Bratt: Nu måste regeringen ställa sig på spararnas sida

Pensionssparande privatpersoner befinner sig i ett stort underläge mot pensionsjättarna, skriver Nordnets sparekonom Frida Bratt i en gästkrönika i Omni Ekonomi.

Nu kräver Bratt att politikerna klubbar igenom regler som gör att det kostar max 500 kronor att flytta ett pensionssparande.

”Allt annat är spel för gallerierna. Gör om och gör rätt, Per Bolund”, skriver Bratt.

Finansmarknadsministern säger sig sätta ned foten mot pensionsjättarnas avgifter, som i praktiken sätter stopp för spararnas möjligheter att flytta sin pension.

Men satte han ens dit en tå drogs den snabbt tillbaka så fort pensionsjättarna spände musklerna. Gör om och gör rätt, Per Bolund. Det finns betydligt bättre sätt för att göra flytträtten mer effektiv på riktigt.

Nej, Per Bolund. Med all respekt för att du tog ett steg i rätt riktning – men du satte inte ned foten. Frågan om flytträtt för pensioner har länge varit en het fråga i branschen.

En stor del av vårt pensionskapital är låst hos pensionsbolaget, och kan inte flyttas. Ungefär som om du tecknar ett mobilabonnemang, men efter fem år vill byta till en konkurrent som erbjuder bättre villkor – och telekombolaget säger nej.

Så ser det fortfarande ut för en stor del av kapitalet. Det sätter spararen i ett underläge gentemot pensionsbolaget som vi inte hittar motsvarigheten till i någon annan bransch.

Det finns flytträtt för nyare försäkringar, tecknade efter 2007. Men den flytträtten har i praktiken pensionsjättarna kunnat sätta stopp för genom att ta ut höga avgifter för flytt.

Det är det här regeringen, med Per Bolund i spetsen, säger sig vilja stoppa. Tyvärr är det högst oklart på vilket sätt man anser att det förslag som lagts fram stoppar avgiftsuttaget.

Förslaget säger att pensionsbolaget ska kunna ta ut en avgift motsvarande anskaffningskostnaderna för en försäkring. Bara här gallrar branschen bort hälften av de sparare som överhuvudtaget har ett intresse för frågan. Översatt till ett språk som gemene man förstår betyder det att pensionsbolaget en gång i tiden betalade försäljare och förmedlare pengar för att få in spararen som kund. Det är en kostnad som pensionsbolaget vill få igen, vilket man också vanligen får så länge spararen stannar och betalar avgifter år efter år. Men om spararen vill flytta? Då faller kalkylen för pensionsbolaget.

Efter fem år ska spararen anses ha betalat av sin ”anskaffningskostnad”, ansåg regeringen till en början. Absolut inte, tyckte branschen. Tio år ska det vara.

Och så blev det. När branschjättarna spände musklerna vek sig regeringen. Resultatet? Fortsatt höga avgifter för pensionsflytt för spararna.

Det som kanske upprör mest är att regeringen trots detta ger sken av att man agerar och står på spararnas sida, när man uppenbarligen tagit branschens perspektiv.

Hade man på riktigt velat ta tillvara spararnas intressen hade man struntat i branschjättarnas krav på att spararna själva måste stå för pensionsbolagets egna kostnader. Istället hade man satt ett maxtak för flytt i kronor och ören. Max 500 kronor borde en flytt kosta, och den bör inte ta längre tid än två månader.

Det vore en effektiv flytträtt för spararna på riktigt. Allt annat är spel för gallerierna. Gör om och gör rätt, Per Bolund.

Bakgrund | Frida Bratt
• Är sparekonom på nätbanken Nordnet.
• Började som journalist och har bland annat arbetat på Expressen och Svenska Dagbladet.
• Skriver om privatekonomi varannan måndag.

Fotnot: Skribenten representerar ett företag som är aktör med egna intressen på marknaden.