar han.

– Men får vi det, då är det ekonomiska systemet ett fantastiskt verktyg för att skapa och driva den här utvecklingen framåt.

Det finns goda exempel på när överstatliga aktörer har klivit in och försökt ta ratten. EU:s ambitioner med taxonomin – som listar kriterier för vad som ska anses vara hållbart och inte – är ett sådant, enligt Frans Prenkert.

För att skapa ett helt nytt ekonomiskt system tror han inte på. Inte heller att fortsätta på inslagen väg. Så någonstans mittemellan de tu finns vägen framåt, menar han. Men för det krävs politisk vilja.

– Det är där det brister mest just nu, säger han.

Dessutom kommer drömmen om ett Sverige fritt från fossilberoende kräva otroliga mängder förnybar energi, säger SU:s Gustav Martinsson.

– Den stora frågan är om det kommer lösas eller inte. Det står och faller med det, säger han till Omni.

Tillgången på förnybar energi tycker han däremot inte är ett hållbart argument mot att försöka ställa om hela ekonomin.

– Min poäng är att det inte är ett argument som bara gäller den gröna industripolitiken.

Det är stora utmaningar som ska tacklas, men absolut. Klimatförändringarna är ingen naturlag, påpekar ekonomiprofessorn Frans Prenkert.

– Vi människor har skapat det här själva. Då tänker jag att vi människor också kan ändra på det.

SU-docenten Gustav Martinsson tycker att debatten ibland blir lite svartvit när det kommer till de olika omställningsprojekten som pågår på svensk mark. Antingen handlar det om potentialen, eller om nedsidan. Men båda sidor finns hela tiden, konstaterar han.

– Det är otroligt spännande med de här olika projekten. Om de fungerar ger det en enorm effekt för att reducera utsläppen. Det glömmer man ibland.

För att Sverige ska kunna fortsätta vara ett industriland på sikt måste näringslivet vara med och driva omställningståget, menar Gustav Martinsson. Och internationellt sett är svenska företag duktiga och verkar inse allvaret.

Han tar H2 Green Steel – som numera går under namnet Stegra – som exempel.

– Det anses vara bland de gröna stålprojekt i världen som har kommit längst i det kommersialiserbara. Det har tagits in massvis av privat kapital i Sverige. Och det är positivt, givetvis.

Frans Prenkert håller med om att Sverige är långt fram i omställningstanken.

– Företagen har fattat grejen. De har också fattat att i en tvågradersvärld har man väldigt mycket sämre affärsmöjligheter än i en värld som blivit 1,6 eller 1,7 grader varmare. Det är ett incitament i sig för dem.