Ukraina kan bli elddop för Jas – och öka hotbild

Av experter betraktas en Natoledd FN-insats i Libyen 2011 som den senaste riktigt allvarliga situation Jas 39 Gripen satts in i.

Syftet var att upprätthålla en flygförbudszon över Libyen, som ett led i den internationella insatsen mot Libyens dåvarande ledare Muammar Gaddafi.

– Svenska flygvapnet flög med skarpa vapen över ett riktigt konfliktområde, säger Stefan Ungerth, enhetschef på FOI, till Omni.

– Det fanns ett hot, det fanns både vilja och förmåga att skjuta ner planen. Åtminstone inledningsvis.

Insatsen, som bedrevs mellan april och juli 2011, har utvärderats i detalj.

– Man har noga analyserat vad som var bra och vad som var mindre bra. Sverige fick ett ganska bra omdöme och klättrade upp i prioriteringsordning för lufttankning av Natoplan. Efter ett tag nådde vi prio ett, ett tecken på att vi var en viktig resurs för hela insatsen.

Frågan om stridsflyg till Ukraina fick ny fart i mitten av augusti, då Danmark och Nederländerna gav beskedet att de kommer att skicka F16-plan till de ukrainska styrkorna. Under sitt Sverigebesök några dagar senare antydde president Volodomyr Zelenskyj sedan att Jas Gripen vore en ytterst intressant förstärkning i kriget.

Några dagar senare reste Socialdemokraterna kravet att regeringen ska svara med att skicka Jas Gripen.

– Vi kan inte låta Ryssland vinna. Jas Gripen skulle göra stor skillnad för Ukraina, kommenterade S-ledaren Magdalena Andersson på en pressträff.

Men innan så kan ske måste Sverige bli medlem i Nato, lade hon till.

Några timmar senare framförde regeringspartiet Liberalerna samma krav.

Om Sverige skickar ett antal Jas-plan till Ukraina så skulle det svenska luftförsvaret skötas med samma antal piloter som tidigare, men med färre tillgängliga Gripenplan, enligt Stefan Ungerth på FOI.

Just nu gör han bedömningen att inga Natoplan skulle skickas hit för att understödja Sverige ”som kompensation”.

– Eftersom vi de facto inte är fullvärdiga medlemmar ännu så är det inte troligt. Kanske om det blir en öppen konflikt.

Stefan Ungerth konstaterar att förändringen skulle innebära ett försämrat svenskt luftförsvar.

– Kapaciteten skulle absolut gå ner. Naturligtvis är det alltid bättre att ha fler. Sen kan man ju alltid planera om lite, skruva upp takten i att hålla planen flygfärdiga, det vill säga luftvärdiga.

En konsekvens skulle vara att Gripenplanen då skulle slitas ner snabbare än planerat.

– De flygplan vi har kvar slits fortare. Troligen skulle det här pågå över längre tid, då innebär det att planen skulle behöva ersättas tidigare än vad man planerat för.

Arash Heydarian Pashakhanlou, universitetslektor i krigsvetenskap kopplad till Försvarshögskolan, konstaterar att antalet plan som skänks till Ukraina – och kvaliteten på dessa – i slutändan kommer att avgöra hur Sveriges kapacitet förändras.

– Ju fler och bättre plan man ger till Ukraina desto mer försvagas Sveriges luftförsvar direkt, säger han.

– Men indirekt så kan det ju gynna Sverige om Ukraina lyckas använda planen effektivt för att försvaga Ryssland. Då kommer maktbalansen att gynna Sverige och luftförsvaret av Sverige att förbättras med tanke på att dess huvudmotståndare då blivit svagare. Men det är ju ett mer offensivt sätt att tänka och medför risker eftersom vi på förhand inte kan veta vilken effekt de här planen kommer att få mot Ryssland.

Debatten om svenska Jasplan till Ukraina kommer nu, ett och ett halvt år efter att Rysslands storskaliga invasion inleddes.

– Man kan bara spekulera i varför debatten har dröjt. En anledning kan vara den hotbedömning som gjorts av vad vi själva behöver i Sverige, säger Stefan Ungerth.

