Därför kan stängning av Hormuzsundet slå tillbaka mot Iran

Det var under söndagen som Irans parlament gav klartecken att stänga av Hormuzsundet – vattenfåran som löper mellan Iran och Oman och som utgör den enda havslänken mellan Persiska viken och öppet hav.

En nedstängning av sundet, som på sitt smalaste ställe mäter knappt 33 kilometer, skulle alltså ta en rad av världens största oljeländer – såsom Kuwait, Bahrain, Qatar, Förenade arabemiraten och Oman – mer eller mindre som gisslan.

Omkring en femtedel av världens olje- och gasexport beräknas passera sundet, och en nedstängning skulle alltså leda till att framförallt oljepriserna skulle skjuta i höjden.

USA:s energiinformationsmyndighet har beskrivit Hormuzsundet som ”världens viktigaste flaskhals för oljetransporter”.

Innan Iran kan gå till handling måste landets nationella säkerhetsråd och landets högste ledare ayatolla Ali Khamenei också godkänna beslutet.

Det är fortfarande oklart hur rådet kommer att ställa sig, men strax efter att parlamentets godkännande blev känt citerades revolutionsgardets befälhavare, Esmail Kosari, med att säga att sundet stängs ”när det blir nödvändigt”.

Men att gå från ord till handling är inte lika lätt som det låter.

Iran har nämligen ingen juridisk rätt att stoppa trafiken genom Hormuz, påminner Bloomberg om. Teheran skulle därför antingen behöva blockera passagen fysiskt med sin flotta, eller att hota passerande fartyg med beskjutning.

Bloomberg påpekar dock att en fysisk blockering med all sannolikhet skulle bemötas med ett starkt gensvar från USA:s femte flotta, som skyddar amerikanska intressen i Persiska viken, och andra västerländska flottor som patrullerar i området.

Det återstående alternativet skulle då vara att – i likhet med Huthirebellerna i Jemen – försöka störa sjötrafiken genom att använda sig av små, snabba patrullbåtar alternativt sätta in drönare och beskjuta fartygen från land.

Först och främst frossa på de ekonomiska marknaderna.

Trots att hotet än så länge bara hänger i luften, så rusade oljepriset nästan 6 procent, det vill säga till över 80 dollar fatet, när måndagens handel inleddes strax efter midnatt svensk tid.

Även om priserna sedan backade något, så ger det en fingervisning om vad som kan hända om Iran faktiskt väljer att sätta hotet om en blockad i verket.

– Om Iran blockerar Hormuzsundet, om än bara för en dag, kan oljan tillfälligt nå 120 dollar, eller till och med 150 dollar, säger den seniora oljeanalytikern Muyu Xu till Bloomberg.

Politiska röster – framförallt från USA – har också gjort sig mer eller mindre omedelbart hörda.

Redan på söndagskvällen uppmanade USA:s utrikesminister Marco Rubio i en intervju med Fox News Kina ”att ringa dem [Iran] om det, för de är väldigt beroende av Hormuzsundet för sin olja”.

Det är detta som gör det hela lite av ett moment 22 för Iran. USA:s vicepresident JD Vance har till och med gått ut och kallat en blockad för ”självmord”.

För visst, skenande oljepriser skulle drabba hela världen, inklusive ärkefienden USA, men det skulle framförallt slå emot Kina – Irans enda allierade stormakt – och Iran skulle därmed skjuta sig själv i foten.

I en intervju med CNBC:s Squawk Box Asia säger Vandana Hari, grundare av energianalysföretaget Vanda Insights, att risken för att Iran verkligen stänger sundet är ”i princip obefintlig”.

Anledningen, säger hon, är att Iran står för cirka 90 procent av all olja som säljs till Kina. Under det första kvartalet av det här året, exporterade Iran omkring 1,5 miljoner fat olja per dag via Hormuzsundet.

Dessutom skulle det väcka ont blod mellan Iran och dess oljeexporterande grannländer. Såväl Saudiarabien som Förenade arabemiraten har i och för sig byggt upp alternativa transportvägar, i form av olje- och gasledningar, men en blockering av havsvägen skulle ändå innebära ett stort tapp.

– Så det finns väldigt, väldigt lite att vinna på det här, och det finns en stor risk för självförvållad skada för Irans del, säger Vandana Hari.

Att oljan blir dyrare kommer även göra att andra energipriser, som bensin, blir dyrare, och driva på inflationen.

– Det kan göra centralbankerna stressade med högre energipriser som kan väcka inflationsspöket till liv och försvåra för framtida räntesänkningar, säger SEB:s Robert Bergqvist, till Ekot.