”Bostadsgnet kan vara bättre än curlande”

Andrahandsboende beskrivs ibland som det som det värsta som kan hända. Så behöver det inte vara. I stället kan en sunkig bostad ge en sporre att ta sig vidare, skriver boendeekonomen Claudia Wörmann i en gästkrönika.

I tillväxtregioner är det extra svårt för förstagångsköpare. Generationen unga i dag har inte bara upplevt hinder på bostadsmarknaden, de har också blivit curlade.

Jag lägger mig inte i hur man som förälder väljer att hjälpa sitt eller sina barn, jag vänder mig mot att det ibland verkar vara en självklarhet att hjälpa till ekonomiskt till den första bostaden. Och vi som av olika skäl väljer bort att hjälpa till ekonomiskt riskerar att upplevas som (både i våra egna och i andras ögon) sämre sortens föräldrar.

Till alla föräldrar där ute: Det ordnar sig ändå! Sträck på dig. Det kan till och med vara bra att klara sig själv, helt på egen hand.

Låt mig exemplifiera med ett par situationer jag känner till.

Föräldrar hjälper två av fyra barn med kontantinsatsen. När det är dags för tredje sonen att flytta hemifrån har paret separerat. Förutsättningen för barn nummer tre och fyra att få ekonomisk hjälp ser mörk ut.

Mamma och pappa har tre barn. De lånar upp på sitt befintliga bolån när räntorna var låga. En privatekonomisk förändring kommer så sakteliga när de kliver över belåningsgrad och när räntorna stiger. Och nu har en av dem gått i pension. Klart kännbart för dem ekonomiskt.

Ibland anförs att bo i andra hand som det värsta som kan hända. Det behöver det inte vara. Ja, det finns dyra och tveksamma andrahandslösningar, men det finns också bra. Det hela grundar sig, tror jag, på att det är okej att curla. Klart lilla Pelle och Stina ska ha det bästa från början.

Om du som ung och förstagångsköpare börjar din utveckling mot att bli vuxen med bolån, amortering, ränta och avgift kan du förvisso ta del av en eventuell värdeökning och lättare ta dig vidare till nästa bostad. Men det kommer också med viss begränsning. Det går att hyra ut, men du har inte lika lätt att studera i Sydney, vara skidguide i Alperna eller prova att bo med din kärlek i Sundsvall ett tag. Ni vet allt det där som hör det unga livet till. Att hitta sin väg, prova sig fram, känna efter.

Det är okej att släppa taget om sitt eller sina barn, att låta dem stå på egna darriga ben. Harva runt i andrahandskontrakt kan ge en massa lärdomar. Läsa det finstilta, räkna på ett bra och ett dåligt kontrakt, hävda sin rätt till att få tillbaka depositionshyran med mera. Det kan också leda till insikten om att det nog är bättre att hitta en annan lösning. Den sunkiga bostaden kan ge en sporre att ta sig vidare, spara pengar till en egen bostad, eller försöka få tag i ett förstahandskontrakt. Ofta kommer lärdomar och insikter mer av det man upplever än av det man hör talas om.

Till alla föräldrar som misströstar: Det är okej att låta barnen klara sig på egen hand. Eller till och med inte bara bra, det kan faktiskt vara bättre än att curla fram en egen bostad i unga år.

Alla vill vi våra barn väl, men om välviljan ska mätas i ekonomiskt stöd har vi nog gått lite vilse. Med ändrat krav på kontantinsats och slopat andra amorteringskrav kan det bli lättare för unga att klara det första köpet helt på egen hand.

Den känslan är nog svårslagen – det här gjorde jag helt själv! Låt dem få göra det.