Nordberg: Tabut kring minus-räntan kan vara hämmande

Kritikernas kommentarer gör att det verkar finnas ett socialt tabu att acceptera negativa räntor. Men det moraliska filter som ligger över frågan om minusräntor kan hämma utvecklingen mot en mer effektiv samhällsekonomi, skriver Anders Nordberg i en gästkrönika.

Nu vill Länsförsäkringars ekonom väcka tanken kring regler för ekonomisk politik och finansiell reglering ”som är neutrala inför tecknet framöver räntan”.

”Negativa räntor är finansiellt förtryck”. ”Negativa räntor signalerar kris”. Diskussionen om räntan har länge präglats av en allmän ovilja att acceptera ett visst pris på kapital. Särskilt negativ ränta verkar faktiskt trigga igång en uppsjö av känslor. Många verkar helt enkelt tycka att det är fel.

Är det en rimlig position, och vad blir konsekvenserna om det inte är det?

Men vi börjar med en fiskare.

En dag drar en fiskare upp en stor fångst. När fiskaren sen kommer till marknaden går all fisk inte att sälja, även med slutrea. Fiskaren kommer då överens med någon att få lagra fisken i ett kylrum över natten, för att nästa dag försöka sälja resten. För det betalar fiskaren ägaren av lagret en viss procent av fångsten. Verkar väl rimligt? 

Byt nu ut fiskare mot sparare, fisk mot pengar, och kylrum mot bank, vips så har du ett system med negativ ränta. Det finns bara för mycket inkomster och inte tillräckligt många som vill köpa.

I diskussionen om negativa räntor märker jag sällan någon grundläggande förståelse för en bredare definition av villkoren för utbytet mellan långivare och låntagare. Många kritikers kommentarer får mig faktiskt att tro att det föreligger ett slags socialt tabu att acceptera negativa räntor. Låntagare ska betala, långivare ska ha betalt, räntor är positiva och ska så vara.

Men gör vi kanske oss själva en otjänst när vi klamrar oss fast vid hur det var förr i tiden? Historiskt sett har kapital helt enkelt varit en bristvara, det gjorde att priset blev högt. Men inget säger att det nödvändigtvis måste vara så.

Låt oss i stället anta att sparare faktiskt kan vara långsiktigt beredda att betala för att låna ut sitt kapital. 

Löntagare vill spara inkomster till pensionen, även om det kostar. För senare i livet kan de inte jobba men behöver ändå pengar. En låntagare tar då hand om kapitalet som löntagaren inte vill eller kan konsumera för idag. Låntagaren producerar en tjänst genom att ta hand om kapitalet som långivaren inte önskar konsumera nu utan sen, nog är det rimligt med lite ersättning? 

Så vad är problemet med att många inte verkar acceptera negativa räntor? Jo, det kan påverka hur vi utformar vår ekonomiska politik och även regleringar i den finansiella sektorn:

Om den naturliga räntan faktiskt kan vara negativ, hur förändras villkoren? Här kommer några exempel:

1. Offentlig sektor kan nu ta betalt för att låna pengar och använda resurserna för att finansiera välfärdstjänster, självpåtagna tvångströjor som skuldankare och överskottsmål blir då rent kontraproduktiva

2. Penningpolitiken kanske blir onödigt riskfylld när centralbanker börjar köpa finansiella tillgångar för hundra eller tusentals miljarder, när det kanske bara krävs mer negativa styrräntor som ligger närmare den naturliga nivån?

3. Vem ska egentligen kreditprövas när ett lån ska tecknas med negativa räntor? Jag som låntagare borde kanske kräva betalning i förskott innan jag går med på att ta ett lån? Är det rimligt att staten inför verksamhetshämmande regleringar som amorteringskrav och begränsningar på mig som låntagare och producent?

Våra regler och system verkar inte riggade för att ta hänsyn till hela det möjliga prisintervallet när det gäller allokering av kapital i ekonomin, utan är baserade på en värld med positiva räntor. Och det moraliska filter som ligger över frågan om negativa räntor mycket väl kan hämma utvecklingen mot en mer effektiv samhällsekonomi. 

En vanlig strategi vid innovation är att försöka lösa ett befintligt problem och att bortse från gamla och befintliga lösningar. 

Tänk er därför att räntor kan långsiktigt vara negativa eller positiva, snarare än bara positiva. Utforma sen regler för ekonomisk politik och finansiell reglering som är neutralt inför tecknet framöver räntan. Det tror jag kan vara en väg framåt.

Bakgrund | Anders Nordberg
• Senior ekonom på Länsförsäkringar.
• Makroekonom som jobbat på Länsförsäkringar i över sex år. Har ett flerårigt förflutet på Riksbanken och forskarutbildning från Uppsala universitet.
• Skriver om allt från global och svensk ekonomi till räntor och bomarknad och hur dessa påverkar de finansiella marknaderna. Hans texter publiceras varannan lördag.

Fotnot: Skribenten representerar ett företag som är aktör med egna intressen på marknaden.