”Skaffa koll och slipp de dyra misstagen”

Att ha koll på sin privatekonomi ger insikter, som sedan leder vidare till mer välgrundade beslut. Det gör det också enklare att undvika de uppenbara, men vanliga – och dyra – misstagen, skriver boendeekonomen Claudia Wörmann.

Med ekonomisk kontroll kommer insikter. Med insikter kommer förmågan att förstå konsekvenser. Och när ens konsekvenstänk är på plats kan man fatta mer välgrundade beslut.

Du kan vara välavlönad och ha koll på saker i detalj, inom ditt yrke. Du kan ha familj, bostad och körkort, du kan klara dig alldeles utmärkt utan att ha full koll på din privatekonomi.

Men så ruckas något i ditt liv, något sker, ofta till det sämre, och du tvingas ta tag i, sätta dig in i och prioritera. Och med det kommer ibland insikten att ”det här borde jag eller vi ha gjort för länge sedan”.

Ibland ger den där subtila saktfärdigheten både negativa och stora effekter. Alla behöver inte veta hur det monetära systemet är uppbyggt och man kan helt klart välja bort hur Stibor funkar, men alla borde ha koll på sin egen ekonomi. Precis som med så mycket annat ges vi i början av livet olika förutsättningar beroende på vilka föräldrar vi råkar ha.

En del barn har föräldrar med kunskap och talang för att lära ut grundläggande privatekonomi, andra saknar det. Det kan vara laddat med ekonomi, känsligt för någon och svårt för en annan. Någon räds själva ordet och tycker det är allt annat än inspirerande. Och det är inte lätt att tillgodogöra sig ens det allra enklaste om man både stänger av, är ointresserad och saknar grunden. Kanske väcks intresset plötsligt, av något oväntat. Och för att konsekvenserna inte ska bli så stora av det plötsliga som sker, finns all anledning att sätta sig in lite grann för att förebygga.

Ekonomin kan vara både en möjliggörare och en hämsko, såväl en trygghet som en oro.

För många år sedan svarade jag på läsarfrågor i en tidning. En fråga kom från en kvinna som var ledsen för hon hade inte råd att följa med på familjesemestern. Maken och hon hade i inledningen av förhållandet, när båda tjänade lika, delat upp kostnaderna sinsemellan enligt vad som då upplevdes som rättvist.

Gradvis utvecklades deras respektive löner väldigt olika. Med bättre kunskap hade kvinnan kunnat reglera fördelningen i tid. Nu stod hon alltså där och undrade hur hon skulle göra för att följa med på semestern, medan maken finansierade sin del med pengar han kunnat spara genom åren.

Och den gifta partnern som ville göra en utflykt med sin äldsta son. ”Vi har inte råd”, sa partnern. Det var en struntsumma. Vid en genomgång av ekonomin visade det sig att golfutrustning och resor inom samma sport bekostades av deras gemensamma sparade pengar. Partnern återkrävde kontrollen över ekonomin, som hen lämnat över i takt med att familjen växte.

Unga och deras föräldrar som på olika sätt blivit varse att det kanske hade varit en bättre idé att vänta lite med pengarna som föräldrarna stretat ihop. Ungen som på 18-årsdagen tackade för den stora summan pengar (till en bostad) var helt enkelt tvungen att hitta sig själv på en jordenruntresa eller ville förverkliga drömmen om något annat. När strävan efter mer stabilitet sen gjort sig påmind, kom insikten att de där pengarna hade varit ganska bra att ha nu – till en bostad. Föräldrarna å sin sida, kom för sent på att de skulle ha sparat i eget namn för att behålla kontrollen över vad pengarna skulle gå till.

Det finns så många fler historier från vardagen, där uppenbara misstag skulle ha kunnat undvikas med bara en gnutta mer information och kunskap.

Ibland, tror jag, är det som om de som har liten kunskap om privatekonomi eller för den delen vet om att de borde ta tag ”i det där”, räds alla våra välmenande tips. Det blir liksom alldeles för mycket innan de ens ids sätta igång. Sparande, kontroll på inkomster och utgifter, prioriteringar, nutid och långsiktighet, ja budget och också buffert! Det blir för mycket på en gång. Jag har träffat tillräckligt många privatpersoner i och utanför min yrkesroll för att komma till insikten att det inte bara handlar om unga personer.

Jag måste avsluta denna krönika med något positivt. För några år sedan kontaktades jag av en gammal kursare som var utled på sin unga vuxna dotter som trots ett välavlönat jobb inte hade koll på ekonomin. Jag tipsade om det ena och det andra, ingenting funkade eller ledde till förändring.

”Allt är betalt”, sa jag, ”vad har du kvar?” Hon sa en summa. ”Dela den summan med antal dagar du har kvar innan det kommer in nya pengar”. Mer basalt exempel får man nog leta efter. Det blev en trigger för henne att försöka ha mer över, och det ledde faktiskt till att hon började intressera sig lite mer. Inte bara det, hon fick ett handgripligt verktyg, utan appar, som ledde fram till en bättre privatekonomi.

Försök att göra en ekonomisk översyn minst en gång om året. Då hinner du upptäcka eventuella fallgropar i tid.