Sociala mediers ”Big tobacco moment” – gör apparna barn beroende?

Techjättar har i åratal anklagats för att vara för mäktiga, kväva konkurrens och inte ta ansvar för hat och hot som sprids på plattformarna.

Men det har inte gjort bolagen särskilt ont rent ekonomiskt. Böterna har varit hanterbara. Affärsmodellerna har bestått.

Den här gången är kritiken av en annan art.

Rättegången som pågår i Los Angeles fokuserar på något mer grundläggande: att plattformarna inte bara sprider problematiskt innehåll – utan att själva produkterna är designade för att skapa beroenden. Sociala medier är digitalt nikotin, som vissa kallar det.

I så fall kan apparna kopplas till allvarliga hälsoproblem som depression, självmordstankar och skev kroppsuppfattning.

När tobaksbolagen, ”Big tobacco”, ställdes inför rätta för flera decennier sedan handlade det inte om reklam eller varningstexter – utan om att företagen medvetet sålde en beroendeframkallande och skadlig produkt. Det förändrade spelplanen.

Frågan är om något liknande nu väntar techjättarna.

Rättegången i Los Angeles bygger på nio pilotfall – utvalda bland tusentals stämningar för att representera hur unga användare påstås ha utvecklat ett sociala medier-beroende.

Först ut är en nu 20-årig kvinna från Kalifornien som kallas ”KGM”. Hon upptäckte sociala medier redan som åttaåring och hade bara några år senare konton på Youtube, Instagram, Snapchat och Tiktok.

Enligt stämningsansökan tillbringade hon större delen av sina vakna timmar åt evighetsscrollande. Följden blev ångestladdad kroppsfixering, depression och självmordstankar.

Hennes mamma har vittnat om att hon inte förstod hur uppslukande apparna blivit. Hade hon vetat, säger hon, så hade hon satt stopp.

Så till juridiken. Bevisbördan är inte lätt.

Åklagarna måste bevisa att plattformar som Instagram och Youtube medvetet har utformats för att skapa beroendelika beteenden. Och inte bara det: juristerna måste också styrka att bolagen kände till riskerna för unga användare, men ändå inte agerade.

Här pekar de på funktioner som främjar evighetsscrollande – där flödet aldrig tar slut – och automatisk uppspelning av nästa video på Youtube. Det är mekanismer som gör det lätt att fortsätta, utan att ta paus.

Snapchats ”streaks” är ett annat exempel: användare triggas att skicka meddelanden varje dag för att inte bryta sin svit. Slutar man, förlorar man. Jakten fungerar, enligt kritiker, som en digital dopaminmaskin.

En rad interna dokument från techbolagen kommer att läggas fram i rätten.

Ett handlar om Instagrams skönhetsfilter, som snabbt gjorde succé 2018. Filtren förstorade läppar, slätade ut huden och stöpte om ansiktsdrag.

Samtidigt växte kritiken, föräldrar och organisationer protesterade. Interna studier som Instagram själva gjorde visade att verktygen kunde skada unga flickors självbild. Och därför togs de bort året därpå.

Meta-grundaren Mark Zuckerberg var inte nöjd med beslutet och ville rulla ut filtren igen. De skapade engagemang och vissa användare klagade på att de försvunnit.

Vid det här tillfället vädjade en chef på Instagram till sin högste chef att låta bli. Hon beskrev i ett mejl hur skadliga filtren var för unga tjejer – och hur hennes egen dotter hade utvecklat dysmorfofobi, så kallad upplevd fulhet.

Zuckerberg svarade inte på mejlet. Året därpå var skönhetsfiltren tillbaka.

Det är den här typen av intern kommunikation som KGM:s advokater använder för att visa att bolaget kände till riskerna, men ändå prioriterade engagemang på plattformen.

Det är en rad tunga techtoppar som ska vittna i rättegången.

Instagram-chefen Adam Mosseri var först ut. Även Meta-grundaren Mark Zuckerberg och Youtubes vd Neal Mohan ska höras.

Mosseri, propert klädd i mörk kavaj och vit skjorta, gav en försmak av hur försvaret kommer att låta.

Strategin är att peka på att depression och ångest är komplexa tillstånd – det går inte att peka ut sociala medier som ensam orsak till psykisk ohälsa. Dessutom, sa Mosseri, att ”skydda minderåriga är bra för affärerna i det långa loppet”.

Han ifrågasatte också att plattformarna skulle leda till ”kliniskt beroende” och gjorde skillnad på den medicinska diagnosen och det han beskrev som ”problematiskt användande”.

– Man kan maratontitta på en Netflix-serie utan att det är en medicinsk diagnos, sa han.

Försvaret driver linjen att användare håller sig kvar på plattformarna för innehållets skull. Kvaliteten är hög. Man kan lära sig allt från att sticka till att laga mat. Och få tillgång till sina idolers vardagsliv. Det handlar snarare om det än om ”beroendeframkallande algoritmer”, menar man.

Om det här verkligen blir sociala mediers ”Big tobacco”-ögonblick och en jury slår fast att plattformarna är beroendeframkallande förändras spelplanen i grunden.

För då klassas apparna juridiskt som skadliga produkter.

Det låter dramatiskt. Men det gjorde det också när tobaksbolagen ställdes inför rätta. Att företag medvetet skulle ha byggt in beroende i sina produkter lät överdrivet. Tills det visade sig vara sant.

En fällande dom skulle kunna flytta ansvaret. I åratal har unga fått höra att de borde scrolla mindre, föräldrar har slitit sitt hår och skolor har infört mobilförbud. Men om apparna bedöms vara designade för att skapa ett sug – då kan rehabnotan för en hel generation i stället hamna hos techjättarna.

Och då handlar det inte bara om skadestånd. Plattformar som lever på att användaren stannar kvar kan tvingas rita om sin affärsmodell i grunden.

Precis som tobaksindustrin en gång gjorde.