”Väntad valbudget – men för sent och för kortsiktigt”

Finansminister Elisabeth Svantesson (M) flaggade redan i augusti för att höstbudgeten 2026 skulle bli en expansiv historia. Då meddelade hon också att det så kallade reformutrymmet – en stor del ofinansierade satsningar som regeringen kan göra utan att bryta mot reglerna – beräknades uppgå till 80 miljarder kronor, motsvarande 1,2 procent av BNP. Den kalibern har bara setts vid enstaka tillfällen tidigare.

Det är tredje året i rad som budgeten blivit allt mer expansiv, konstaterar Nordeas chefekonom Annika Winsth. Starka offentliga finanser ger möjlighet att dra på sig spenderbyxorna. Stundande valår hindrar inte direkt den impulsen, särskilt inte när lågkonjunkturen lagt en våt filt över tillväxt och hushåll senaste åren, säger hon till Omni Ekonomi.

– Nästa fråga blir ju då om det är klokt. Och då tycker jag att man alltid kan föreslå en expansiv finanspolitik, om man har starka finanser, och om man gör kloka och långsiktiga åtgärder.

Där haltar det lite, anser hon.

– Tittar man på de olika delarna är det långt ifrån allt som är långsiktigt.

Det faktum att det är val om ett år kan spela in i den avvägningen, menar hon. De senaste åren, påpekar hon, har regeringar av olika partikonstellationer haft ungefär samma strategi när det vankas budget i valtider: Bjud in till presskonferenser på löpande band och låt alla företrädare presentera minst en budgetnyhet vardera som väljarna gillar.

– Som ekonom ser jag en risk med det här, att man tappar just den här långsiktigheten om vad som är bäst för Sverige. Ska alla få någonting så är ju risken att det inte blir helt optimalt.

Även SEB:s Olle Holmgren har noterat ”valdelen” i höstbudgeten. Man tar i lite extra, helt enkelt.

– Det är inte ovanligt att regeringar har den taktiken, att man håller igen lite i början och ökar expansionen mot slutet. Det är en del av den politiska cykeln.

I stort sett är det en rad rätt väntade satsningar som regeringen och Sverigedemokraterna har presenterat så här långt, säger SEB:s Olle Holmgren till Omni Ekonomi. Gamla borgerliga favoriter som jobbskatteavdrag och sänkta skatter som inte är så mycket att höja på ögonbrynen åt.

Att livsmedelsmomsen på något sätt skulle komma upp var också väntat, men att det blev en halvering från 12 procent över hela spektrat var ändå uppseendeväckande, menar han.

– Vi trodde nog ändå att man skulle nöja sig med att sänka momsen på vissa delar, så det är väl den stora överraskningen.

Även Nordeas chefekonom Annika Winsth ser den sänkta livsmedelsmomsen som något av en överraskning – om än inte en otvetydigt positiv sådan. Det är en kostsam satsning som blir svår att rulla tillbaka, menar hon.

– Det är i häradet 20–25 miljarder kronor och det tar man på ett bräde utan diskussion. Det blir väldigt svårt för andra partier att inte haka på inför valet och jättesvårt för vilken partiledare som helst att säga att man vill höja den igen.

Det hade varit bättre att använda sig av det socialförsäkringssystem som redan finns på plats för att stötta hushåll med tuff ekonomi, anser hon. Bostadsbidraget, till exempel. Det verktyget har regeringen förvisso tagit till i budgetpropositionen, men bara riktat mot barnfamiljer.

– Jag är lite förvånad över det. Det betyder ju att sjukpensionärer och fattigpensionärer inte får höjt bostadsbidrag. Men de har ju också dyrare matkostnader och omkostnader.

Annika Winsth efterlyser fler långsiktiga strukturreformer som ”rustar Sverige på lång sikt”, som hon uttrycker saken. Visst, Tidöpartierna har lämnat förslag som rör utbildning å ena sidan och AI å den andra. Men det är två områden som behöver kombineras i ett mer samlat grepp, menar hon, förslagsvis med AI-utbildningar för äldre eller andra som inte ser AI som något användbart.

– Det finns en risk att vi får ett A- och ett B-lag under några år innan det är självklart hur man använder AI. Och tudelning i samhället är en risk när världen ser ut som den gör i dag. Det har vi sett i USA, vi ser det i Europa och vi ser det också till viss del i Sverige.

Ett annat område hon anser borde få mer uppmärksamhet är investeringar i vatten och avlopp.

– I stort sett alla kommuner har behov av det. Det handlar om jättemycket pengar och det är långsiktigt. Det är flera generationer som får nytta av hur man gör de investeringarna. Då hade man också stöttat byggbranschen, samtidigt som det också finns säkerhetspolitiska skäl till att göra den typen av investeringar.

Det är dessutom något man från statligt håll har skjutit på allt för länge, menar hon. Och problemet blir värre och värre för varje dag.

– Det är faktiskt ganska akut att man börjar fixa till det här.

Ekonomer har talat sig varma för att konjunkturvändningen snart kommer, det är bara hushållen som inte riktigt har kommit loss med konsumtionen än. Budgeten innehåller delar som säkert kan hjälpa till att få svensken att släppa mer på plånboken, menar Olle Holmgren.

Mycket talar för att livsmedelspriserna stod för en stor del av den inflationsuppgång vi sett i år, säger han. Det prislyftet är på väg att plana ut, om man får tro de internationella signalerna. Det i kombination med sänkt matmoms ger hushållen lite mer pengar över som de kan lägga på annat.

– Det kommer antagligen kännas som en ganska stor lättnad för många hushåll.

Annika Winsth tror att vi kommer få se tillväxten ta fart efter budgeten. Men det hade nog skett ändå, menar hon.

– Vi tycker att vi har det värsta bakom oss konjunkturellt. Även hushållens förväntningar börjar vända upp, så då kan jag tycka att det är ganska sent att ha en sådan här expansiv budget med så stor del korta pengar här och nu.

På den andra sidan av styrpulpeten sitter Riksbanken, som nog hade gjort klokt i att avvakta med eventuella räntesänkningar, säger hon.

– Det är inte räntepolitiken som är för expansiv, utan snarare behöver hushållen anpassa sig till det här ränteläget. Och då ska ju finanspolitiken snarare tänka långsiktigt och strukturellt.