Pengamaskinen låter som en uppföljare till Max Lundgrens ”Pojken med guldbyxorna”. Och grundtanken är densamma – ett stabilt flöde av kontanter utan att behöva jobba för dem.
Att leva på utdelningar är en dröm för många, men då krävs det en välfylld portfölj. Ett mer realistiskt mål är att ge lite guldkant på tillvaron. Till exempel räcker ett kapital på 1 miljon kronor i en portfölj med 4 procents direktavkastning till en Thailandsresa för en familj med två barn.
Maskinen kan också ses som ett självsparande piano där utdelningarna återinvesteras och ger ränta på ränta. Räkneexemplet ovan ger ett sparande motsvarande 3 333 kronor per månad. På fem år har pengarna växt till nästan 1,5 miljoner och på 20 år är portföljen värd 3,5 miljoner. Då dimper det in nästan 130 000 kronor i depån varje år. Under förutsättning att bolagen fortsätter dela ut pengar på samma eller högre nivå, vill säga.
Därtill finns så klart möjligheten att värdet på portföljen växer.
Många menar att utdelningsaktier tenderar att gå bättre än index över tid. Ett argument är att utdelningar är ett tecken på god finansiell hälsa. Andra menar å andra sidan att det är bättre för bolag att investera pengarna i tillväxt.
Vem som har rätt är inte helt enkelt att reda ut. Forskningen på området ger blandade resultat beroende på vilken tidsperiod som undersöks och vilken metod som används.
Den kanske vanligast citerade forskningen kommer från Eugene Fama och Kenneth French som visade att så kallade värdeaktier går bättre över tid. I de bolagen tenderar utdelningen också att vara hög. Men det är svårt att säga vad som är höna och ägg i den ekvationen.