”Börsraset bara början – spelplanen ritas om”

Gamla börsråd ekar i tv-sofforna, men världen har förändrats. Krig, energichocker och störda handelsflöden skapar en ny ekonomisk verklighet. Det här är inte bara ett börsfall – det är ett system i förändring, skriver makroekonomen Karin O’Connor i en gästkrönika för Omni Ekonomi.

Ha is i magen. Sitt still i båten. Det är ingen ko på isen. Håll i hatten.

Klyschorna haglar friskt när de ekonomiska experterna avlöser varandra i tv-sofforna. Tonläget känns igen. Råden är desamma. Vi har hört det förut. Men problemet är att alla bygger på samma antagande, nämligen att världen i grunden är stabil. Problemet är att den inte är det längre. Inte alls.

Stockholmsbörsen föll 3,5 procent på torsdagen, vilket är den största nedgången hittills i år. På bara några handelsdagar har sentimentet svängt från optimism till tydlig riskaversion. Sedan USA:s och Israels attacker mot Iran inleddes har börsen fallit omkring nio procent. Verkstads- och råvarubolag leder nedgången. Boliden rasar, och även Sandvik, Atlas Copco och Volvo faller tungt. Samtidigt stiger energibolagen. Finansmarknaden är cynisk. Det finns alltid någon som tjänar på andras olycka.

Pengar rör sig snabbt. Risk prissätts om. Det är en klassisk marknadsreaktion. Men nu finns ytterligare en dimension som gör att spelplanen ritas om. Marknaden reagerar snabbt. Samtidigt som den fortfarande tänker i gamla mönster. Högre oljepris pressar tillväxt. Inflation driver räntor. Svagare konjunktur slår mot industrin. Kapital söker sig bort från risk. Konsumenter håller igen.

Så har det alltid fungerat.

Men det som händer nu är inte bara en tillfällig störning. Det är ett system där flera saker bryter samtidigt. Oljepriset har stigit till över 110 dollar per fat. IMF varnar för att ett varaktigt högt oljepris kan öka den globala inflationen med omkring 0,4 procentenheter, samtidigt som tillväxten dämpas. Samtidigt exploderar fraktkostnaderna. Priset för att transportera flytande naturgas har stigit från omkring 23 000 till över 220 000 dollar per dag.

När handelsflöden störs slår det direkt mot ekonomin. I tidigare kriser har trafiken genom Suezkanalen fallit kraftigt, samtidigt som leveranstider förlängts med över tio dagar. Det är så geopolitik blir inflation. Och i nästa steg, stigande räntor och lägre tillväxt.

Omkring 20 procent av världens olja passerar genom Hormuzsundet, en av världsekonomins mest sårbara flaskhalsar. När attacker riktas mot energiinfrastruktur i regionen handlar det inte bara om krig. Det påverkar hela det ekonomiska systemet. Europa är dessutom särskilt sårbart, som nettoimportör av energi slår stigande priser direkt mot både industri och hushåll. Risken är att effekterna blir långvariga, även om konflikten skulle avta snabbt. Fraktvägar läggs om, leveranstider förlängs och kostnader biter sig fast.

Det är inte volatilitet. Det är friktion i systemet.

Och den friktionen försvinner inte över en natt.

Under tre decennier kunde företag och investerare luta sig mot en relativt stabil global ekonomi. Handel fungerade. Energiflöden var förutsägbara. Geopolitiken låg i bakgrunden. Den världen finns inte längre. Globala försvarsutgifter uppgår nu till över 2 400 miljarder dollar, enligt Sipri. Det är den högsta nivån någonsin. I dag räcker det med ett militärt beslut för att flytta energipriser. Energipriser flyttar inflation. Inflation flyttar räntor. Räntor flyttar kapital.

Allt hänger ihop. Allt rör sig snabbare.

I en värld där geopolitiken styr räcker det inte att ha is i magen. Mycket talar dessutom för att det kan bli värre innan det blir bättre. Inte bara för att konflikter kan eskalera, utan för att systemet i sig har förändrats.

Det räcker inte att sitta still i båten. Du måste veta vilken båt du sitter i. Och vart den är på väg.