Miljardsmäll eller ”business as usual” – de kan bli vinnare på avtalet

SEB:s chefsekonom Jens Magnusson konstataterar i en intervju med SvD Näringsliv att det visserligen är bra att det inte blev en ny förhandlingspaus, men att avtalet på intet sätt är ”fantastiskt” – särskilt inte för EU:s del.

Dessutom är det många detaljer som fortfarande är lite luddiga. I vanliga fall brukar handelsavtal ta flera år att förhandla fram. Det fysiska slutresultatet är oftast en flera tusen sidor lång bibba med alla möjliga förtydliganden och stipuleringar.

När Trump och von der Leyen offentliggjorde sin överenskommelse, viftade Trump med ett enda pappersark och de båda världsledarna höll sig till relativt svepande beskrivningar av detaljerna i avtalet. Det lär bädda för tolkningsproblem framgent, menar Magnusson.

– Lägg därtill Trumps ombytliga natur och att hans namnteckning inte är huggen i sten, så kan mycket fortfarande gå fel, säger han till tidningen.

Ekonomen Klas Eklund är i en intervju med Svenskt Näringslivs sajt Tidningen Näringslivet inne på samma spår.

– Själv skulle jag inte lita alls på att det här ”avtalet” håller.

Risken är att svenska företag som exporterar till USA får sämre konkurrensmässiga villkor, konstaterar han.

Kort sagt: Flera bedömare ser det som positivt att det blev ett avtal i stället för ett handelskrig. Tullar på 15 procent är bättre än på 25, 30, 40 eller 50 procent – men det är betydligt sämre än inga tullar alls.

Karin O’Connor är makroekonom, ekonomijournalist och finansanalytiker med örat mot den svenska näringslivsrälsen. Hon tror inte att den negativa effekten av tullarna blir så stor – en analys hon själv konstaterar sig vara ganska ensam om.

Hennes utgångspunkt är att företagen kommer att rätta sig i leden, den här gången också.

– Marknaden kommer att anpassa sig, hitta nya länder att göra affärer med och använda sig av amerikanska samarbetspartners i vissa delar av leveranskedjan för att undvika tullarna, säger hon till Omni Ekonomi.

– Att hantera den här typen av förändringar är något många företag är vana vid, inte minst de senaste fem åren med pandemi, störningar i leveranskedjan, inflation och annat.

Samtidigt spelar den stärkta svenska kronan roll – men på olika sätt för olika företag och konsumenter, säger hon.

I en kommentar på SEB:s hemsida skriver storbankens chefsekonom Jens Magnusson att många svenska företag redan har produktion i USA och därmed duckar tullsmäll:

”Det kan till och med bli en relativ konkurrensfördel gentemot konkurrenter som inte har lokal produktion.”

De tydligaste förlorarna på avtalet är naturligtvis exportbolag som saknar egen produktion i USA, säger Karin O’Connor.

Här kan kronan och tullarna gå samman till en dubbelsmäll: En starkare krona gör att produkterna som säljs blir dyrare för amerikanska kunder när prislappen omvandlas till dollar. Det i kombination med tullar som ökar exportkostnaderna, kan resultera i minskad konkurrenskraft och efterfrågan.

Karin O’Connor pekar ut klädtillverkaren Haglöfs, gruvjätten Boliden och möbelbjässen Ikea som exempel på bolag som kan komma att drabbas av tullarna – men i alla fall Boliden och Ikea lär kunna komma undan med en prishöjning för att mildra effekterna, menar hon.

– Förlorare blir konsumenterna som får ta smällen för prishöjningen i produktionsledet.

Mindre bolag ligger lite mer i skottlinjen, konstaterar hon. De har oftast inte samma flexibilitet att anpassa sina affärsstrategier för att parera yttre press som denna. Lägg därtill den ökade administrativa bördan, samt tullkostnader och valutaeffekter som ska täckas upp trots små marginaler för prishöjningar.

Vinnare och vinnare. ”Inte lika stora förlorare”, i alla fall. På den här sidan av myntet skriver Karin O’Connor in importföretag och konsumenter, samt exportbolag med etablerad tillverkning i USA eller i eurozonen.

Volvo Cars är ett exempel på det sistnämnda: Det är ett stort bolag som sedan länge har produktion i USA och därmed slipper tullarna, samtidigt som man drar nytta av kronan.

Vd Håkan Samuelsson verkar också ta hela rumban med Trumps handelskalabalik med visst jämnmod. Geopolitisk turbulens kan man inte rå på, utan man behöver anpassa sig efter rådande förutsättningar, ungefär.

H&M är ett annat exempel på möjlig vinnare, främst tack vare investeringar i lokala produktionsanläggningar i USA, framhåller Karin O’Connor. Ett aber för klädjätten är dock att man lär behöva anpassa sin globala leveranskedja för att möta tullreglerna, samt täcka upp för ökade importkostnader från EU.

Effekten av tullarna kan också bli att bolagets amerikanska konsumenter får betala mer för de plagg som produceras i lågkostnadsländer, menar hon.

– Å andra sidan är situationen nästan likadan för alla modeföretag, så det är inte bara H&M som drabbas. 15 procent kommer att läggas på konsumenterna, eller kostnadsnedskärningar i bolaget.