Nu vågar Svensson lätta på plånboken igen – i alla fall för mikrolyx

En sak ska sägas på en gång: Det är fortfarande totalt sett fler som är negativa, både kring sin konsumtion och den generella ekonomiska utvecklingen. Men tittar man förbi ögonblicksbilden och i stället koncentrerar sig på trendriktningen, kan man ana en gryende optimism i statistiken.

Enligt Infostats konsumtionstracking för oktober i fjol planerade 29 procent av hushållen att dra ner på sin konsumtion. I januari i år har den andelen minskat till 26 procent. Tydligast är förändringen i konsumtionsområden som restaurangbesök på kvällar och helger samt fordon – där är det 7 respektive 6 procentenheter färre som uppger att de planerar att minska sin konsumtion. Inte öka den, nödvändigtvis – men inte minska den mer heller.

En viss antydan till ljusglimt noteras även i andra mätningar. Bland annat är det i januari fler som ser optimistiskt på sin ekonomi och på den ekonomiska utvecklingen än det var i oktober. Samtidigt är det också fler som fått en lite ljusare syn på arbetslösheten än den förra mätningen, men även i de här fallen är ju hushållen förstås totalt sett mer negativa än positiva.

Men de finns alltså där, de små, små tecknen på att Svensson skymtar ljuset i tunneln. De konsumtionsområden som börjar närma sig någon slags normalläge är hälsa och friskvård, sport och friluftsliv samt etisk konsumtion, däribland exempelvis ekologiska livsmedel.

De konsumtionsområden som har längst väg att gå till normalläget enligt Infostats mätning är alkohol och tobak, vardagslunch på restaurang samt streamingtjänster och digitala abonnemang av olika slag.

Det faktum att flera konsumtionsområden börjar närma sig balans – alltså där ungefär lika många väljer att spendera extra som väljer att dra ner på konsumtionen – tolkar Infostat som att ”botten snart är nådd” på sina håll, konstaterar analysbolagets chef för Retail och konsument, Mårten Lindberg.

Men att säga att vändningen är här är att ta i lite för mycket, menar han. Det håller Lendos sparekonom Sharon Lavie med om.

– Siffrorna visar att generellt ligger hushållen fortfarande i ett sparläge. Eventuellt överskott planeras noga utifrån där det kan anses göra bäst nytta, säger hon.

Det är ju som sagt inga stora saker hushållen väljer att lägga mer pengar på. Det är gymkort, nya fotbollsskor, kanske ett nytt skidställ inför sportlovet, ekologisk mjölk, ett frisörbesök… Ingenting särskilt kapitalintensivt, med andra ord. Mer ”mikrolyx”, men ändå.

Enligt Mårten Lindberg är skiftet tätt sammanlänkat med Riksbankens och storbankernas kommunikation kring räntebanan. Så fort marknadens fåglar började viska om att räntetoppen var nådd, började optimismkurvan ticka uppåt och tillförsikten kvicknade i. Det visar att hushållen har fingret i luften och är duktiga på att anpassa sig, menar han.

– Hushållen planerar sin konsumtion noggrant och konsumtionsplanerna följer signaler om både prisläget och ränteläget. Det är precis vad vi vill se.

Monika Maric, ekonomisk rådgivare på Max Matthiessen, har också noterat kopplingen till Riksbankens kommunikation och framhåller flockdjursbeteendet som utkristalliserar sig.

– Det som har hänt är att man lämnade räntan oförändrad senast och det började folk agera på direkt, säger hon.

Att Riksbanken har fört ett intensivt korståg mot inflationen har knappast undgått någon och en sak Erik Thedéen och kollegor vill uppnå med sina räntehöjningar är att få människor att dra ner på sin konsumtion.

Den senaste inflationsdatan från häromveckan visade visserligen att Riksbankens favoritmått KPIF bromsade in till 2,3 procent i december – en hårsmån från målet på 2 procent, alltså – men den underliggande inflationen, KPIFXE, tickade fortfarande in på 5,3 procent.

