Att prata värdeinvesteringar utan att nämna Benjamin Graham och Warren Buffett är omöjligt. Graham började sin karriär på Wall Street och gick senare vidare med att undervisa på Columbia Business School. En av studenterna i föreläsningssalen var den blivande superinvesteraren Warren Buffett.
Grahams strategi gick ut på att teorin om en effektiv marknad är fel och på tvärs med talesättet ”det är billigt av en anledning”. Graham ville fyndshoppa tidlösa kavajer som kanske inte är hetast just nu, men som förr eller senare kommer tillbaka. En jakt som skiljer sig från tillväxtinvesterare, som försöker fånga de senaste trenderna.
Det handlar alltså om att hitta aktier med fel pris i förhållande till bolagets underliggande värde, förmåga och förutsättningar. Hypotesen är att marknaden ska inse sitt misstag och återvända.
Utgångspunkten är fundamental analys – nyckeltal som säger något om balansräkningens utrymme att göda resultaträkningen. Vad borde aktien kosta enligt den ekvationen och vad kostar den i dag?
Nästa steg är att ställa det underliggande värdet i relation mot mer kvalitativa värden. Hur kompetent är ledningen? Vilken position har bolaget på sin marknad? Finns det höga inträdesbarriärer?
Det är här det börjar bli svårt. Men vi kommer till det senare.
Fungerar det?
Om värdestrategier är bättre än andra är en klurig fråga. Det finns många parametrar att ta hänsyn till och att reda ut vad som är höna och ägg när fenomenet studeras är inte helt enkelt. Vissa studier visar att det fungerar medan andra ger mer tvetydiga resultat. Klart är i vart fall att många har lyckats, men det har å andra sidan många med helt andra strategier också gjort.
