Experter: Kinas ”gränslösa” ryska relation sätts på prov – vill ej väcka omvärldens vrede
Ryska invasionen av Ukraina är en ovälkommen huvudvärk för Kinas president Xi Jinping, som knutit nära band till Vladimir Putin. När västvärlden sluter upp genom historiskt hårda sanktioner mot Ryssland vill Kina helst ducka frågan om vilket parti landet tar, säger experter till Omni Ekonomi.
Dels av rädsla för att också straffas genom sanktioner. Dels för att säkra tillgången till halvledare, där landet storsatsar på att bli självförsörjande men ännu inte är det.
– Jag tror att Kina in i det sista kommer att undvika att välja sida, säger Kristina Sandklef, som är oberoende Kinakännare.
”Kina har en mycket nära kontakt med Ryssland. Under OS var ju Vladimir Putin en av få internationella ledare på plats. Putin och Xi Jinping hade ett möte och presenterade därefter nya olje- och gasavtal. De deklarerade att länderna har ett partnerskap som är ”gränslöst”, som de kallar det. Det innebär väldigt goda relationer.
Kinas ekonomi är beroende av Ryssland, som är den näst största exportören av olja till Kina efter Saudiarabien. Ryska energiråvaror och andra råvaror, som timmer och jordruksvaror, är också väldigt viktiga för Kina.
Xi Jinping och Vladimir Putin har också ett gemensamt intresse i att de båda avskyr den västerländska världsordningen. Båda länderna samarbetar exempelvis inom FN för att ändra definitioner på globala normer som demokrati och mänskliga rättigheter.”
”USA, Nato-länderna, och de flesta OECD-länder i världen har agerat väldigt unisont och resolut med sanktioner mot Ryssland och med vapenleveranser till Ukraina. Frågan är om något land någonsin under det senaste seklet så snabbt hamnat i det ’globala utvisningsbåset’.
Även om Kina i sin officiella retorik upplevs luta mer åt Ryssland, och Xi och Putin har en nära relation, så vidhåller Kina sin neutrala hållning i kriget. I praktiken har Kina hittills efterlevt de internationella sanktionerna, främst för att de inte själva vill drabbas av sekundärsanktioner. Kina är ju helt integrerat i världsekonomin vilket Ryssland inte varit sedan 2008. Kina har känt effekterna av amerikanska sanktioner i handelskriget mellan USA och Kina och dessa har till exempel haft en negativ effekt på telekomleverantörerna Huawei och ZTE. Så några nya sanktioner vill de verkligen inte utsättas för.
Ryssland var redan före sanktionernas införande bara en viktig leverantör av olja, gas, spannmål och militärutrustning till Kina men i allt övrigt en obetydlig handelspartner till Kina. Ukraina är också en viktig handelspartner till Kina för spannmål, militärutrustning och en viktig länk i Kinas ’Nya sidenvägen’-projekt. Nu med sanktionerna på plats, rysk BNP som i år bedöms minska med 20 procent eller mer och en rubel i fritt fall, kommer Kina vara mycket mer försiktiga med de ekonomiska relationerna med Ryssland.”
”Kina har hamnat i en mycket komplicerad situation, som de inte kunnat förutse. Landet har överrumplats av omfattningen och brutaliteten i Putins invasion av Ukraina. Jag tror att de är chockerade.
Ryssland och Kinas relation har fördjupats påtagligt på senare år. Så sent som 1969 utkämpades ett gränskrig. Vid mötet mellan Vladimir Putin och Xi Jinping under vinter-OS sa de att relationen aldrig varit bättre. Det gäller inte minst deras gemensamma syn på Nato. Även Xi tycker att Ryssland ska ha en intressesfär, och att västvärlden är arrogant. Kina och Ryssland är två auktoritära stater, som delar föraktet för vad de kallar för kapitalistiska demokratier.
Xi vill inte ta avstånd Ryssland, men inte heller hamna i lag med Putin på bekostnad av sina relationer till USA och västvärlden. Kina är och vill förbli en framväxande stormakt. Ryssland är en revanschistisk makt i förfall.
Om Kina går för långt i att stödja Ryssland, kommer USA att rikta sanktioner även mot Kina. Det vill man undvika, vilket är en balansakt. Om Kina hamnar i ett läge där de är förbundna med Ryssland men under sanktioner från resten av världen skulle det bli fatalt för landet.
Man får inte glömma att Kina har en väldigt nära relation till Ukraina, bland annat genom stor import av spannmål och investeringar i ukrainskt jordbruk. Kina har heller inte erkänt Rysslands annektering av Krim-halvön.”
”Jag tror att Kina in i det sista kommer att undvika att välja sida. Om de skulle välja Ryssland finns det en risk att Kina också drabbas av sanktioner. Samtidigt är både Kina och västvärlden beroende av varandra. Så det är inget lätt vägval för västvärlden heller.
Kina har världens möjlighet att visa att de inte står på Rysslands sida, och att de står upp fred och för frihandel. Men de har ännu inte visat några sådana tecken.
Jag tror heller inte att vi ska utgå ifrån att Kina väljer Europa och USA bara för att de är landets främsta handelspartners. Den frusna relationen mellan Tyskland och Ryssland visar att politik kan gå före ekonomi.
