”Trump kräver sänkning men bakbinder Fed”

Det är svårt att få ihop Donald Trumps krav på snabba räntesänkningar med hans egen finans- och handelspolitik, skriver Ålandsbankens strateg Carl-Henrik Söderberg i en gästkrönika.

Donald Trump fortsätter att pressa på den amerikanska centralbankschefen, Jerome Powell, att sänka räntorna kraftigt och hjälpa till att ge den inhemska ekonomin en ytterligare knuff framåt. Men Powell och övriga ledamöter är alltjämt av en annan åsikt (två räntesänkningar väntas i år) och paradoxalt nog är det Trumps egen politik som gör jobbet svårare för Fed att agera på det sätt som presidenten själv vill.

Om vi öppnar skolboken och blickar bakåt i tiden så brukar den ekonomiska politiken traditionellt vara kontracyklisk, inte tvärtom. Med andra ord, när ekonomin går starkt stramas penning- och finanspolitik åt för att motverka överhettning och inflation, och när ekonomin försvagas används stimulanser för att stötta tillväxten. Såväl penningpolitiska som finanspolitiska stimulanser går alltså emot konjunkturcykeln för att upprätthålla någon slags balans.
Denna balans rubbades dock markant under president Donald Trumps första mandatperiod. Plötsligt blev finanspolitiken alltmer procyklisk, alltså ökade stimulanser i ett läge där ekonomin redan var stark och där Federal Reserve hade påbörjat räntehöjningar för att försöka kyla ned en alltmer överhettad inhemsk ekonomi. Plötsligt befann vi oss i ett läge där finanspolitiken motverkade penningpolitiken.

På liknande sätt injicerade Biden-administrationen ytterligare stimulanser under deras tid i Vita huset. Det var bland annat Infrastructure Investment and Jobs Act, Inflation Reduction Act och CHIPS and Science Act. Detta när ekonomin redan befann sig i en återhämtningsfas efter pandemin, med en BNP-tillväxt över 3 procent och inflationen klart över Feds mål.

Den så kallade procykliska finanspolitiken, eller presidenternas jakt på väljare och röster om du så vill, har ofrånkomligen skapat spänningar på obligationsmarknaden och försvårat Federal Reserves beslutsfattning. Man kan argumentera för att Fed skulle ha kunnat sänka räntorna snabbare – och att inflationen hade fallit mer – om den expansiva finanspolitiken inte hållit uppe tillväxten över trendnivå under 2023–2024.

Donald Trumps andra mandatperiod verkar fortsätta i samma anda, detta samtidigt som budgetunderskotten redan är på ansträngda nivåer, likaså den amerikanska statsskulden och med en inflation som prognostiseras stiga under de kommande månaderna på grund av införda handelstullar.

Med andra ord, även i dag verkar Fed i en fortsatt svårnavigerad miljö. Ordförande Jerome Powell är medveten om att tullhöjningar är stagflationsdrivande på kort sikt (inflation upp, tillväxt ned), medan Trumps budgetförslag ”One Big Beautiful Bill Act” kan visa sig medföra än större budgetunderskott om det godkänns av senaten.

Under sådana motstridiga förhållanden blir det såklart svårt att få ihop rätt penningpolitisk hållning och varken finans- eller handelspolitiken under Trump ger Fed skäl att snabbt sänka räntan.

Läs mer om och av Carl-Henrik Söderberg: