Jobbflosklerna som kan bli giftiga: ”Suddar ut gränser”

Alla klyschor som används i jobbannonser syftar i slutänden till att beskriva arbetsgivarens bild av den ideala medarbetaren. ”Superstjärna” – eller olika varianter av det – kan vara ett av de vanligare orden.

Det är också ett av de ord som jobbsökare avskyr mest, i alla fall i USA och Storbritannien, enligt flera undersökningar och enkäter. Det är inte bara ”superstjärna” som får skinnet att krypa. Andra former av ordet – ”rockstjärna”, ”guru”, ”expert” – hamnar också högt upp, till stor del av otydlighetsskäl.

Enligt Forbes kan ordet spegla en arbetsplatskultur där stil och flärd värderas högre än substans, och individuella prestationer värderas högre än teamwork.

En annan risk är att potentiella kandidater tolkar det som att arbetsgivaren söker en övermänniska som checkar av att göra-listan felfritt och i rasande takt, alltid med ett leende på läpparna – något många känner att de inte kan leva upp till varje dag fram till pensionen.

Att vara agil är i princip att vara flexibel och anpassningsbar. Begreppet ”agilt arbetssätt” är högst verkligt inom arbetsmetodskolan och ”agile” är en populär managementteori.

Men de senaste decennierna har det gått inflation i begreppet och det används nu allt oftare som ett ”buzzword” med lite luddig betydelse, enligt fortbildningsplattformen QRP.

Det som började som en uppsättning riktlinjer, skriver man, har förvandlats till en bolagsslogan som ”slängs in i presentationer, jobbtitlar och försäljningspitchar”.

Den närbesläktade beskrivningen ”snabbfotad” får likaså kandidater att dra öronen åt sig, visar en undersökning som Adobe har gjort bland strax över 1 000 svarande. 25 procent uppger att de ser ordet som en varningssignal i en jobbannons.

”Frasen används inte sällan för att mörka hög personalomsättning eller personalbrist”, skriver Forbes.

Vilken tolkning kandidaterna gör av ”agil” eller ”snabbfotad” är såklart individuell, men enligt en del undersökningar är det inte ovanligt att det tolkas som att arbetsplatsen är stökig och riktningslös, med hög arbetsbelastning och otydliga roller.

Att den perfekta kandidaten ska ”brinna” för sitt jobb är en fras arbetsgivare har använt i åratal, men – av måhända förklarliga skäl – allt mindre de senaste åren. Som tidningen Kollega skriver: ”Majoriteten av alla läskunniga har insett att den som brinner för jobbet också blir utbränd.”

Knappast någon vill väl söka ett jobb där det i princip uttryckligen står att man kommer att gå in i väggen. Det har arbetsgivare också fattat. Därför har många i stället börja söka kandidater som är ”passionerade” för diverse arbetsrelaterade saker, till exempel kundservice.

HR-sajten Resources uppmanar i en artikel arbetsgivare att slopa ordet helt i sina jobbannonser. Entreprenörer må vara passionerade, men anställda bör inte avkrävas samma djuplodande engagemang.

Att låtsas som att anställda måste vara passionerade eller brinna för sitt jobb skadar nämligen både arbetsgivare och arbetssökande, är budskapet. Det underblåser myten om att den som är värd att anställa verkligen älskar sitt jobb:

”Det behöver man inte. Man behöver bara vara bra på det. Och kanske till och med gilla det.”

I en undersökning gjord av jobbsökarsajten Standout CV, med över 1 000 deltagare, svarade nära 40 procent att de tappar lusten att söka jobbet ifråga om arbetsgivaren i annonsen söker en person med ”winner’s mindset”.

Den svenska översättningen är ”vinnarskalle”. För en del riskerar ordet att ge associationer till en överdrivet tävlingsinriktad miljö med hård konkurrens inom teamet.

I en intervju med tidskriften Icon beskriver idrottspsykologen Fredrik Sandin ”vinnarskallar” som personer som har ett stort behov att prestera. Om vinnarskallen lyckas med det hen tar sig för, belönas hen med ett starkt positivt känslomässigt gensvar.

– På grund av det kan man drivas väldigt långt i jakten på att klara nästa mål, säger han.

För elitidrottare som klassas som vinnarskallar, riskerar ohälsan att komma som ett brev på posten sekunden prestationerna slutar att resultera i medaljer. Det är inte svårt att se motsvarande utveckling för arbetsplatsens diton.

I ett försök att beskriva kulturen på arbetsplatsen på ett positivt och inbjudande sätt, tar många till familjeliknelsen. Men det är en tydlig varningsflagga, särskilt för yngre personer, visar diverse undersökningar.

Balansen arbete/fritid är viktig för ett hälsosamt liv, men den gränsen riskerar att suddas ut för anställda som jobbar i en ”familj”.

Dessutom kan det rentav vara skadligt, skriver Harvard Business Review. Amerikanska studier visar att anställda som känner en ”överdriven lojalitet” till sin arbetsplats är mer benägna att ta till ohederliga metoder för att behålla sin position.

Samtidigt löper de större risk att bli utnyttjade av arbetsgivaren genom att till exempel gå med på mycket övertid. Det kan i sin tur snabbt leda till produktionstapp till följd av utmattning, skriver tidningen.

Det kan även vara svårare för anställda att ta emot feedback på ett professionellt sätt, eftersom alla inspel lätt tas personligt, enligt Harvard Business Review.

Fullt rimligt att förväxla med olika versioner av det närbesläktade ”ha på sig olika hattar”.

Beskrivningen används ofta för att framhålla att jobbet ifråga innebär flera olika ansvarsområden och roller. Lite flexibilitet är ofta uppskatttat, men jongleringsliknelsen kan också tolkas som förväntningar på att kandidaten ska ta på sig uppgifter som egentligen inte tillhör arbetsbeskrivningen – allt som oftast utan extra kompensation.

”Den här typen av ord är en signal om att arbetsgivaren kanske inte har investerat i tydliga arbetsbeskrivningar, strukturer eller lämplig personaltäthet, vilket riskerar leda till att anställda sliter ut sig och får mindre tid över till fortbildning eller karriärsteg”, skriver Forbes.