Samtidigt pågår en maktkamp inom kommunistpartiet i Kina. Där finns personer som vill se en bättre relation med västvärlden och inte är så förtjusta i den nära relationen med Ryssland eller Xi Jinpings kontroll av det privata näringslivet. Jag tror att Xi Jinping blundar hårt och hoppas att kriget ska ta slut snart. Det passar inte riktigt in i den kinesiska planen för en ny världsordning.”
”Nej, det tror jag inte. Men det har onekligen kastats grus i frihandelsmaskineriet. Kina är världens största handelsnation, världens näst största ekonomi och enligt nya prognoser världens största ekonomi år 2030. (...) Kina har som främsta fokus att fortsätta utveckla sin ekonomi, och i år lär landet kvala in i Världsbankens definition av höginkomstland.
Inget av detta vill Kina äventyra och därför är det, som alltid, viktigare att se vad Kina gör än vad Kina säger. Att Ryssland straffar ut sig från världsekonomin vill inte Kina ska drabba dem.”
”Den risken finns. Men det är absolut inte något Kina önskar sig. Kina är, som världens största handelsnation i varor, starkt beroende av världshandeln och att WTO fungerar. Man får inte glömma att Kina har 14 gånger större handel med EU och USA än vad Ryssland har.
Kina och Ryssland har helt olika nationella intressen. Kina är i dag en ’hightech-nation’ inom många områden, bland annat förarlösa bilar och AI. Den så kallade ’Made in China 2025’-målsättningen omfattar en rad teknikområden. Rysslands ekonomi är till stor del präglad av olja och oligarker.”
”Det finns säkert många länder som är intresserade av den positionen. Men det är inte så enkelt för företag att bara flytta sina fabriker till andra länder. Det krävs bland annat att infrastruktur och kompetens är på plats.
Om företag väljer att flytta produktion till exempelvis Indien kan det visa sig att de också står på Rysslands sida.”
”Det ser jag inte som sannolikt i en nära framtid, det finns inget annat land i världen som med samma storlek och produktionskapacitet kan ersätta Kina över en natt. ’Kina+1’-diskussionen, de vill säga att hitta alternativa leverantörsländer utöver Kina, har pågått i flera år men delvis avstannat de senaste två åren i pandemins kölvatten, då stora delar av övriga världen drabbats mer av pandemin än Kina. Så länge detta fortsätter finns inga skäl att tro att detta förhållande kommer att ändras, men företag från olika länder kommer fortsätta att titta på att sprida sig regionalt för att undvika hamna i en geopolitisk korseld.”
”Det är det värsta scenariot, men det är ganska långt dit. Motsättningarna mellan USA och Kina är djupa, och bestående, men i dagsläget vill inte USA försämra relationerna i onödan. Det är en förhoppning från USA:s sida att Kina inför hotet om sanktioner väljer att inte stödja Ryssland. Kina vill i sin tur gärna se en förhandlingslösning för att nå fred. För Peking är hela Ukraina-dramat, som det utvecklat sig, en belastning. För Kina är den långsiktiga målsättningen att vara en central del av världsekonomin, och att hamna i ett auktoritärt block med Putins Ryssland.
Kina har successivt rört sig uppåt i värdekedjan. Kina är inte längre bara en fabrik som gör kläder utan har hela skalan av produkter.
Det finns andra länder som fyller på underifrån, som Bangladesh och Vietnam. Men Kina vill ha hela registret, och framförallt klättra uppåt i värdekedjan och tillverka saker som är mer högteknologiska.”
”Företag kommer bli tvungna att se över sina leveranskedjor. Ryssland lär knappast vara intresserade av att varor passerar genom landet till EU. Det kan bli så pass dyrt med frakt att det kanske inte längre lönar sig att ha produktion långt borta. Exempelvis blir det inte lika lönsamt att transportera fisk från Norge till Kina för att där finns billigare fiskrensare.
USA:s handelsminister Gina Raimondo har varnat Kina för konsekvenser om de exporterar halvledare till Ryssland. I så fall kommer USA omedelbart att sluta sälja maskiner till Kina som krävs för att tillverka halvledare.
Kina har satsat enormt mycket pengar på att bli självförsörjande på halvledare, men har en bit kvar innan de är det. Hade det här hänt om fem år kanske Kina hade varit självförsörjande. Men Kina behöver ännu västvärlden för teknisk ’know-how’.”
”En mer uppdelad värld vad gäller handelsrelationer, där Ryssland och Belarus och en mindre grupp länder som som står på deras sida hålls på avstånd. Samtidigt som de flesta andra delar av världen fortsätter att försöka driva handelsrelationerna som tidigare, trots diverse friktioner, och ökade handelshinder med exportkontroller och annat.”
”Vi är redan inne i en era av ’deglobalisering’, globaliseringen går tillbaka och världsekonomin fragmenteras, av både politiska och ekonomiska skäl. Under Donald Trump-eran blev nationella egenintressen allt starkare. Det visar sig bland annat i att länder får allt större problem att säkra tillgång till komponenter.
Eran med mycket snabb globalisering – som gynnade Kina väldigt mycket – är över. Nu är det säkerhetspolitik som styr snarare än ekonomi.”