Så inflationskampen är alltså ingalunda vunnen, men att hushållen kanske unnar sig ett frisörbesök eller en Krav-märkt ost betyder knappast att inflationstakten kommer att ta fart igen, menar Mårten Lindberg.

– Det är fortfarande många som inte känner sig säkra på hur ekonomin kommer att utvecklas.

Mårten Lindberg tror också att snitthushållet ännu inte har hunnit bygga upp sin likviditetsbuffert efter de senaste årens privatekonomiska magsugare. Det gör att många inte heller har pengar att öka på de där stora kostnadsposterna, det som skulle börja driva inflationen igen.

Lendos Sharon Lavie tror dock att det finns en och annan som har marginaler kvar att dra ner ytterligare på konsumtionen om det skulle krävas.

– Min tolkning är att hushållen är tudelade när det gäller lite mer kostsamma sällanköpsvaror som resor och hotell, där många fortfarande ser det som en utgift som ligger utanför budgeten, medan det för andra hushåll kan prioriteras i relation till andra utgifter som man i stället drar ner på.

Skulle det kunna vara så att hushållen helt enkelt börjar få nog av åtstramningar och dåliga tider, och helt enkelt i någon slags desperation och självbevarelsedrift bestämt sig för att det får banne mig bli bättre nu? Inte osannolikt, säger Max Matthiessens Monika Maric.

– Alla prognoser pekade på att 2023 skulle bli ett tufft år och slutet av året var en mållinje för många. Man kommer till mållinjen, räntorna lämnas oförändrade och då ser man det som en bekräftelse på att det jobbiga är över.

Många av de svenska hushållen utgörs dessutom av en generation som aldrig tidigare har upplevt räntor på de här nivåerna och som dessutom sitter på stora bolån. Den generationen har de goda tiderna som normalläge – dagens kräftgång är lite av en anomali. Det bör man ha viss respekt för, menar hon.

– Jag tror att många har fått en bredare förståelse för hur privatekonomin påverkas av landets ekonomi. Det är en hård läxa, men den är väldigt nyttig.

Det enkla svaret: när Riksbanken börjar sänka räntan.

Det lite mer komplicerade svaret? För att Riksbanken ska våga börja lätta på räntan krävs det att inflationstakten – både KPIF och den underliggande – mer varaktigt parkerar sig i närheten av tvåprocentsmålet. För att hushållen verkligen ska känna sig stärkta och modiga krävs sannolikt också att man har en bild över hur länge räntesänkningarna kan pågå och när de kan ta slut, menar Monika Maric.

En del banker spår att räntesänkningscykeln kommer i mål runt mitten eller slutet av 2025.

– Det är en lång period kvar, sett till där vi befinner oss nu. Det är också bara prognoser, man får anpassa sig under lång tid då, säger hon till Omni Ekonomi.

Också Sharon Lavie lyfter inflationstakten som den utlösande faktorn för en vändning i konsumtionsmönstren och hushållens optimism. Möjligen börjar det röra på sig under hösten, så fort reallönerna kommit ikapp lite grann.

– Ekonomin kommer att utvecklas svagt detta år och min generella spaning är att konsumenterna kommer fortsätta att hålla hårt i plånboken året ut.

Mårten Lindberg på Infostat säger att det pågår något av ett informationskrig på marknaden, där Riksbanken signalerar att hushållen måste dra in och andra aktörer propagerar för att räntan har höjts för mycket och att den måste sänkas. Allt det i syfte att påverka hushållens bedömningar, förtroende och konsumtionsplan.

– Men oavsett vart signalerna kommer ifrån nu har ränteläget styrt svenskarnas konsumtion och hushållen fattar aktiva beslut i sin planerade konsumtion, säger han.

Monika Maric anser att hushållen bör filtrera ut en del av sorlet från marknaden och i stället fokusera på att bygga en hållbar privatekonomi på lång sikt. För den som står på en stabil grund spelar det inte så stor roll vad marknadsaktörer gapar om där utanför.

– Man får fråga sig, ”vad kan jag göra för min ekonomi”, inte ”vad förväntar jag mig att andra ska göra åt mig”.