Hem
Illustrationsbild. (Ted S. Warren / TT NYHETSBYRÅN)

Analyser: Det räcker inte att uppdatera hemsidan och ge till välgörenhet

Miljoner amerikaner kommer i dag att uppmärksamma den 19 juni, vilken var den dag då slaveriet förbjöds i USA. Efter de massiva protesterna i USA och andra länder, efter George Floyds död, har frågan lyfts på flera håll i finansspalterna.

Wall Street Journals chefssekonom Greg Ip sätter protesterna i coronavirusets kontext och konstaterar att allt sammantaget illustrerar omfattande inkomst- och förmögenhetsskillnader som kraftigt förstärker afroamerikaners utsatthet.

Den franske ekonomen Thomas Piketty skriver på sin blogg om att betala skulden för slaveriet. Han pekar på den kompensation på 20 000 dollar som 1988 betalades ut till japanskamerikaner som internerades under andra världskriget.

”En liknande kompensation till afroamerikaner som varit offer för segregation skulle ha ett starkt symboliskt värde”, skriver Piketty.

Reuters Anna Szymanski skriver om en ”syndskatt” och konstaterar att världens rikaste land är byggt på obetalt arbete utfört av svarta.

Bloombergs Chris Hughes vill att investerare och tillsynsmyndigheter ska börja använda sin makt för att få företag att granska sin egen historia – och exempelvis koppling till slavhandeln – på samma sätt som de granskar sina siffror. Målet ska vara transparens och förslag för varaktig förändring.

”Bolagen kan inte tillåtas att bara uppdatera sina hemsidor, göra en engångsdonation till välgörenhet och sedan betrakta jobbet som avslutat”, skriver Hughes.

Läs mer

bakgrund
 
Internering av japaner i USA under andra världskriget
Wikipedia (sv)
Under andra världskriget, efter attacken mot Pearl Harbor, byggdes interneringsläger för japanskamerikaner i USA, till vilka cirka 110 000 japaner och amerikanska medborgare (62 procent) med japanskt ursprung tvångsförflyttades från USA:s västkust och internerades. Samtidigt tvingades ytterligare 10 000 personer flytta till andra delar av landet, dock utan att interneras. Interneringslägren, officiellt kallade War Relocation Camps, "krigsomplaceringsläger," uppfördes huvudsakligen i landets inre, avlägsna delar. USA:s president Franklin D. Roosevelt godkände interneringen genom att underteckna order 9066, vilken tillät lokala militära befälhavare att definiera "militära områden" som "undantagsområden," från vilka "vissa eller samtliga personer [fick] uteslutas." Tolv dagar senare användes denna befogenhet för att förklara alla personer med japanskt ursprung bannlysta från hela Stillahavskusten, inklusive hela Kalifornien och större delen av Oregon och Washington. USA:s högsta domstol fann 1944 att uteslutandet, avhysningen och interneringen inte stred mot grundlagen, med motiveringen att inskränkningar i en etnisk grupps medborgerliga rättigheter ansågs tillåtna om det finns ett "trängande allmänt behov."Samtidigt som staten internerade personer med japanskt ursprung stred flera amerikanska enheter bestående av personer med japansk härkomst i Italien, Frankrike och i Stilla Havet. En del av dessa soldater rekryterades även från interneringslägren. De som tvångsförflyttades tvingades att på kort tid sälja sina egendomar, ofta till priser under marknadsvärdet. I slutet av 1944 började myndigheterna stänga vissa av lägren, och människorna fick börja återvända. Viss kompensation för förlorad egendom utbetalades 1948, men de flesta internerna kunde inte helt återfå vad de förlorat. År 1988 undertecknade president Ronald Reagan en lag i vilken den amerikanska staten officiellt bad om ursäkt för interneringen. Lagen förkunnar att statens handlingar var grundade på "rasfördomar, krigshysteri och misslyckat politiskt ledarskap," och 1990 började staten betala ersättning till då levande före detta interner.
Omni är politiskt obundna och oberoende. Vi strävar efter att ge fler perspektiv på nyheterna. Har du frågor eller synpunkter kring vår rapportering? Kontakta redaktionen