Falkenhäll: Coronakrisen äter upp växelkursernas skillnader

Coronakrisen har slagit lika hårt och hänsynslöst mot världens alla ekonomier och de globala centralbankerna har alla agerat på nästan samma sätt för att parera effekterna: ner med räntan i golvet och växla upp tillgångsköpen till enorma nivåer.

Det bidrar i sin tur i förlängningen till att skillnader mellan valutornas växelkurser minskar, skriver SEB:s valutastrateg Richard Falkenhäll i en gästkrönika i Omni Ekonomi.

Det skulle kunna innebära att kronan fortsätter att stärkas mot både dollarn och euron, ”till nivåer vi inte har sett på flera år”, skriver han.

Ibland betraktas valutor som ett finansiellt instrument och det kan väl vara en rimlig ansats. Men det finns en stor skillnad mellan valutor och andra finansiella instrument som till exempel aktier eller obligationer; priset på en valuta – växelkursen – är ett relativpris. Det innebär att alla valutor kan inte stärkas eller försvagas samtidigt på samma sätt som exempelvis alla aktier kan stiga eller falla samtidigt.

Eftersom växelkurser är relativpriser så styrs de också av skillnader mellan länder och växelkursrörelser brukar normalt ske när marknadsförväntningarna på dessa skillnader förändras.

En klassisk drivkraft för växelkurser är ränteskillnader mellan länder, eftersom dessa styr kostnaden för att växla över kapital till en annan valuta och därför är viktig för aktörer som vill valutasäkra kommande kapitalflöden.

De senaste åren har vi ofta skyllt på ränteskillnader som en förklaring till varför kronan har försvagats under en längre tid samtidigt som svenska räntor varit bland de lägsta i världen. När förväntningarna på framtida ränteskillnader förändras, vilket kan vara fallet om exempelvis en centralbank förändrar sin kommunikation, så brukar det ganska snabbt påverka växelkursen.

Andra drivkrafter för växelkurser kan vara landets finansiella situation, det vill säga möjligheten för ett land att betala tillbaka sina lån och om läget blir alltmer ansträngt brukar valutan reagera med att försvagas när utländska finansiärer minskar sina innehav. Andra drivkrafter är mer kopplade till handel där förändringar i efterfrågan på landets produkter eller tjänster kan påverka växelkursen.

Även konkurrenskraften och relativpriser påverkar växelkursen och till exempel innebär normalt en stadigt högre inflation än omvärlden att landets nominella växelkurs försvagas för att konkurrenskraften och prisnivån ska bibehållas över tid.

Det här är några av de faktorer som styra växelkurser. Redan innan utbrottet av covid-19 var skillnaderna i de här drivkrafterna mellan många länder ganska små och det bidrog antagligen till de allt mindre växelkursrörelserna fram till covid-19-turbulensen.

Resultatet av vårens kris är dock att världen har blivit ännu mer synkroniserad än tidigare. Räntedifferenser mellan länder är nästan helt borta när alla styrräntor ligger nära noll och en hel rad centralbanker genomför enorma tillgångsköp.

Tillväxten blir antagligen rejält negativ i nästan alla länder under andra kvartalet på grund av av nedstängningen, för att sedan förhoppningsvis återhämta sig kraftigt under andra halvåret. Budgetunderskotten växer snabbt i nästan alla länder när staterna har vidtagit snarlika åtgärder för att mildra effekterna av nedstängningen och inflationen är mycket låg nästan överallt

Så vad ska driva växelkursförändringar framöver?

På längre sikt talar det här för att redan små växelkursrörelser kommer att minska ytterligare, men det behöver nödvändigtvis inte vara fallet i närtid. En effekt av covid-19 krisen var att en hel del valutor reagerade kraftigt enligt det vanliga mönstret i kristider när mycket likvida tillgångar, till exempel dollartillgångar, föredras framför tillgångar i mindre valutor/ekonomier som den svenska eller norska.

Många valutor avviker därför fortfarande ganska mycket från sina fundamentala jämviktsväxelkurser, som till exempel kronan.

I en synkroniserad värld lär inte dessa avvikelser bestå. Möjligen skulle det här kunna vara den drivkraft som blir dominerande fram till dess att avvikelserna från jämviktsväxelkurserna har suddats ut.

Det innebär i så fall en rejält svagare dollar samtidigt som kronan bör fortsätta att stärkas en hel del till mot både euron och dollarn till nivåer vi inte har sett på flera år.

Därefter krävs dock att skillnaderna mellan länder växer igen om inte växelkurserna ska frysa fast helt.

Bakgrund | Richard Falkenhäll
• Valutastrateg på SEB.
• Är makroekonom med fokus på bland annat valutor och penningpolitik. Har tidigare varit portföljförvaltare på Riksgälden.
• Skriver om valutor varannan lördag.

Fotnot: Skribenten representerar ett företag som är aktör med egna intressen på marknaden.