”Medieeliten” – hur liberala journalister grävde sin egen grop

Förtroendet för medierna i USA har sjunkit till historiskt låga nivåer. De partiska medierna växte fram långt före Donald Trumps intåg i politiken. En övertro på faktagranskning riskerar samtidigt att bara förvärra situationen.

Ur ett svenskt perspektiv kan det framstå som svårbegripligt att någon som Trump kan väljas till president – för andra gången. För att förstå varför måste man förstå hans väljare – och deras upplevelse av politik, ekonomi och medier.

I tre delar tittar Omni på framväxten av det amerikanska så kallade etablissemanget – och hatet mot det. Har de kanske bara sig själva att skylla för Trumps framgångar?

Den sista delen handlar om nyhetsmedierna.

I mars i år är det dags igen för ett extra uppseendeväckande citat från Donald Trump:

”Trump säger att det kommer att bli ett blodbad om han förlorar valet”, skriver NBC News. CBS News kör en i princip identisk rubrik, medan New York Times även får in: ”Trump säger att vissa migranter ’inte är människor’ och förutser ’blodbad’ om han förlorar”. Svenska medier har liknande rubriker.

Vad hade han egentligen sagt på kampanjmötet? Det var ganska osammanhängande, som vanligt med Trump. Men ändå uppenbart att han avsåg att den amerikanska bilindustrin hotades av blodbad på grund av utländsk konkurrens. Inte, som rubrikerna insinuerade, våldsamheter om valet inte går hans väg. Förvisso har han använt ett våldsuppviglande språk vid andra tillfällen – men inte här.

För många amerikaner blev det bara ännu ett exempel i raden på att medierna – i det här fallet de till vänster – vinklar nyheterna så att det gynnar det egna perspektivet.

Det som vanliga amerikaner främst tänker på när man talar om ”etablissemanget” är, enligt flera forskare, främst medierna. De ses som en elit, utan kontakt med verkligheten, ägda av några få storföretag.

Förtroendet för medierna i USA är nu historiskt lågt. Enligt Gallups mätningar är det bara 32 procent av amerikanerna som har högt förtroende för medierna. I slutet av 1970-talet låg siffran runt 70 procent.

Nej. Partiskheten i nyhetsförmedlingen fanns långt innan Trump klev in på den politiska scenen. I en studie från UCLA 2005 slogs det fast att den var högst mätbar redan då. Och att myten om ”de liberala medierna” inte alls tycktes vara någon myt. Av de 20 stora mediebolag som studerades bedömdes 18 stå till vänster om den amerikanska mitten.

”Jag misstänkte att många medieföretag skulle luta åt vänster eftersom undersökningar visat att reportrar tenderar att rösta mer på Demokraterna än Republikanerna. Men jag var förvånad över hur tydliga skillnaderna är,” skrev en av rapportförfattarna, statsvetaren Tim Groseclose.

Det finns en stor skillnad mellan svenska och amerikanska medier, där amerikanska medier tar politisk ställning på nyhetsplats på ett helt annat sätt än svenska. Få amerikanska medier i dag går att beskriva som neutrala.

Folk gillar sällan att bli skrivna på näsan vad de ska tycka och tänka.

– Att man uppfattar att det finns ett medieetablissemang som tycker att man ska ha vissa åsikter, och bete sig på ett visst sätt, får effekten att man absolut inte vill göra som de säger, säger Johanna Möllerström till Omni.

Hon är professor i nationalekonomi vid George Mason-universitetet, strax utanför Washington.

Men att de amerikanska medierna ofta tydligt tar ställning på nyhetsplats tror hon egentligen uppfattas som mindre problematiskt – det är ju uppenbart att det är just åsikter. Mer intressant är urvalsprocesserna, vad medierna väljer att rapportera om, vilka frågor som ställs – och vad som inte hamnar på agendan.

Men en stor del av ansvaret ligger hos mediekonsumenterna själva, menar Johanna Möllerström.

– Man har en benägenhet att söka och lita på det som bekräftar det man redan vet. När det kommer information som motsäger en åsikt man redan har blir det jättejobbigt för hjärnan, säger hon.

Sådan ”kognitiv dissonans” gör att det är lätt att hamna i en självförstärkande bubbla. Men de flesta tror att det bara gäller andra.

– Man uppfattar att andra blir lurade men att man själv inte blir det, att det är ett större problem på den andra sidan, säger Johanna Möllerström.

Medierna har också tjänat pengar på polariseringen. New York Times och Washington Post sålde prenumerationer som aldrig förr under Donald Trumps första presidentvalskampanj och fyra år i Vita huset.

Ezra Klein – själv grundare till rejält vänsterlutande Vox och i dag kolumnist på New York Times – konstaterar i sin bok ”Why we’re polarized” att extrema och konfrontativa åsikter får mer uppmärksamhet än moderata och resonerande.

Men framförallt handlar det kanske om den oundvikliga digitala utvecklingen. I dag kan den politiskt intresserade konsumera ändlösa mängder politiska nyheter och analyser. Går vi tillbaka till, säg 1990, hade en vanlig mediekonsument en dagstidning och några få nyhetsprogram på tv, där bara en liten del av helheten handlade om politik. I dag kan politik-junkien få sin dopaminkick hur ofta och mycket som helst på specialiserade nyhetssajter, 24-timmarskabelkanaler och poddar.

Klein menar också att nyhets- och underhållningsindustrierna numera konkurrerar med varandra, vilket omvänt gör det möjligt för den som är ointresserade av politik att strunta i det helt. Så medan de politiskt engagerade kan tugga i sig en ändlös ström av politiskt information – mycket designat för att bekräfta de egna åsikterna – kan andra zona ut helt. Resultatet: klyftorna ökar ytterligare mellan en informerad elit och de breda massorna.

En tydlig reaktion på Trumps intåg i politiken är faktagranskningarna. Medierna var till en början självkritiska till att de låtit hans falska påståenden stå oemotsagda. Sedan dess har faktagranskningarna blivit ett allt viktigare inslag, bland annat ”live” under presidentvalsdebatterna i årets valrörelse. Nu senast vill också it-miljardären Steve Ballmer få människor att rösta genom att servera dem ”endast fakta” på sajten USAfacts.org.

En bärande tanke med faktagranskningar har också varit att minska polariseringen.

Problemet är bara att det inte fungerar.

Johanna Möllerströms och hennes kollegors forskning visar att samma information landar helt olika beroende på vilken världsbild man har. Snarare leder mer information till att åsikterna går isär ytterligare.

– Ja, det är jättedeppigt, säger hon.

Och det hänger ihop med antietablissemangskänslorna och misstron mot medierna.

– Du konsumerar den faktakoll som känns bra i magen för dig. De flesta kommer inte tänka ”oj, nu slogs hela min världsbild omkull, det är bäst jag uppdaterar mina åsikter”. Det är inte så det funkar.