Frankrikes ödesvecka: Fem datum som avgör landets framtid

”Det franska folket är i fara”, varnar premiärminister François Bayrou. På måndag kan han vara avsatt.

Samtidigt förbereds gatorna för blockader, kreditvärderare vässar sina pennor för att syna den skenande statsskulden och i kulisserna väntar Marine Le Pen som hoppas på ytterligare ett nyval.

Frankrike går mot en höst som kan bli både politisk thriller och ekonomisk mardröm. Det här är datumen som avgör.

På måndag, den 8 september, hålls en förtroendeomröstning i nationalförsamlingen – startskottet på det som redan kallas Frankrikes ödesvecka. Premiärminister François Bayrou har själv kallat till omröstningen, i ett drag som liknats vid ett politiskt självmordsförsök.

Till skillnad från de tre premiärministrar som fallit de senaste 18 månaderna – alla efter misstroendevotum initierade av parlamentet – är det nu Bayrou själv som trycker på knappen. Syftet: att få klarhet i om parlamentet är redo att stödja hans sparpaket på 44 miljarder euro för att rädda Frankrike från den skenande statsskulden.

Men mycket talar för att hans kollegor i parlamentet inte kommer att ge honom sitt stöd – och att Frankrike ännu en gång står utan regering.

Dagen därpå öppnar FN:s generalförsamling – med Palestinafrågan högt på agendan. Frankrike har lovat att erkänna Palestina som stat i samband med öppnandet, men utan att sätta ett exakt datum.

Om Bayrou faller kvällen innan står Macron plötsligt utan regering. Det gör det troligt att han väntar med Palestinafrågan och i stället riktar allt fokus mot kaoset på hemmaplan.

För blir det nej den 8 september tvingas Bayrou avgå. Då står Macron inför två lika svåra val: att upplösa parlamentet och utlysa nyval inom 40 dagar – trots att förra årets nyval inte gjorde dödläget i kammaren ett dugg bättre – eller att försöka hitta en ny premiärminister som, till skillnad från de fyra föregångarna, på något sätt ska lyckas hålla ihop ett parlament i total splittring.

Onsdagen den 10 september har döpts till Bloquons tout – ”Blockera allt”. Rörelsen har vuxit fram på nätet och spridit sig till en landsomfattande mobilisering, ofta jämförd med Gula västarna.

Ett antal manifestationer är planerade landet över, från blockader av vägar och järnvägar till aktioner mot oljedepåer, flygplatser och Amazon-lager, samtidigt som man uppmuntrar samtliga fransmän att inte arbeta.

Bakom arrangemanget står en brokig skara: radikalvänstern, ytterhögern och grupper utan tydlig hemvist. Missnöjet bottnar i Bayrous sparpaket och de neddragningar det innebär för välfärden – bland annat de två helgdagar som föreslås strykas. Yttervänsterledaren Jean-Luc Mélenchon har gett sitt stöd, medan många andra varit mer försiktigt inställda på grund av rörelsens splittrade karaktär.

Men oavsett om Bayrou faller eller överlever väntar med största sannolikhet en dag av omfattande protester som enligt den franska polisen riskerar att bli våldsamma.

De stora fackföreningarna har valt att stå utanför – och planerar i stället en egen dag för sina protester den 18 september.

En kanske mindre dramatisk punkt i kalendern – men med stora möjliga följder. I slutet av veckan sätter kreditvärderingsinstitutet Fitch nytt betyg på Frankrikes ekonomi. Och mycket talar för en nedgradering.

Statsskulden ligger på över 3 300 miljarder euro, motsvarande drygt 110 procent av BNP. Det är högre än alla andra EU-länder utom Grekland och Italien.

Men till skillnad från dem anses Frankrike ha sämre långsiktig kontroll: landet fortsätter att låna för att betala räntorna på gamla lån och har svårt att driva igenom reformer som minskar utgifterna. Missnöjet med pensionsreformen – som många partier dessutom vill riva upp – är det senaste exemplet.

Redan i dag är räntekostnaderna den näst största posten i statsbudgeten, större än både försvaret och skolan. Snart riskerar de att bli den allra största. Med kostnader som enligt Bayrou ökar med 5 000 euro per sekund.

Om Fitch – och andra kreditvärderingsinstitut som snart följer efter – sänker Frankrikes kreditbetyg kan det bli både dyrare och svårare för landet att låna pengar och räntorna riskerar att gå upp.

Efter de intensiva dagarna i början av september är det en liten paus till nästa stora datum. Senast den 7 oktober ska 2026 års budget lämnas in till nationalförsamlingen. Om Frankrike då står utan fungerande regering riskerar landet att fastna med förra årets budget.

Något som vore allt annat än positivt med tanke på landets ekonomiska situation. En utebliven budget skulle skicka ännu mörkare signaler till finansmarknaderna – och ytterligare spä på bilden av ett land i ekonomiskt och politiskt kaos.

President Macron får ta en stor del av kritiken. Han anklagas för att styra uppifrån, utan förankring i folkopinionen, och för att ha eldat på statsskulden – inte minst genom de massiva stödpaketen till företagen under covid. Och det är sant att skulden har fördubblats på senare år. Men den är inte ett nytt fenomen. Tvärtom har den vuxit i decennier, under regeringar av alla färger.

Det som gör läget explosivt nu är kombinationen: ett parlament i total låsning, en befolkning som redan kokar av missnöje och finansmarknader som börjar tappa förtroendet.

Varken Le Pens höger, Macrons mitten eller vänstern har hittills lyckats bilda en fungerande majoritet – och till skillnad från många andra europeiska länder saknar Frankrike tradition av breda koalitioner. Resultatet blir att partierna blockerar varandra. Några experter beskriver det som ren politisk omognad bland landets parlamentariker.

Och det var just denna låsning Macron ville bryta med nyvalet 2024. Resultatet? Nästan identiskt med det gamla – men med ännu djupare misstro.

Nu väntar en höst där politiska omröstningar, folkliga protester och ekonomiska domslut faller tätt som dominobrickor. På spel står inte bara premiärministerns framtid – utan stabiliteten i ett av Europas viktigaste länder.

Vill du läsa mer?