Arvtagaren och framtiden: ”Vi skapar superintelligens”

Om det någon gång fanns ett svenskt under så kan det vara över. För de redan stora kommer bara att bli större. Eller?

I en ny långläsning berättar Omni om den svenska resan från tjutande modem till idag när den digitala världen redan verkar erövrad och AI:s genombrott står för dörren.

Det här är framtiden.

– Jag hade definitivt tagit en paus från att starta bolag. Om det inte vore så att just nu sker det mest historiska skiftet i hela mänsklighetens historia. Jag kan gå i pension efter det här skiftet. För det här sker bara en gång, säger Anton Osika.

Nu stavas framtiden AI. Men framtiden är inte där för den som tar den. Framtiden är redan i händerna på de stora techjättarna.

Anton Osika vill ha en plats vid bordet. Finns den?

Lovable är bara några månader och sitter i ett litet rum i ett kontorshotell i centrala Stockholm.

Två skrivbord står mitt emot varandra. På plats är två programmerare, en tredje är ute i det större köket. Närmast fönstret sitter Mårten Wiman. Han jobbade tidigare på Google och säger att han där märkte att saker rörde sig på AI-området, men att han själv inte fick vara en del av det.

I oktober blir han bjuden på lunch. Anton Osika har ett enkelt budskap:

– Vill du programmera någonting så ska du programmera det här. Om tio år kommer ingen annan programmering att behövas längre, säger Osika under lunchen.

Mårten Wiman har guldmedalj från internationella programmeringsolympiaden, två vinster i svenska matteolympiaden och pris för sina betyg på KTH.

Han hoppar på.

För Anton Osika började det med filmen The Matrix och drömmar om att bli en hacker. 30 november 2022 är han nästan där.

Anton Osika har grundat och byggt startups inom AI under massor av år. Han är på de viktiga konferenserna, han vet vad som var värt att veta om maskininlärning, artificiell intelligens och programmering.

Techbranschen har precis gått från hajp till kris. 30 november 2022 ändras hela spelplanen igen när Open AI släpper Chat GPT.

Tjänsten når en miljon användare efter bara fem dagar. Det sägs att vi nu för första gången klart och tydligt kan se och förstå vår framtid.

När nästa GPT-version kommer redan i mars står det klart att den här maskinen även kan programmera. Anton Osika snickrar ihop hjälpverktyget GPT Engineer och under sommaren släpper han det fritt och öppet för världen. Miljontals laddar ner och hundratals frivilliga hjälper till att göra verktyget bättre.

Anton Osika vill ta det ett steg längre. Han vill att alla ska kunna göra dataprogram, inte bara programmerare. Så han startar Lovable.

– Vi bygger mjukvaran som bygger annan mjukvara. Vi vill göra oss själva arbetslösa.

Under huven på Chat GPT finns en LLM, en så kallad stor språkmodell. Lanseringen är deras stora triumf.

Det visar sig att om LLM-modeller bara görs tillräckligt stora och tränas på tillräckligt mycket data så klarar de av nästan vad som helst.

GPT har läst ofantliga mängder text. Hur mycket är svårgreppbart men tänk att det motsvarar flera hundra miljoner normaltjocka böcker.

– Vi gör så sinnessjukt coola saker med de här modellerna. Det är mind-boggling. Om Open AI slutar utvecklingen idag så finns det fortfarande sjukt mycket effektivisering att göra i massa branscher. Men utvecklingen fortsätter ju hela tiden, säger Krys vd Johannes Schildt.

Anton Osika är övertygad om att vi befinner oss på ett sluttande plan mot en så kallad artificiell generell intelligens som är bättre än människor på en lång rad uppgifter. Han pekar på den mänskliga hjärnan med dess 80 miljarder neuroner.

– De artificiella nätverken börjar bli lika stora och de kommer att bli större och mer intelligenta än människor. Det jag bryr mig om i den här sjuka framtiden är att mänsklig ambition att uttrycka sin kreativitet är en stor del av den.

Så därför datakod, därför programmering.

– Det finns så mycket mänsklig ambition som vill ut och bygga någonting eller påverka världen. Och de senaste 30 åren har raketbränslet varit att bygga mjukvara, nästan allt värdeskapande har varit från mjukvara, säger Anton Osika.

Att bygga och använda de nya LLM-modellerna slukar enorma mängder datakraft och kapital. Båda finns hos de stora plattformsföretagen som de senaste åren har dammsugit marknaden på de särskilda datachippen som fungerar bäst för AI.

Plattformsföretag som Meta (Facebook) och Alphabet (Google) står också för den mest betydande AI-forskningen. De nya AI-uppstickarna som Open AI och Anthropic backas i sin tur av bolag som Microsoft och Amazon.

