Världens främsta vindkraftsland försöker lösa kraftslagets problem genom att omvandla det till något helt annat. Med hjälp av artificiella öar.
Det kan bli en vision för framtidens klimatlösningar, tror de inblandade.
Men nu bromsar den danska regeringen.
I juli skrev nio EU-länder, däribland Danmark, Storbritannien och Frankrike under en gemensam överenskommelse om att utöka mängden vindkraft i Nordsjön med åtta gånger innan 2050.
– Nordsjön ska bli Europas kraftstation, sa EU-kommissionens ordförande Ursula van der Leyen då.
Projektet beräknas kosta svindlande 800 miljarder euro och beskrivs som ett av Europas enskilt viktigaste insatser för att nå klimatmålen.
Och därför behövs den danska vätgasön.
Den danska staten har gett energibolaget Nordnet i uppdrag att utreda en radikal dellösning på världens klimatproblem.
De vill bygga en artificiell ö i Nordsjön.
Ön planeras kunna ta emot och skicka vidare tillräckligt med ström för att förse 10 miljoner hushåll med el – från vindkraftverk med en produktion som motsvarar kärnkraftverket i Forsmark två gånger.
Från Nordsjön ska strömmen ledas vidare till bland annat Nederländerna och Tyskland.
När produktionen av el blir större än åtgången är tanken att den istället ska omvandlas till vätgas.
– Det finns många synergier mellan el- och gassystemet. När stora mängder billig vindkraft finns tillgänglig, och det ibland till och med finns ett överskott, kan den användas för att till exempel skapa vätgas, har Asger Myken, senior projektledare vid det danska gastekniska utvecklingscentret, DGC sagt.
Först och främst: vätgas är grönt. Rent kemiskt består den inte av något annat än grundämnet väte – som är jordens vanligaste.
När vätgas brinner reagerar väteatomerna med syre, och restprodukten är alltså vatten.
Vätgas är också ganska praktiskt på det viset att det innehåller mycket energi – mer än konventionella fossila bränslen räknat per kilo.
Och så går det att komprimera: under högt tryck blir vätgas en vätska.
Lätt och litet alltså, vilket gör vätgas relativt lätt att transportera och lagra.
Kom ihåg det sista, för det är viktigt.
Ur klimat- och miljösynpunkt brukar man dela in vätgas i tre olika färger. De har inte något med utseendet att göra – all vätgas är genomskinlig – utan handlar istället om hur dålig eller bra den anses vara.
Grå vätgas – tillverkas av fossilgas och är därmed ganska skadlig för klimatet, även om slutprodukten av själva vätgasförbränningen fortfarande är rent vatten. Detta är den billigaste vätgasen.
Blå vätgas – är egentligen samma sak som grå, men genom att lägga till några steg i produktionen kan man minska mängden koldioxidutsläpp. De extra stegen innebär dock också ökade kostnader.
Grön vätgas – bildas via en metod som kallas elektrolys, och är helt utsläppsfri. Det vill säga, i alla fall om den energi som man använder för att driva elektrolysen också kommer från en utsläppsfri källa.
Danmark är världens främsta vindkraftsland. 2020 täckte vindsnurror 56 procent av det totala energibehovet. I Sverige var siffran samma år, till exempel, 16 procent.
Och vindkraft är som bekant hållbart och grönt. Men det har ett problem som har varit lite svårt att komma runt: man kan inte bygga ett vindkraftverk var som helst. Dels är de förstås beroende av att det blåser så ofta och mycket som möjligt.
Fördelen med havsvindkraft är stabila vindar men nackdelen är att man då har en massa ström mitt ute i havet, där man inte har så stor nytta för den. Och ledningar är dyra och komplicerade att bygga.
När Danmark och Storbrittanien i juli avslutade en ny, 765 kilometer lång ledning mellan de två länderna landade notan på över 2 miljarder euro.
Det går att tänka sig varför individuella ledningar till en kraftigt utbyggd vindkraft i nordsjön, där vågorna ibland blir 25 meter höga, blir något av en påfrestning.
Ön, ja.
Tanken är att en rad vindkraftsparker ska länkas samman på ön. De dyra ledningar vi talade om måste då inte gå hela vägen till land, utan bara till en strategiskt placerad ö.
Och bygger man ön själv kan man ju placera den hur strategiskt man vill.
Men det är inte bara en knutpunkt: tanken att överskottsenergi ska kunna användas för att tillverka vätgas via så kallad elektrolys. Detta ska kunna ske direkt på ön.
Den bildade vätgasen kan, som vi minns, både lagras och transporteras.
Det innebär dels att man kan bygga upp energilager – till exempel till när det inte blåser. Dels att man kan sälja energin till länder även om man inte har någon ledning dit. Energi som de sedan kan använda direkt, eller välja att fortsätta lagra.
Lite knaggligt.
I juli bestämde sig den danska regeringen att skjuta på det slutgiltiga beslutet. Anledningen är att det blir för dyrt.
Kostnaden hade då beräknats till sju miljarder euro. Nu ska det danska kraftbolaget Energinet istället utreda om man istället för en ö kan bygga en plattform, liknande de som används för att borra olja.
Men Hanne Storm, chef för energiöar på Energinet, verkade inte så nedslagen för det.
– Mycket av det jobb vi har gjort så här långt kan användas direkt nu när vi zoomar in på den tekniska och ekonomiska förutsättningarna för en plattformslösning, sa hon i ett pressmeddelande.
Jo, kanske inte bara artificiella. Tidigare i år kopplade Danmark och Tyskland ihop sina elnät i anslutning till den danska ön Bornholm.
Den blev därmed världens första energiö i drift, med en kapacitet att ta emot tre gigawatt från närliggande vindkraftsanläggningar, och fördela den vidare.
Bornholm saknar dock de vätgasanläggningar som finns med i planerna i nordsjön.
Det innebär att om vindkraftverken skulle producera mer energi än vad ön eller nätet kan hantera, så går den istället till spillo.
I Östersjön är det förstås ett mindre problem: här finns det färre vindkraftverk och färre storslagna planer på att bygga fler.
Frågan om ön i Nordsjön väger däremot betydligt tyngre.