Ovanligt svag Trump träffar Xi – fyra saker att hålla koll på under toppmötet

Det råder vapenvila i det handelskrig som skakade om världsmarknaderna under stora delar av förra året. Kinas hot om att strypa exporten av sällsynta jordartsmetaller till USA fick Trump att trycka på pausknappen. På ett toppmöte i Sydkorea i oktober enades länderna om att trappa ner ”kriget”.

Metallerna är helt nödvändiga för i stort sett all ny teknik. Utan dem blir det inga elbilar, robotar eller stridsflygplan. Kina kontrollerar exporten av de här metallerna och har därmed ett starkt kort i förhandlingarna med USA.

USA har sina egna trumf på hand. Landet dominerar marknaden av avancerade halvledare, också dem nyckelkomponenter i ny teknologi. Dessutom drivs den kinesiska ekonomin fortfarande, låt vara i allt mindre utsträckning, av tillverkning av varor som ska säljas utomlands. USA är fortfarande den enskilt största konsumentmarknaden i världen.

Trots det är många bedömare överens om att det just nu är fördel Kina. Trump har fått sin tullpolitik underkänd av USA:s högsta domstol och Kina har lyckats hitta andra handelpartners – trots förra årets tullkrig redovisade landet sitt största handelsöverskott någonsin.

Medan USA trasslat in sig i en svårlöst konflikt med Iran har Kina följt utvecklingen från läktaren. Xi Jinping har troligen varit en tvehågsen åskådare. Kina importerar stora delar av sin olja från Persiska viken och blockeringen av Hormuzsundet har testat landets motståndskraft på energiområdet.

Hittills har man klarat det överraskande bra. Tack vare stora oljereserver, tidigare satsningar på fossilfritt och import från Ryssland har Kina hittills lyckats undvika en energikris.

– De har ridit ut stormen bättre än många trodde och ser nu hur USA trasslar in sig i något man själv har skapat, säger Kinaforskaren Jonathan Sullivan till Time Magazine.

För USA ser det inte lika ljust ut. Många storpolitiska bedömare ser Irankriget som en stor strategisk förlust för USA. Möjligheten att kontrollera Hormuzsundet har gett Iran, och i förlängningen partnerländerna Kina och Ryssland, ett påtryckningsmedel man tidigare saknade. Förhandlingarna om fred går trögt.

Som den största köparen av iransk olja skulle Kina kunna hjälpa till att pressa Iran att nå ett avtal med USA, men det skulle komma till ett högt pris. Mer om det senare.

Kina och USA är de två ledande nationerna på AI-området. De har båda ett intresse av att enas om ett ramverk för hur och var tekniken ska användas. Ett första steg kom 2023 när Xi och Joe Biden kom överens om att AI inte ska användas i kärnvapensystem.

Trump ser på AI annorlunda än sin föregångare och har i stället försökt göra tekniken till en stridsfråga där USA kan få en konkurrensfördel. AI är numera ytterligare ett av alla konfliktområden länderna emellan. Den senaste veckan har USA anklagat Kina för plagiat och stöld av AI-teknik, vilket fick Kina att blockera Metas köp av det kinesiska AI-bolaget Manus.

Utan tvekan är AI-tekniken högt prioriterad för både Trump och Xi. Den kinesiske premiärministern har kallat teknologin ”epokgörande” och Trumpadministrationen verkar ha ungefär samma syn.

– Om vi inte vinner på AI-området är det game over, sa USA:s finansminister Scott Bessent nyligen.

Ett gemensamt regelverk för AI skulle kräva att länderna delar med sig av data och resultatet av olika säkerhetstester av modellerna. Att länderna skulle komma överens om det under den pågående kapprustningsfasen är osannolikt, skriver The Economist.

De diplomatiska samtalen mellan Kina och USA domineras ofta av Taiwanfrågan. Så även nu. Inför veckans möte viskas det om att Xi kommer att försöka åstadkomma en omläggning av USA:s Taiwanpolitik.

USA har haft samma hållning sedan Richard Nixon träffade Mao Zedong 1972, nämligen att landet ”inte stödjer” Taiwans självständighet. Sedan dess har Peking, utan framgång, försökt få USA att uttryckligen säga att man ”motsätter sig” ett självständigt Taiwan. En nyansskillnad som det skrivits otaliga promemorior om.

Är det någon gång det ska ske är det kanske med Donald Trump i Vita huset. Trumps utrikespolitik kännetecknas av handslag och ”deals”, där USA:s långsiktiga intressen ibland får stå tillbaka för en snabb och kortsiktig seger.

Med amerikanska mått mätt är Trump dessutom svajig i Taiwanfrågan. Han har beskrivit den självstyrande ön som en konkurrent och har satt en stor vapenförsäljning till Taiwan på paus tills efter mötet med Xi. Han har sagt att det är ”upp till honom” när han fått frågor om Xis intresse av att ta kontroll över ön.

I medier som Financial Times, Foreign Affairs och Time spekuleras det därför om Trump skulle kunna vika ner sig. Skulle Trump kunna signalera att Xi får mer spelrum i Taiwan i utbyte mot exempelvis hjälp med att få slut på Irankriget, eller ett avtal om att köpa sojabönor? frågar de sig.

– Kina kommer att försöka få Trump att gå med på en betydande förändring av USA:s Taiwanpolicy. Det skulle vara en stor och historisk felbedömning om Trump gick med på det, säger USA:s tidigare Kinaambassadör Nick Burns till Financial Times.