– Det är en enorm makt i AI. Och det är väldigt oroväckande att företagen som ska kontrollera den här infrastrukturen är de samma som under de senaste 15 åren har använt teknologi till att låsa in oss i marknader, exploatera oss och försöka hitta sätt att få monopolvinst genom en form av social kontroll. AI blir verkligen en explosion av deras makt, som man kan tycka är ganska problematisk, säger Petter Törnberg som är lektor i digital samhällsvetenskap vid universitetet i Amsterdam och docent i komplexa system vid svenska Chalmers.

Maktexplosionen sker inte helt utan motstånd. USA:s politiska system är visserligen låst, men i stället har EU har tagit täten för att reglera jättarna och tvinga fram konkurrens.

– Det känns som att vi står vid ett vägskäl. Det här kan vara inledningen på något positivt men det kan också fortsätta i samma riktning där plattformarna får mer och mer makt. Risken finns att vi går mot någon form av teknologisk dystopi, säger Petter Törnberg.

2011 skrev Silicon Valley-tänkaren Marc Andreessen att mjukvara kommer att äta världen. Hösten 2023 är han tillbaka med en ny essä. Han kallar den ”techno-optimistens manifest” och tesen är att utvecklingen måste accelerera eftersom det inte finns ett enda materiellt problem ”som inte kan lösas med mer teknologi”.

Silicon Valley är känt för sin kontrakultur. Men den riktas inte mot plattformsbolagen, de nya ”privatstaterna” för att använda forskaren Petter Törnbergs ord. I stället är det ofta staten i sig som är ett hinder som ska ersättas.

– Inom mitt fält pratar man om ”dataism” och ”technosolutionism” som den här epokens ideologier. Det är idén att data har en objektiv förmåga att förbättra samhället, att man kan använda det digitala för att lösa alla problem. Politiska frågor reduceras därmed till enbart tekniska problem som kan lösas med rätt algoritmer och rätt kod. Samtidigt skyler man över att ”lösningarna” har formats efter en viss grupps intressen och vad de vill uppnå, säger Törnberg.

Det är en världsbild och en värld som gör dem själva extremt rika?

– Absolut. Och AI är på många sätt en fortsättning av de här mönstren, delvis för att det är samma företag som styr AI.

Och så har vi ”Web3” som har blivit stort det senaste decenniet. Det handlar om blockkedjor och kryptovaluta och en decentraliserad framtid bortom statlig kontroll. Men vad är det egentligen?

– Det är inte jättelätt att definiera, säger Sam Bankman-Fried till New York Times innan hans kryptosajt FTX rasar samman och han senare döms till 25 års fängelse.

Anrika Seqouia Capital investerade och förlorade miljarder i FTX. Marc Andreessens riskkapitalbolag la i stället pengar i konkurrenten Coinbase (som lever kvar).

Web3 ska vara decentraliserat men själva infrastrukturen tycks ändå hamna i ett fåtal händer. En tolkning är att Web3 är ett projekt för att förflytta makt från flertalet till techno-män som Marc Andreessen.

”Det är i slutändan ett centraliserat objekt med en annan etikett”, skriver kritikern och tidigare Twitter-vd:n Jack Dorsey.

För Kry-vd:n Johannes Schildt handlar det mer om att Web3-tekniken helt enkelt inte fyller något syfte eller löser något problem.

När han jobbade på det digitala klippdockbolaget Stardoll som ung var problemet som skulle lösas att det då inte fanns något bra för unga tjejer på internet. Kry löser problemet att vården går för långsamt, säger Schildt som skrattar till när han får frågan om Web3.

– Exakt, där kom den! Där har du ett problem som är “Vad är problemet?” För mig är det på allvar totalt jävla obegripligt. Vilket problem löser det här? Vilket problem löser blockchain? Vad är problemet? Jag blir nästan arg över att man kallar det Web3. Vadå Web3? Varför skulle det vara Web3? Då borde väl hela AI-fasen vara Web3.

Web3 är en lösning som letar efter ett problem och har gjort det i tio år?

– Ja, verkligen. Det är ett hittepå-problem. Det är massor av tid och resurser som har gått åt till att hitta på ett problem och lösa det med blockchain. Det finns säkert någonting som är toppen att lösa med det. Men jag har inte sett det.

Det är ändå nyttigt att ifrågasätta hur mycket makt techjättarna egentligen har, anser forskaren Petter Törnberg.

– Mycket av deras makt kommer även från deras egna berättelser om hur kraftfulla de är. Så när vi pratar om deras makt så hjälper vi dem också att bli mer kraftfulla. Den där mytologin gör dem kraftfulla genom att det skapar högre finansiella värden på börsen helt enkelt, säger han.

