Riksbankens räntehöjning med en hel procentenhet riskerar att slå onödigt hårt mot svensk ekonomi. Det hade varit ”bättre avvägt” och ”minst lika effektivt” att höja med 75 punkter, säger ekonomer till Omni Ekonomi.
– Riksbanken bedömer sannolikt att de ligger efter med räntehöjningarna vilket motiverar dagens stora höjning, men risken är att den snarare skapar mer osäkerhet, säger Susanne Spector, chefsanalytiker på Nordea.
Marknaden köper inte centralbankens planer på att följa upp dagens höjning med 50 i november och 25 i februari, enligt Claes Måhlén, chefsstrateg på Handelsbanken.
– Risken är att Riksbanken ”tvingas” höja mer än 50 i november för att försvara trovärdigheten, säger han.
”Jag tror att en höjning med 75 punkter hade varit bättre avvägt. Riksbanken vill vara framtung och följa upp dagens höjning med 50 i november och 25 i februari. Marknaden köper inte det och risken är, beroende på data, att Riksbanken ’tvingas’ höja mer än 50 i november för att försvara trovärdigheten och till slut göra politiken mer åtstramande än vad ekonomin klarar.”
”Riksbanken väljer att lägga en framtung räntebana med 100 punkter i dag, men signalerar att de kommer att gå lugnare fram efter dagens höjning. Riksbanken bedömer sannolikt att de ligger efter med räntehöjningarna vilket motiverar dagens stora höjning, men risken är att den snarare skapar mer osäkerhet.
En höjning med 75 punkter i dag och en högre slutpunkt hade sannolikt varit minst lika effektivt, men med fördelen att anpassningsförmågan hade varit större framöver. Kronan tappar på beskedet, vilket kan tolkas som att marknaden tar fasta på riskerna på den svenska bostadsmarknaden.”
”Det är förståeligt om man bara tittar på inflationen. Men ekonomin är i en väldigt speciell situation där stigande energi och livsmedelspriser redan pressar hushållen. Snabbt stigande räntor riskerar att leda till fallande bostadspriser och en större nedgång i konsumtionen.”
”Jag förstår att Riksbanken med höjningen vill stävja att inflationsförväntningarna drar i väg. Men risken med en så stor höjning är att den slår onödigt hårt mot den reala ekonomin och arbetslösheten. Och i synnerhet i ett läge där bostadspriserna redan har fallit kraftigt. Det hade varit betydligt bättre om Riksbanken inte hade varit så senfärdig med att höja styrräntan i början av året då de tycktes vara de enda som inte såg vad som var på väg att hända med inflationen.”
”Trots en rekordstor höjning försöker Riksbanken tona ned behovet av räntehöjningar framöver med 50 punkter i november och 25 punkter i februari. Vi ser risker på uppsidan för de prognoserna.”
”Riksbankens prognoser är rimliga med en fallande BNP och stigande arbetslöshet nästa år och det är sannolikt därför direktionen väljer att signalera mindre räntehöjningar framöver. Räntebanan innehåller höjningar med 50 punkter i november och 25 punkter i februari och att styrräntan då toppar på 2,5 procent.
Inflationsprognosen är hög, vilket talar för att räntehöjningarna framöver skulle kunna gå enligt plan även om osäkerheten är stor. Det mest oväntade var att direktionen också lade in en sänkning under 2024.”
”Riksbanken fortsätter signalera att räntan ska höjas med knappt 50 punkter i december och med drygt 25 punkter i februari och att räntan därefter ska ligga still. Marknaden fortsätter prisa in ganska mycket större höjningar. Så länge inflationen fortsätter stiga är sannolikheten stor att Riksbanken får revidera sina prognoser. Vi tror att Riksbanken höjer med 75 punkter i november, vilket ändå är lägre än marknaden som tror på nästan 100 punkter.”
”Tittar man på ’slutnivån’ i Riksbankens prognos av styrräntan framöver ligger den i grova drag i linje med vår egen prognos, även om vi la in en mindre höjning nu i september. Till skillnad från Riksbanken tror vi att Riksbanken behöver sänka styrräntan med 0,25 procentenheter i slutet av 2023 för att mota de negativa effekterna på den reala ekonomin och arbetslösheten.”
”Inflationen är som alltid ett globalt fenomen och Riksbanken kan påverka den ytterst lite på kort sikt. I detta läge handlar det om att övertyga ekonomins aktörer om att inflationsmålet gäller. Det inkluderar arbetsmarknadens parter. Med tanke på de relativt mjuka signaler som kommit från arbetstagarhåll hade 75 punkter räckt i dag.”
”Räntehöjningarna handlar om att hindra den nu höga inflationen från att bita sig fast. Riksbanken betonar också att svensk ekonomi behöver kylas av för att få bukt med den delen av inflationen som är efterfrågedriven. Kombinationen av en svagare efterfrågan och fallande priser på flera råvaror talar för en lugnare inflationstakt längre fram. Då hoppas direktionen att man genom dagens jättehöjning hindrar inflationsförväntningarna att glida iväg, särskilt med tanke på den starka arbetsmarknaden och stundande avtalsrörelsen.”
”På kort sikt inte särskilt mycket, om man lyckas få kronan att stärkas så kan det möjligtvis hjälpa lite. Kroneffekten ska dock inte överdrivas [...] Högre styrränta kommer snabbt att öka hushållens kostnader för bolånen i en situation där hushållen är under extrem press från energi- och livsmedelspriser. Osäkerheten är stor och finanspolitiken kommer att dämpa effekterna på hushållens inkomster en del. Det kan bli svårt för Riksbanken att skapa förståelse för räntehöjningarna och att det just nu behövs en lågkonjunktur för att få ned inflationen.”
”De har mycket liten effekt eftersom en mycket stor del av inflationen är importerad. Riksbanken brukar ju själva säga att effekten av en ränteförändring påverkar inflationen med 1–2 års fördröjning. Teoretiskt sett skulle man visserligen kunna få en positiv effekt på kronans värde som i så fall bidrar till att minska den importerade inflationen på kort sikt. Men den effekten kräver i så fall att andra centralbanker inte höjer lika mycket.”