Ingen inflationseffekt sist Trump införde tullar – vad är annorlunda den här gången?

När världens börser kraschade 1929 och depressionen slog klorna i världen växte den amerikanska protektionismen. För att skydda inhemska företag införde Hoover-administrationen tullar på 40–60 procent. De tullhöjningar som Donald Trump nu föreslår har inte setts sedan dess. Då blev effekten att lågkonjunkturen förvärrades och frågan alla ställer sig är vad som kommer att hända den här gången.

Det finns ett antal teorier. En vanlig förekommande från kritikernas bänk är högre inflation och med det högre styrränta från Fed. Svaret från den protektionistiska falangen är att tullarna inte alls kommer att elda på inflationen – bara stärka inhemska företag och statskassan.

Att tullar skulle elda på inflation är ”nonsens”, menar den föreslagna handelsministern Howard Lutnick. Han håller med om att priserna på enskilda varor kan gå upp, men inte att det skulle riskera en bred inflationsuppgång.

– De två länderna med högst tullar, Indien och Kina, har ingen inflation, sa han till Fox News.

Majoriteten av ekonomer och experter håller inte riktigt med. Blir det dyrare för utländska företag att sälja varor i USA så kommer det att tas ut i högre priser på ett eller annat sätt. Det är trots allt inte välgörenhet företag sysslar med.

– Det kan ta ett litet tag, men om tullarna är här för att stanna så kommer prisökningarna förr eller senare, säger Felix Tintelnot, professor i ekonomi på Duke University, till New York Times.

Men samtidigt är KPI ett rullande mått som mäter takten på prisökningar som förändring mot samma månad föregående år eller föregående mätperiod. Stiger priserna vid ett tillfälle till följd av tullar så kommer inflationen bara att vara högre fram tills att klockan gått ett varv och priserna börjar jämföras mot månader med ”tullpriser” i sig. Det gör att många menar att tullarna kan ge en engångseffekt på inflationen, men sedan klinga av.

En annan faktor är risken för handelskrig där motparterna svarar med högre tullar på amerikanska varor. Det riskerar likaledes att leda till högre priser i länderna som deltar i bråket men gör det också svårare för amerikanska bolag att sälja varor på de marknaderna.

Det är trots allt inte första gången Donald Trump inför tullar. 2018 höjdes tullarna på kinesiska varor rejält. Skälen var många men till syvende och sist handlade det om att stärka den amerikanska ekonomin och industrin. Jobb skulle flytta till USA.

Vad som är vad i den globala ekonomins labyrint är inte helt enkelt att isolera. Men många studier har kommit fram till att effekten inte blev den avsedda. Priserna på importerade varor steg i USA och det kom inte så många nya jobb. Tvärtom kostade tullarna amerikanerna miljarder dollar och tusentals jobb.

Enligt en rapport gjord av ekonomer vid New York Fed och Columbia University skickade producenterna tillbaka hela tullkostnaden till amerikanska importörer och konsumenter. Den totala kostnaden i form av förlorad realinkomst (löner justerat för inflation) uppskattas i studien till 8,2 miljarder dollar under 2018. Men enligt rapportförfattarna är det antagligen en konservativ uppskattning.

En annan studie från Fed visar att det förvisso fanns en liten positiv effekt på tillverkningsindustrin från tullarna. Men eftersom Kina i princip matchade tullarna ett till ett så åts den effekten upp av att högre kostnader för insatsmaterial. Producentpriserna steg, men nettoeffekten blev noll för företagen. Enligt vissa uppskattningar försvann över 40 000 tillverkningsjobb som en konsekvens av tullar.

”Även om de långsiktiga konsekvenserna av tullarna skulle skilja sig från de vi uppskattar här, så indikerar resultaten att de så här långt inte har lett till någon ökad aktivitet i den amerikanska tillverkningsindustrin”, skriver Fed i rapporten.

Slutsatsen från Fed-rapporten är att de komplicerade näten av globala leveranskedjor gör tullverktyget tandlöst vad gäller att ge skjuts till den inhemska industrin.

Men inflationen då, hur blev det med den?

Där hände det ingenting. När Kinatullarna började rullas ut sommaren 2018 låg kärninflationen på 2,3 procent och sedan höll den sig däromkring fram till pandemin då den föll kraftigt.

Så varför bråkar alla om att tullarna kommer att leda till inflation den här gången?

En av anledningarna som förs fram till att inflationen inte stack då är att tullarna 2018 inte var så blodiga trots allt. De var huvudsakligen riktade mot Kina och selektiva till sin art. Förslagen den här gången är mycket mer omfattande.

Då kom USA dessutom från ett läge med inflation runt målet 2 procent och ekonomin tuffade på utan större osäkerhetsfaktorer som skrämde. Läget nu är i princip det omvända. Världen har en extrem inflation i ryggen och ingen har fullt ut vågat blåsa faran över. I synnerhet inte i USA där inflationsbekämpningen tagit längre tid än väntat.

Den amerikanska ekonomin är också ett huvudbry för ekonomerna. Trots inflationen och historiskt höga räntor puttrar den oförtrutet på med en förhållandevis stark arbetsmarknad.

Carl Hammer, global allokeringschef på SEB, känner sig ganska säker på att omfattande tullar kommer att vara inflationsdrivande i den nya miljön. Resursläget är fortfarande ansträngt, och pandemin skapade nya beteenden hos företagen.

– Innan pandemin trodde de flesta att det var svårt att höja priser, sedan visade det sig att det inte var särskilt svårt att kompensera sig för kostnadsökningar, säger han till Omni Ekonomi.

Denna beteendeföränding i kombination med ökade kostnader från tullar, efterfrågestimulanser i form av skattesänkningar och deportation av billig arbetskraft så skapas en explosiv inflationsbrygd.

– Det finns en uppenbar risk att inflationen inte kommer ner som Fed vill, säger Carl Hammer.

Vi lever i en mer osäker tid nu, tycker Carl Hammer. Inflationsuppgången bidrog till att få Trump vald men lite tyder på tullarna kommer gynna jobb inom tillverkningsindustrin i USA denna gången heller.

– Det blir intressant att se om fler synar bluffen. Det blev ju direkt motåtgärder från Mexiko och Kanada och man tvingades förhandla, säger Carl Hammer.