För med mer kapital kommer mer makt och mer kontroll.

– Det syns naturligt i Elon Musk. Han är verkligen en storyteller och har en så extrem makt att styra finansmarknaden bara genom sina berättelser. Han är en typ av "hype man" som är väldigt viktig i den här perioden av finansiell kapitalism.

Kry-vd:n Johannes Schildt har träffat i stort sett alla värda namnet i den svenska techeliten och bland vännerna i telefonboken finns namn som Daniel Ek och Sebastian Siemiatkowski. Man tänker inte på samma sätt i Europa eller Sverige, tror han.

– Jag har inte bott där men det känns som att det är ganska annorlunda. Det är det amerikanska på något sätt. Är det inte det? Att det är många som medvetet och utarbetat bygger sina egna personliga varumärken. Det är mycket amerikaner som är Twitter-techprofiler. Det är nästan det som blir deras affär, inte att de bygger bolaget. De är liksom… influencers.

Anton Osika hoppas att Lovable blir en finansiell jackpot. Men inte för att bli rik – händer det så har han lovat att skänka bort 99 procent av allt han tjänar. Anton Osika vill bli stor och framgångsrik eftersom han har velat förbättra världen ända sedan han var tonåring.

– Vi är med och skapar superintelligensen som kommer att finnas i framtiden. Då sitter man med väldigt mycket ansvar för hur den ska användas. Om du blir framgångsrik så får du möjlighet att påverka så att den blir på ett bra sätt, säger han.

LLM-modeller kan inte köra bil. Men det är ingen idé att försöka bygga en egen AI-modell för säg programmering eller det svenska språket eftersom LLM-modeller som GPT kommer att vara bättre på båda ändå.

När Kry utvecklar den här typen av generativ AI så använder de Open AI:s modeller som bottenplatta. När Anton Osika och hans kollegor bygger mjukvaran som bygger annan mjukvara så lägger de nya lager på toppen av samma modeller. Datakraften som behövs hämtas från ”molnet” – alltså serverhallar som ägs och kontrolleras av de stora plattformsföretagen.

Mjukvaran skulle äta världen men kanske AI kommer att äta mjukvaran. Eller åtminstone en del av mjukvarubolagen, de som inte har egna stora plattformar att stå på.

– I dag är ren mjukvara skitbra. Du kan bygga den, du kan sälja den, du kan replikera den i all oändlighet utan kostnad, säger Kry-vd:n Johannes Schildt.

Den egenskapen, att mjukvara kostar samma att ”tillverka” vare sig du säljer en kopia eller en miljon kopior ger höga vinstmarginaler. Med AI kommer marginalerna att sjunka, spår Schildt.

– För du har modeller som kommer kunna replikera vilken mjukvara som helst i princip. Så det kommer bli billigare och billigare att bygga mjukvara.

Johannes Schildt spelas in när han pratar, och hans talade ord blir text genom en AI-app. Även här är Open AI:s modeller bottenplattan. Ett bra exempel, anser Schildt.

– Plötsligt kommer det att ta en eftermiddag att göra en likadan, säger han.

Om AI:n som utvecklas av Anton Osika och hans kollegor på Lovable äter mjukvaran, vad hindrar att de inte äts upp själva?

Nu i den tidiga AI-hajpen byggs nya lösningar av tusentals och åter tusentals nya startupbolag. Men de bygger just där på toppen av de stora LLM-modellerna.

Deras arbete kan enkelt kopieras, det är inte unikt. Det unika och det svårkopierade är i stället modellerna i sig och datakraften och infrastrukturen som är i händerna på de stora plattformsbolagen.

Anton Osika ser problemet. Men det finns en väg, säger han.

– Datakod är att resonera logiskt och att lösa verklighetsförankrade logiska problem. Vi och våra användare skapar väldigt mycket data som kan göra modellerna smartare. Om vi blir en av de större spelarna kan vi vara med och tillsammans bygga de bästa av de här stora modellerna.

I början av 2000-talet var Sverige världsunikt och i början av 2020-talet skrev internationell affärspress fortfarande om det svenska undret. Var står vi 2024 när allt har förändrats igen?

Att Sverige inte längre har samma position som för tjugo år sedan kan handla om saker som vi i mångt och mycket får acceptera. Då hade Sverige helt enkelt en fördel med datorer och bredband i många hem.

– Den fördelen borde ju rimligtvis vara över nu givet att det har gått väldigt många år. Svenska ungdomar som ger sig ut på arbetsmarknaden idag har inga större fördelar jämfört med andra i Europa, säger författaren och journalisten Kina Zeidler.

