Spelet bakom IPO-kulissen – det händer innan du får chans att teckna

I år har det lossnat lite på IPO-marknaden med ett antal stora noteringar avklarade och ett par på väg. För en utomstående betraktare kan det se ut som att det är snabba ryck, men så är inte fallet. Sex till nio månader får man räkna med – ibland mer, säger Magnus Rasmusson, chef på SEB Corporate Finance, till Omni Ekonomi.

– I det kortare intervallet är det ett bolag som redan är börsfähigt. Men vi har många kunder som kanske kommer från en privat miljö där man inte haft så strukturerade rutiner internt för att uppfylla börsens regelverk.

I den här processen är även Nasdaq med på ett hörn i ett tidigt skede. Gärna innan bolagen själva bestämt sig.

– Vi försöker ha en dialog med alla involverade parter och säkerställa att det finns en förståelse för förväntningarna och att de förstår hur de ska ta sig an vår plattform, säger Nasdaqs vd Adam Kostyál till Omni Ekonomi.

Trots det har några av den senaste tidens stora noteringar gått snabbt från offentliggörande till första handelsdag. När Röko noterades i början av året och nu senast Klarna, gick det extremt fort från offentliggörande till notering.

– Det här är inget som bolagen kommer på på kort tid. De har förberett sig länge och nu känner de att sentimentet är rätt. Det kommer inte som någon överraskning, säger Adam Kostyál.

Hemläxan är alltså gjord långt i förväg och det borgar för bättre noteringar, menar han.

Under noteringsboomen 2021 var det rätt läge mest hela tiden när börsen steg vad som än hände. Så har det inte sett ut i år. Börsen har tuffat på uppåt, men det har varit extremt volatilt och det har färgat av sig på noteringsprocesserna.

SEB:s Magnus Rasmusson ser en tydlig tendens till att tidplanerna blivit mer flytande. Det är fler processer som ligger i förberedelsefas, men av olika anledningar så kommer man inte till att trycka på knappen.

– Det händer ofta att man tar sikte på notering i ett kvartal men av en eller annan anledning blir det senare. Har du till exempel en liberation day som dyker upp så är det ingen som noterar sig.

En annan faktor som gör att startsträckan blir kort när läget visar sig är en regelförändring som trädde i kraft i december förra året. Tidigare behövde bolagen ha prospekt ute i sex dagar innan handelsstart, men enligt EU:s nya Listing Act räcker det nu med tre dagar. Givet den stora osäkerhet som råder just nu är det många som nyttjat den möjligheten.

Innan du som småsparare får mejl från Avanza eller Nordnet med erbjudande om att teckna aktier har förhandlingar och diskussioner med de stora spelarna redan pågått i närmare ett halvår.

Mycket av processen fram till notering handlar om att minska den så kallade transaktionsosäkerheten. Kort tid från prospekt till notering minskar osäkerheten för vad marknaden ska hitta på och en välfylld bok minskar risken för att stå där med för låg teckningsgrad när det väl är dags.

– Det finns en praktiskt aspekt i att det är enklare att prata med institutioner som representerar mer kapital än att lägga det i händerna på småsparare och hoppas att du har 30 000 kunder hos Avanza eller Nordnet som tecknar sig, säger Magnus Rasmusson.

Det här med småsparare i IPO:er är ett känsligt ämne. Inte sällan framförs kritik över att de inte får vara med vid grytorna. Ibland är det så att bolagen är mindre intresserade av småsparare. Som Magnus Rasmusson påpekar är det lättare att ha med färre stora än 30 000 privatpersoner att göra.

I Klarnas fall var svenska småspararna helt utestängda. Men det hade mer att göra med att bolaget noterades i USA vilket gör att svenskar inte kan teckna sig såvida inte bolaget ansöker om ett tillstånd att göra det inom EU. Det är det få som gör.

Ibland finns det dock en vits med att få med sig privatpersoner. Bolag som vänder sig till en konsumentmarknad kan se ett syfte med att få ”konsumenterna” att bli delägare.

När, och om, erbjudandet att teckna kommer är prislappen redan satt utifrån intresset från stora investerare och finanshusens rekommendation om vad som är ett skäligt pris.

Ibland är det en fast teckningskurs som presenteras, men ibland sätts ett spann där det slutliga priset fastställs genom en typ av budprocess mellan prospektet och noteringsdagen.

Återigen är det transaktionsosäkerheten som avgör. Är IPO:n välförankrad bland storspelarna är det enklare med ett fast pris. Men om det är lite si och så med det och svårt att få investerarna att binda sig till ett pris så sätts i stället ett spann.

Ett exempel på den här dansen är Volvo Cars. Geelys stora ägande och hur Polestar skulle värderas skapade stor transaktionsosäkerhet. In i det sista var det svårt att mejsla fram ett pris och när så väl skedde blev prislappen bra mycket lägre än de ursprungliga ambitionerna.

Bolagen vill så klart nå en så hög värdering som möjligt. Men det gäller samtidigt att inte vara giriga. ”Som möjligt” betyder i det här fallet en kombination av vad investerarna är beredda att betala här och nu inför notering, men samtidigt får priset inte bli för högt. Ingen vill att den stora marknaden ska göra tummen ner när aktierna börjar handlas.

Under 2021 steg förvisso det mesta efter notering – ”teckna sälj” blev en lönsam strategi. Men många aktier vände ner och kritiken haglade att finanshusen varit för giriga och tryckt upp värderingarna till ohållbara nivåer. Även Nasdaq fick ta en del kritik för att för mycket släpptes igenom.

– Vår roll är inte att göra en kommersiell bedömning. Det finns ett kommersiellt inslag i våra krav men det är till slut en bedömning som måste göras av de som ska investera och ägarna, säger Adam Kostyál.