”Blankarna är varken genier eller skurkar”

De har ett närmast mytiskt skimmer runt sig och fyller en omistlig funktion på marknaden. Men blankarna har i regel inte mer rätt än någon annan, skriver Levlers investeringschef Joakim Bornold i en gästkrönika.

Blankning har fått ett nästan mytiskt skimmer runt sig och många tror att det är något som sker lite i skymundan och att regelverket är diffust. När en fond börjar blanka ett populärt bolag exploderar ofta intresset och privatspararna drar ofta slutsatsen att någon ”vet något”. Så är det i regel dock inte utan i stället för att handla om information man fått till sig på tveksamt sätt eller ett stort avslöjande i skymundan är det en helt vanlig marknadsposition.

Det är ju faktiskt så att om man blankat över 0,1 procent av aktiekapitalet eller mer så ska det rapporteras till Finansinspektionen. Det skapar en bra och transparent insyn och är ett tydligt bevis för att blankning är en naturlig del av aktiemarknaden. Utan blankning hade börsen varit något annat och det är ett nödvändigt verktyg för en fungerande börs. Det bidrar till likviditet, ifrågasätter övervärderingar och gör marknaden mer effektiv.

Problemet är att både media och privatspararna tenderar att överskatta påverkan av blankning och den makt man tror att blankare har. En ökad blankning i en aktie tolkas lätt som en domedagsdom när det i själva verket bara är någon som gjort en annan bedömning av risk och värde. Det behöver man ha med sig i sina åsikter om blankning – det handlar helt enkelt bara om olika uppfattningar kring ett bolags potential och framtida framgång (eller svårigheter).

Ser vi på de mest blankade aktierna på Stockholmsbörsen just nu så har Electrolux, Hexatronic och SBB över 10 procent av sina aktier blankade enligt siffror från FI. Det är aktier som inte direkt rosat marknaden och där osäkerheten kring framtiden är rätt stor så en skepsis bland vissa investerare är kanske inte så konstigt. Att en aktie likt dessa blir hårt blankade kräver dock en del från bolaget framåt och bolaget behöver fundera på om det är något i kommunikationen till investerarna man kan skruva på.

Behöver utsikterna och de finansiella målen kanske förtydligas? Vad är de största farhågorna hos blankarna och hur bör man adressera dem? På det sättet kan blankning fungera som en katalysator hos bolag som är i skottgluggen där de får ett kvitto på en osäkerhet på marknaden och kanske en större förståelse för vad det är som skaver.

Och låt oss vara ärliga, blankarna har inte mer rätt än någon. De kan missta sig grovt, likt en privatsparare, fondförvaltare eller hajpad profil kan göra. Skillnaden är bara att misslyckade blankningspositioner inte ofta leder till rubriker, till skillnad från om en fondförvaltare går tungt in i ett bolag som sedan faller brant. Vi behöver inse att börsen är ett ekosystem av övertygelser, inte av sanningar. Blankarna är inte marknadens fiender utan de är en påminnelse om att även de självsäkra kan ha fel.