En annan orsak kan vara att stridsflygplan anses vara mer prestigeladdade – och komplicerade – än annan krigsmateriel. Tröskeln för att skicka plan är högre än den för vapenslag som betraktas som mer okomplicerade.

– Det är svårare att få ett flygsystem att fungera i Ukraina än vad det är att skicka, om jag får förenkla lite, några lådor med granatgevär. Utbildningen av personal tar längre tid än den för robot 70 eller ett granatgevär.

Betraktar man hotbilden mot Sverige som lägre nu eller tänker man att vi måste agera för att det inte ska bli värre långsiktigt?

– Förmodligen både och. Sannolikt har Ryssland varken vilja eller kapacitet att strida på två fronter samtidigt. Att de skulle starta en ny front mos oss, är inte sannolikt. Men något kanske de kan få för sig att göra, något som skulle kunna vara illa nog, säger Stefan Ungerth.

Socialdemokraterna säger uttryckligen att Sverige bör vänta med att skicka Gripen tills Sverige är medlem i Nato. Stefan Ungerth på FOI utesluter inte att Sverige vill vänta för att man ska kunna ha ett starkt kort kvar i rockärmen inför eventuella ytterligare förhandlingsrundor med Turkiet och Ungern.

– Förmodligen är det så de har resonerat när de har formulerat kravet, konstaterar han.

Kan det från svensk sida finnas en oro för att Gripen ska visa sig vara mindre effektiv än man antagit, när planet väl prövas i strid?

– Den oron finns ju naturligtvis alltid. Men jag tror inte att det kommer att ha någon avgörande inverkan på beslutet. Man utbildar ju personalen i systemets styrkor och svagheter. Sedan använder man dem till sin fördel, det ingår i utbildningen och taktiken, säger Stefan Ungerth.

Arash Heydarian Pashakhanlou på Försvarshögskolan:

– Ja, eftersom man förlitar sig så mycket på de här planen i Sverige och andra länders intresse för planen kommer då också att minska. Det kan också göra att hotbilden mot Sverige från Ryssland ökar och risken för vedergällningar ökar.

– Det här måste ses som ett långsiktigt åtagande. Man kör inte dit planen ena dagen och hem tre veckor senare. Det tar lång tid att etablera ett fungerande stridsflygssystem i ett annat land, säger Stefan Ungerth.

– En annan aspekt är naturligtvis vem som ska betala. I det här läget så handlar det ju om de svenska skattebetalarna.

– Jas Gripen skulle kunna hjälpa Ukraina i kriget med Ryssland och leda till ökad export om den visar sig vara framgångsrik. Det kan också gynna Sverige om de kan hjälpa till att försvaga Ryssland, säger Arash Heydarian Pashakhanlou.

– Om vi kan bidra till att Ukraina vinner tillbaka sitt territorium så tjänar ju vi på det. Om Ryssland blir så försvagade att de helt enkelt inte vidtar fler fientliga aktioner mot sina grannar.

– Det beror på hur man bedömer hotbilden, kvalitén och skicket på de flygplan man har. Hittills verkar det som att man har bedömt att ett 90-tal stridsflygplan är vad Sverige behöver, säger Arash Heydarian Pashakhanlou.

I dagsläget har Sverige beställt 60 exemplar av Gripens nya E-modell. Första leveransen är planerad till halvåret 2023 och övriga kommer att levereras löpande, skriver FMV:s presschef Peter Åberg Linder till Omni.

Stefan Ungerth beskriver konstruktionen av nya Gripenplan som ”en ganska komplex historia”.

– Att skapa förutsättningar för utökad produktion borde ju vara en naturlig följd. Men det tar ganska lång tid. Vi pratar inte om månader, snarare om ett halvår eller ett år.

Vad särskiljer den nya E-modellen?

– Framför allt den längre räckvidden, säger Stefan Ungerth.

– Den har mer bränsle så den kan vara längre tid i luften, flyga längre sträckor. Den har en starkare motor och ett helt annat elektroniksystem med bättre telekrigsförmåga, det vill säga förmåga att vilseleda fientliga radarstyrda robotar.