I dagsläget är det framförallt nätbaserade kinesiska klädmärken som Shein och Temu som de franska lagstiftarna vill komma åt.
Båda företagen faller under kategorin ”ultra fast fashion”. De anklagas för att utgå från ett slit- och slängkoncept där de bokstavligen spottar ur sig nya kollektioner. Produktionen går så snabbt och görs i sådan massiv skala att liten, eller nästan ingen, hänsyn tas till varken miljö eller arbetsvillkor.
Enligt France 24 producerar Shein omkring 1 miljon klädesplagg per dag, vilket motsvarar 15 000–20 000 ton koldioxidutsläpp.
Även om det franska lagförslaget ännu inte helt ställt in kikarsiktet på budgetmode som H&M, Zara och Primark, kan de – med ökad press från miljöaktivister – ligga i farozonen. Särskilt som de också ofta utmålas som miljöbovar och för att exploatera sina arbetare.
Enligt en rapport som The Guardian tagit del av misstänks samtliga av dem använt sig av leverantörer som utnyttjar uiguriska tvångsarbetare i Kina.
Även om bolag som H&M och Zara inte har samma snabba produktionstakt gör deras tillverkning skada på annat sätt, enligt miljörättsorganisationen Friends of the Earth:
”Vad de inte gör när det kommer till antalet nya erbjudanden, kompenserar de för i antalet varor de producerar, liksom en bristande respekt för mänskliga rättigheter”.