Nollade innehav i AT1:or oroar – vad är det ens?

AT1-obligationer är en slags juniora obligationer, som de flesta banker har i sin balansräkning. De kallas även primärkapitaltillskott och coco-obligationer.

De kom till i kölvattnet av finanskrisen 2008. Tidigare fanns en annan variant av AT1-obligationer, som inte skrevs ner i värde när banker fick statlig hjälp.

– Den nya varianten blev snabbt populär tack vara högre ränta än traditionella obligationer, säger Oskar Ekman, mäklarchef på Erik Penser Bank, till Omni Ekonomi.

Systemet konstruerades så att kostnaden för banker som behöver räddas inte bara landar på staten. Även investerare skulle få ta en del av smällen.

– Tanken med instrumentet är att det ska kunna fungera som en buffert om en bank hamnar i finansiellt trubbel, för att minimera skada för kontohavare och skattebetalare, säger Coelis ränteförvaltare Fredrik Tauson.

AT1-obligationerna kan skrivas ner och skydda andra parter som är högre upp i kapitalstrukturen, som till exempel långivare. I normalfallet ska dessa obligationer omvandlas till stamaktier när bankens kapitalbas faller under en viss nivå.

Det kom som en överraskning för vissa att schweiziska myndigheter beslutade att skriva ner värdet till noll i samband med Credit Suisses fusion med UBS. De kraftiga reaktionerna som följde kan delvis ha att göra med okunskap, enligt Louis Landeman, kreditchef på Danske Bank.

– Man kanske inte känner till skillnader som finns mellan bankregleringar i olika länder. I stort är det så här instrumenten är tänkta att användas, säger han till Omni Ekonomi.

Just i Schweiz har myndigheter möjlighet att skriva ner värdet på AT1-obligationers värde fullt ut, samtidigt som aktieägarna får behålla pengar. Förfarandet skiljer sig från praxis inom EU, som Schweiz står utanför.

I Credit Suisses prospekt nämndes dock risken att värdet helt skulle kunna utraderas, noterar Market Watch.

Obligationsinvesterare som vågar ta högre risk finns med i kapitalrundor när banker emitterar AT1-obligationer. Finansjättarna Pimco och Invesco hade de största innehaven i Credit Suisse-värdepapperna som nu har gått upp i rök, rapporterar Bloomberg.

I övrigt är ägarna av instrumenten en blandning av institutionella kunder, som pensionsförvaltare och fonder, samt förmögna privatkunder.

– Inte minst i Asien har det funnits en stor marknad av ”yield-hungriga” investerare, säger Louis Landeman på Danske Bank.

Investerare ställer sig nu frågan om samma sak som hände i Credit Suisse kan hända med andra bankers AT1-obligationer.

Men stressen på marknaden handlar inte bara om obligationsinvesterarnas förlust. En bidragande orsak är också osäkerhet kring värderingen av banker efter att Credit Suisse köpts upp till en prislapp 60 procent lägre än fredagens börsvärde.

Nästa oro för marknaden är vad som händer när andra banker ska refinansiera sina AT1-obligationer, menar Oskar Ekman på Erik Penser Bank. Då kan obligationsmarknaden hamna i ett nytt pressat läge.

– Man kan ju spekulera i om de verkligen går att använda instrumentet fortsatt. Skulle det bli riktigt illa så måste bankerna finansiera sig på annat sätt vilket både kan innebära minskad eller slopad utdelning eller en nyemission, förklarar han.