”Vi är bara halvvägs genom börsraset och bankkrisen”

Historien talar för att vi bara är halvvägs genom recessionen, börsnedgången och bankkrisen, skriver investeraren Karl-Mikael Syding i en gästkrönika.

”Både fastighetsbolag och banker har bara fallit hälften så mycket som i tidigare recessioner. Och de är bara ’lika billiga’ nu som de var då inför andra halvlek”, skriver han.

Är vi framme nu, gnäller barnen från baksätet. Nej, vi är bara halvvägs, kommer svaret. Gnällen tilltar. Bilresan påminner om läget för finansmarknaden i mars 2023. Vi är bara halvvägs genom recessionen, halvvägs genom guldrallyt, halvvägs genom börsnedgången, halvvägs genom bankkrisen och halvvägs genom QE/QT/QE-cykeln (kvantitativa lättnader och åtstramningar).

De senaste gångerna, runt 2001 och 2008 var det det slutligen räntesänkningar som signalerade recession och som triggade börsrasen. Den halvan av resan har vi framför oss.

Än så länge har vi bara sett några få enstaka nakenbadare avslöjas av räntetidvattnet. Det gäller clownbanker som SVB, First Republic och nu senast Credit Suisse. De hade extremt svaga riskhanteringsfunktioner och föll därför direkt när pengar inte längre var gratis.

I Black Jack-termer bad de om ett kort till trots att de var ”all in” på 20 poäng. När räntekortet visade minst 2 förlorade de allt. De är tyvärr långt ifrån ensamma. Många husköpare, fastighetsbolag och banker har också byggt in ett nollränteberoende, men det tar olika lång tid för pengarna att ta slut.

I genomsnitt tar det 12–18 månader för räntehöjningar att nå maxeffekt för en hel ekonomi. Det betyder att vissa känner effekten redan efter 3–6 månader, medan det dröjer 2–3 år för andra, beroende på bindningstider i bland annat boränte- och hyreskontrakt.

Än så länge döljer tidvattnet kommande räntehöjningar och boprisfall för husägare i såväl Kina som Sverige och USA, men om ett år lär vi få se många oönskade effekter.

Centralbankerna höjer ju fortfarande räntorna och amerikansk arbetsmarknad är rekordstark, så det är rimligt att anta att det är minst ett år kvar av ekonomisk avmattning. Den har ju inte ens börjat, även om just aktiemarknaden tappade lite förra året.

Kortföretaget Visas finansdirektör Vasant Prabhu bekräftade också så sent som i fredags att deras kunder fortfarande i februari inte visar några svaghetstecken alls. Det är knappast en positiv datapunkt, utan innebär att styrräntorna måste hållas uppe för att bekämpa prisinflationen.

Jag tror inte alls på massa okontrollerade bankkollapser och börspanik. Däremot förstår jag att pengarna som har satsats på låga räntor är permanent borta och tar tid att tjäna tillbaka.

Om vi, som jag tror, bara är halvvägs genom rekylen på 15 års oansvarig politik, vad kan man göra som investerare? Är det dags att backa upp lastbilen och fylla den med europeiska bankaktier? Tja, de ser i alla fall billiga ut, och ingen större bank kommer gå omkull, även om några kommer gå Credits Suisses väg.

Å andra sidan avskräcker historien, ty både fastighetsbolag och banker har bara fallit hälften så mycket som i tidigare recessioner. Och de är bara “lika billiga” nu som de var då inför andra halvlek.

Swedbank är säkert ett bättre köp på tre års sikt än till exempel SKF och H&M, men det är en klen tröst när banksystemet förutsägbart pressas till det yttersta igen i mitten av september. Nej, köp hellre de svenska storbankernas hybridobligationer som i morse gav 15-18 procents årsränta.

Bakgrund | Karl-Mikael Syding
• Förvaltare på Antiloop Hedge. Driver flera poddar.
• Var vd och förvaltare för den framgångsrika hedgefonden Futuris inom Brummer & Partners. Efter 20 år som analytiker och förvaltare lämnade han sitt jobb.
• Skriver om olika bolag och börs och marknad varannan tisdag.

Fotnot: Skribenten representerar ett företag som är aktör med egna intressen på marknaden.