Christian Albinsson har skrivit boken ”Bubblan som aldrig sprack”. Han drar linjen från då till nu och tycker att något fattas.

– Det finns ett före och ett efter internet. I den revolutionen var Sverige en spelare. Det upplever jag inte att vi är nu. Under it-boomen kändes det som att vi var på en raketfärd till framtiden. Vi har fantastiska tekniska innovationer idag, men det känns som att vi inte riktigt har samma driv och samma klarhet i visionen. Det finns en osäkerhet om framtiden som inte fanns då, säger han.

Albinsson tycker att dåtidens politiska vilja saknas – viljan att satsa på det okända.

– Både blåa och röda regeringar omfamnade det här nya och tyckte att det var spännande. Och de allokerade en jävla massa pengar för att bygga ut bredband. Man satsade på någonting som man faktiskt inte visste vad det var. Då visste man ju inte vad det här skulle bli.

Det går att hävda att Sverige fortfarande satsar och att det enbart handlar om nya mål och nya objekt.

För det går inte att klaga på antalet offentliga miljarder som nu läggs på de nya gröna industrierna eller antalet ledande politiker som har rest till Norrland för att synas bredvid den gröna omställningen. Det är en satsning på det osäkra, om något.

Med tiden har det svenska it-undret döpts om till det svenska techundret. Jane Walerud var en som klarade den kraschade bubblan och när Marcus Wallenberg och H&M:s Stefan Persson sågade Klarna blev i stället hon betalningsbolagets första investerare.

Redan 2016 bytte Walerud spår och började investera i grön teknik.

På Kry känner Johannes Schildt ändå att han och andra i branschen har politisk motvind.

– Alltså ”det svenska techundret”. Är det verkligen det? Skulle man inte kunna ha gjort mycket mer, skulle det inte kunna ha blivit mycket bättre? Var finns den politiska ambitionen att se till att Sverige är ett land i framkant på den här teknikutvecklingen?

Sverige har grundförutsättningarna, tror han. Det finns teknik, vana och en ganska stor talangpool. Men också, i andra vågskålen, en ”politisk tafatthet”.

– De är jätteduktiga på att sälja missiler och vapen till andra länder men inte jättebra på att hjälpa techbolag att sälja teknologi till andra länder.

Och så är den tidigare techhajpen, yran och pengarullningen över. Men från Krys tomma kontor ser Johannes Schildt ändå en möjlighet till en omstart.

– Jag kan personligen tycka att det är roligare när du är tvungen att vara lite mer ”scrappy”. När allting inte är gratis, när pengarna inte är gratis. Det tvingar fram en annan typ av kreativitet som jag tycker är rätt sund. Jag tror inte att ett överflöd av resurser skapar kreativitet, säger han.

Kanske Sverige får en omstart till något som liknar tiden efter it-kraschen? När Schildt tog de egna första stegen som 18-åring? När de var ”villiga att leva på knäckebröd bara för att de ville bygga saker på internet”?

– Jag tycker att vi har haft många turister inne i startup- och techsektorn. Det kom en massa folk som var så här: ”Jag vill också jobba på ett startup, det är coolt att jobba på ett startup”. Men det var inte coolt, det var inte häftigt när jag började. De som jobbade med startups då var ju freaks. Folket som har velat skryta om det på en middagsbjudning har ju hoppat nu.

Samtidigt är det mesta redan gjort på internet. Schildt funderar på om framtidens startupbolag behöver göra större och ”köttigare” saker. Ge sig in i tyngre branscher och inte bara vara 100 procent digitala, utan att fortsätta att ta det digitala och AI till den verkliga världen.

– Jag tror att det är bra att starta ett bolag nu. Det är alltid svårt att starta bolag och bygga saker, det är på något sätt mot oddsen hela tiden. När vi började med Kry, alla sa så här: ”Det kommer inte funka, det är ingen som behöver det här, gå och gör något annat.”

Schildt får medge att han har någon typ av grundoptimism och svårt att se mörkt på saker och ting. Inställningen behövs, enligt honom själv. För annars går det inte.

– Ja, kanske nästan en naivitet kring sin egna förmåga att exekvera saker och en grundoptimism kring att det går att lösa skit.

Johannes Schildts presschef kan inte hålla sig och bryter in.

– Och kanske också en viss narcissism?

– Nä, men lägg av.

Schildt fortsätter att tänka.

– Det kommer alltid att finnas häftiga bolag att bygga. Det kommer alltid att vara så. Jag tror inte att det under vår livstid kommer att bli ”nu är allting byggt”. Tror du det? Jag tror inte det. Det kommer alltid finnas något att göra.

– Men ja... det var fan ett bra tag sedan det hände något som Facebook.