Wallenbergs kostymer – mer än 50 nyanser av grått

Wallenbergsfären har varit en av de tyngsta maktfaktorerna i svenskt näringsliv i över ett och ett halvt sekel. Säg namnet och tankarna leds till stommen i den svenska industrin. Med bolag som Atlas Copco, Alfa Laval och ABB bland kärninnehaven är det lätt att likställa Wallenberg och Investor med Sveriges övergång till industriåldern.

Så när beskedet kom att familjen går in med 2,7 miljarder i krisande Stegra och det fossilfria stålet var det några ögonbryn som höjdes. Men historikern och författaren Gunnar Wetterberg som skrivit boken ”Wallenberg – ett familjeimperium” är inte förvånad och han tycker att den gråa bilden tjänar på att nyanseras.

Det som är kärnan i Investor i dag är trots allt sprunget ur större teknikskiften. Atlas Copco startades för att rida på järnvägens utrullning, Ericsson tog telefonin till Sverige och SAS såg till så att Sverige fick ett kommersiellt flyg efter andra världskriget.

När det sker ett teknikskifte tenderar Wallenbergarna att dyka upp. På ett eller annat sätt.

– Å ena sidan så har de varit beredda att ta sig an företag som verkligen ligger i teknikfronten. Å andra sidan är det sällan som de själva har startat bolagen. Det normala har snarast varit att Wallenbergarna kommer in när bolagen är en bit på väg men har stagnerat eller råkat i ekonomiska svårigheter, säger Gunnar Wetterberg.

Investeringen i Stegra stämmer ganska väl in på den beskrivningen.

– Tänker man på de 175 åren kommer man snabbt till dramatiska teknikskiften. Från ångmaskin, elektrifiering, internet och nu är vi i AI-åldern. Önskan, och drivet, att förändras med tiden är en väldigt viktig aspekt, har Marcus Wallenberg sagt i en podd med Norges bank om familjeimperiets ambitioner.

De här förändringarna har sällan varit dramatiska. Man är med på många fronter och bidar sin tid. Det är kanske inte främst nya portföljbolag som blivit resultatet av satsningarna. Vinsterna har ofta legat i att tekniken plockas upp av kärninnehaven när tekniken är kommersiellt flygfärdig.

Men det finns exempel på avsteg från den här mer försiktiga metoden. It-yran vid millennieskiftet är ett sådant.

Den 29 mars 2000 håller Investor sitt studentevent Investordagen. Talarlistans huvudnummer är Alexander Bard i rollen som framtidsfilosof – inte excentriker i kortbyxor och kråsskjorta.

Mest applåder river dock Johan Rehborgs karaktär Percy Nilegård ner efter att ha ägnat sina 20 minuter åt att göra sig lustig över SAS förfall som affärsflyg. Det mentala avståndet mellan Investordagen år 2000 och dagens Investor-event kunde inte vara större.

Men under det förra seklets sista år hade Investor milt uttryckt släppt sargen. 1999 hade portföljen svällt till över 100 bolag. Av de 18 miljarder som investerades 1999 gick 3 miljarder till vad som i dag skulle kallas vc-investeringar i techbolag. Beslut fattades om en investeringsram på 25 miljarder till tillväxtbolag. Investor hade till och med kontor i Silicon Valley.

Men redan några veckor innan Investordagen hade luften börjat pysa ur bubblan och tre år senare hade 60 procent av värdet på Stockholmsbörsen gått upp i rök.

Är det ett av familjens sällsynta fiaskon?

Inte riktigt. Visst är det lätt att le åt att Sveriges tryggaste investmentbolag rycktes med i festen som alla andra. Men även om Investordagen gav en ny bild av det traditionstyngda maktcentrat, så var man mer försiktiga än många andra och duckade de mest riskfyllda projekten.

Bredbandsbolaget såldes till exempel med vinst till Telenor och Hi3G blev mobiloperatören Tre. Men de egentligt stora satsningarna på den nya tekniken gjordes genom bolag som Ericsson och ABB. Sett till aktiekurs må telekomoperatören vara ett sorgebarn. ABB har däremot rusat 4 500 procent från botten efter it-kraschen – till stor del drivet av bolagets position inom industrins digitalisering.

Ett annat av sfärens bolag som bär kvar spår av it-yran är EQT som i dag är en högst aktiv techinvesterare.

Stegra sticker ut medialt och har fått enorm uppmärksamhet av förklarliga skäl. Men Wallenbergarna satsar stort även på andra framtidsområden.

– Mycket händer via stiftelserna som till exempel driver några av de största forskningsprogrammen i Sverige, säger Gunnar Wetterberg.

Bland annat står familjen bakom Wallenberg Artificial Intelligence, Autonomous Systems and Software Program (Wasp). Initiativet har rönt förhållandevis lite uppmärksamhet i svensk media, men är det mest omfattande forskningsprogrammen i Sverige just nu.

Så när Nvidias vd och grundare Jensen Huang besökte Linköping för att få sin hedersdoktorshatt var det ingen slump att han delade scen med Marcus Wallenberg.

Och det är inte bara av omsorg för Sveriges roll i det nya AI-samhället. Förutom 77 universitetsfakulteter så är ett knappt hundratal företag anslutna. Bland annat har ABB, Volvo och SEB haft några av programmets 480 doktorander på plats med finansiering från Wasp. Strategin följer ett känt mönster.

– I den mån de genererar saker som går att kommersialisera så plockas det upp i Wallenbergsbolagen, konstaterar Gunnar Wetterberg.

Ett annat projekt är Wallenberg Wood Science Center (WWSC) som syftar till att utveckla nya material ur skogsråvara. Många av projekten låter galna. Eller vad sägs till exempel om att stoppa träfiber i batterier och i bränsleceller?

Totalt satsar Knut och Alice Wallenbergs stiftelse runt 20 miljarder i det som faller under rubriken ”strategiska bidrag”. Investeringen på 2,7 miljarder till Stegra faller inte in här, det är en ren bolagsinvestering, men i relation till familjens totala satsningar på det mer visionära området är det en liten summa.

– Jämför det här med Lundberg. Där kan man verkligen prata om att sitta still i båten i traditionella företag, konstaterar Wetterberg.